Med över fyrtio års erfarenhet av skogsarbete i Finland och Sverige flyttade Peter Ekholm, 61, från helfinska Reisjärvi i norra Österbotten till Åland för att jobba med plantskogsröjning för Ålands skogsvårdsförening.
– Skogsarbetet är lite mer invecklat på fastlandet, säger Peter Ekholm.
– Intressant att vi fått ett skogsproffs med fastländska erfarenheter, tycker skogsvårdsföreningens verksamhetsledare Torbjörn Björkman.
Det kan förefalla överraskande att arbetet i skogen är mer komplicerat ”i riket” som ålänningarna kallar det, men Ekholm har en ganska enkel förklaring:
– På Åland handlar det mest om att försöka öka skogsbrukets lönsamhet genom att få fram så mycket timmer som möjligt. På fastlandet måste man mera beakta skogsbrukets sidoströmmar, eftersom exempelvis fanérindustrin behöver björk som råvara.
– Själv har jag jobbat för Metsä Group, men de stora skogsbolagen har olika önskemål exempelvis om timmerstockarnas längd och även hur skogarna ska skötas och avverkas, preciserar Ekholm.
Slyet vill ta överhand
På Åland har han bland annat röjt plantskogar i Finström Bartsgårda och på holmen Skråbjörkö, som hör till Hammarlands kommun.
– När vädret är bra åker jag ut till holmen och när det är sämre jobbar jag på fasta Åland.
När LF träffar honom är det en höstdag med dimbankar utspridda titt och tätt längs den drygt tjugo kilometer långa sträckan från Mariehamn till skogsskiftet i Bartsgårda.
Han demonstrerar ett typiskt problem med nya åländska plantskogar.
– Här som jag röjde i våras har björkplantor och annan sly redan på nytt vuxit sig högre än de fyra-fem år gamla granplantorna, visar han.
Plantering ofta bättre än fröträd
Ålands bördiga skogsmarker och milda klimat får slyet och inte minst gräset att frodas. Under sommaren har gräset på flera ställen vuxit sig i stort sett lika högt som de granar som planterats på typisk blåbärsmark, i motsats till lingonris som antyder att det är jordmån som passar bättre för tallar.
– Min erfarenhet är att granplantor klarar gräset bättre än tallen. Och fastlandets vintrar med snö hjälper till att minska gräsväxten där, förklarar Ekholm.
Han visar upp ett fyra hektars skifte som han röjde under våren och där både sly och gräs har frodats på nytt.
Efter stormen Alfridas förödelse den 1 januari 2019 planterades granar på den bördiga marken, men i skiftets utkant ser man också fina tallplantor som slagit rot på torrare tuvor.
Antagligen är det plantor som vuxit upp från fröträd i närheten, men Peter Ekholm tycker att det oftast är bättre att plantera i stället för att förlita sig på fröträd som lämnas kvar efter en avverkning.
– Med fröträd tar det minst fyra-fem år innan det alls börjar hända något för beskogningen. Och det dröjer länge innan man kan börja röja eftersom de små plantorna inte syns inne i gräset och slyet.
Bra för mångfalden med ruttnande virke
I Bartsgårda röjer Ekholm nu ett skifte där bland annat björkslanor redan hunnit bli 10-12 meter höga.
– Lite sent med röjning först nu, konstaterar han.
De upp till två-tre tum tjocka slanor som han behändigt fäller med röjsågen blir liggande kvar i skogen i stället för att exempelvis samlas in för flisning.
– Det är bra för mångfalden att de får ruttna i skogen.
Ordet mångfald återkommer ofta när Peter Ekholm talar om sin syn på skogsbruk.
Hans tumregel vid röjningar och gallringar är att det ska vara minst två meter mellan de träd som lämnas kvar.
Motorsågsjobb och hästkrafter
Peter Ekholm är alltså uppvuxen i helfinska Reisjärvi, som i höjd med Jakobstad ligger cirka hundra kilometer inåt i landet. Hans svenska namn förklaras med att hans pappa flyttade dit från västnyländska Ingå.
– Svenska har jag framför allt lärt mig när jag jobbat på svenska sidan i Tornedalen. Och de senaste femton åren har jag på vintrarna också arbetat i Borgå-trakten.
Hemma i Österbotten har Peter Ekholm inte bara jobbat med röjningar utan också fällt träd med motorsåg.
Han har bland annat skött mindre avverkningar på holmar i de finska insjöarna. Ofta tillsammans med en kompis som driver ut virke med parhästar och griplastarvagn.
Vill slippa pendla land och rike runt
En anledning till att Peter nu valt att bosätta sig i Saltvik Toböle är sonen Jonas Ekholm som har bott tjugo år på Åland.
– Jag har besökt honom minst en gång varje år och han har hela tiden sagt att jag borde flytta till Åland.
I höstas gjorde Peter äntligen slag i saken och hörde sig för med Ålands skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman om jobb på Åland.
– Vi kom överens om en provperiod från den 1 mars och eftersom båda parterna var nöjda bestämde jag mig för att stanna. Den viktigaste orsaken till flytten är ändå att jag vill jobba på ett och samma ställe och inte som hittills pendla till arbetsplatser i olika delar av landet.