Spannmålspriserna har nått rekordhöjder under de senaste månaderna. Priset till exempel på rybs och raps har nåt all-time-high sedan kontraktet infördes 1994 på Parisbörsen, och slog nyligen det förra rekordet 526,75 euro per ton från juli 2012. November-21 kontraktet ligger på 438 euro per ton.
Det är viktigt att nu redan på våren försöka utnyttja marknadsläget med tanke på det kommande skördeåret om höstens priser ser konkurrenskraftiga ut. Senast nu lönar det sej att börja kartlägga kontraktsvillkor och priser för kommande höst.
Höstens inhemska pris på oljeväxter (vecka 10) ligger redan ute och är ungefär i linje med Parisbörsen 427-429 euro per ton. Tyvärr hittade jag inte ännu några priser för hösten på de övriga spannmålen i VYR:s prisapp, det här begränsar odlarnas möjlighet att utnyttja den positiva prisutvecklingen.
Vad driver marknaden?
Den globala vetebalansen är stark. Utbudet och spannmålsbalanserna däremot i de viktigaste exportländerna är svaga både för vete och foderspannmål, vilket har drivit upp priserna sedan hösten.
Premium för gamla skörden på Parisbörsen i förhållande till den kommande skörden ligger på 40 euro per ton (mars-21, 240 euro/ton, dec-21, 200 euro/ton), det vill säga marknaden förväntar i dagsläget att situationen normaliseras till den kommande hösten.
Den globala majsbalansen är däremot svag, och slutlagren i USA förväntas sjunka till sin lägsta nivå sedan 2013/14. Det lönar sig att hålla ett öga på hur majsmarknaden utvecklas framöver.
Stark importefterfrågan från Kina både på vete och korn har gynnat de franska spannmålspriserna och börspriserna.
De estniska spannmålspriserna har också gynnats av efterfrågan på exportmarknaden under säsongen och till exempel i slutet av januari låg priset i Muuga, Estland kring 20 euro tonnet högre både för brödvete, fodervete och foderkorn än i Finland.
Estland är exportinriktat på ett helt annat sätt än Finland i och med att 70 procent av produktionen går på export och 30 procent för inhemsk konsumtion. I Finland är förhållandet omvänt.
Höstens skördeutsikter?
Utsikterna för den kommande skörden globalt, det vill säga övervintringen av höstvetet, är i dagsläget lite blandade.
I västra Europa, bland annat i Frankrike, ser det mycket bra ut – 88 procent av växtbestånden är bra eller mycket bra – men till exempel för Svartahavsområdet är det för tidigt att säga, trots att ryska myndigheter meddelat om att växtbestånden utvecklats positivt under november–mars.
I USA har den mycket kalla vintern, ner till -20 grader, gjort att växtbestånden klassats ned på många håll.
Vårbruket framskrider också med fart ute i Europa; enligt FranceAgriMer (Agritel, 8.3.2021) hade hälften av vårsådden genomförts i Frankrike.
Kontraktsproduktionen bör utvecklas
För att trimma den finländska spannmålskedjan till att fungera ännu bättre både med tanke på den inhemska marknadens och exportens behov, bör kontraktsproduktionen och kontraktsmodellerna på spannmålsmarknaden utvecklas.
Speciellt är kontraktsmängderna före skörd mycket små i Finland. Här har vi mycket att lära oss av till exempel Estland och Frankrike, där kontraktskulturen är mera utvecklad än hos oss.
Var ligger då flaskhalsarna? Och går dom att lösa?
Pris
Vi behöver en bättre koppling till marknadspriset på börsen och det inhemska priset för att sporra till kontraktsproduktion. Det här fungerar ganska bra redan för oljeväxternas del.
Både i Estland och Frankrike följer prissättningen av spannmål Parisbörsens noteringar. Skillnaden mellan börspris och det inhemska spannmålspriset måste vara lockande till att uppgöra kontrakt.
Skillnaden i Finland har varierat under de senaste månaderna mellan -20 till -35 euto/ton under börspris för vete. För att det skall vara lockande att göra kontrakt måste skillnaden vara mindre än det.
Också andra modeller kan vara möjliga och modellen fungerar inte för alla spannmål, till exempel havre och råg, men det centrala är att odlaren ges en möjlighet att dra nytta av en möjlig positiv prisutveckling fram till leveranstidpunkten.
Mängd
Kontraktsmängden är ett problem framförallt med oljeväxterna där skördevariationen kan vara mycket stor.
Det skapar ett verkligt hinder för att kunna utnyttja den positiva prisutvecklingen och slå fast priser före skörden.
Här skulle det vara bra med flexibilitet i kontraktsmängderna om skörden misslyckas. I annat fall är det ett klart hinder för att utveckla kontraktsproduktionen.
Kvalitet
Osäkerheten om kvaliteten på den kommande skörden är säkert en av de största flaskhalsarna till en ökad kontraktsproduktion.
Det kan undvikas om det är möjligt att slå fast priset för både foder- och livsmedelskvalitet.
Det lönar sig att diskutera med sin uppköpare på vilket sätt kvalitetsfrågan kan beaktas i kontraktet.
Rikard Korkman
ombudsman, SLC
rikard.korkman@slc.fi