Det sägs ofta att trycket på skogen ökar. Förutom de ordagrant ökande påfrestningarna, som beror på klimatförändringen, bör vi också nämna påfrestningar som härstammar från samhällets växande förväntningar.
Oavsett vilken tid vi lever i har skogar alltid förknippats med försörjning och skydd. Det är inte annorlunda i dag heller, men samhället i stort tenderar att betrakta skogar från en annan, rätt metaforisk synvinkel.
Vi närmar oss slutet på en femårsperiod, som markerar mandatperioden för den valda politiska ledningen och lagstiftarna i Europeiska unionen. Ett mandat som inleddes under en robust ekonomisk period, när beslutsfattare ansvariga för EU:s politik för naturresurser hade samhälleligt förtroende för att skissa upp en historisk lagstiftningsagenda om miljömässig hållbarhet.
Omfattningen och inverkan av dessa lagstiftnings- och andra initiativ som rör de primära sektorerna har aldrig tidigare skådats. I dessa policyer betraktades skogarnas huvudsakliga roll vara att lindra klimatförändringen genom att fungera som kolsänkor.
Pandemin och den radikalt förändrade geopolitiska situationen skiftar nu fokus mot en annan väsentlig aspekt gällande skogar: som leverantör av hållbara och förnybara råvaror för en snabbt växande europeisk bioekonomi.
När användningen av skogsbaserade material ökar, förblir skogsägarnas position i början av värdekedjan avgörande. Att vara den första länken i värdekedjan innebär också sårbarhet, särskilt för familjeskogsägare.
En ny bioekonomisk ram inom EU behöver möjliggöra en decentraliserad infrastruktur, där familjeskogsägare är starkt positionerade inom värdekedjan genom kooperativ, och tillhandahåller hållbart odlade material för en ny europeisk ekonomi som är mer oberoende av import från tredje land och mer motståndskraftig mot stormar som skapas av geopolitiska förändringar.
Det mångfunktionella familjeskogsbrukets roll är en fråga om strategisk autonomi och samhällsvälfärd. Kanske finns det ingen bättre region i Europa att visa upp denna roll än Norden. Nya utmaningar för också med sig nya möjligheter, och vi har många skäl att vara optimistiska.
Det är av yttersta vikt att vara en aktiv deltagare i de europeiska diskussionerna och forma framtidens policyn kring skogsbruk och dess roll i den framtida bioekonomin. Att förespråka en balanserad och främjande lagstiftningsmiljö för familjeskogsbruk kräver samarbete på europeisk och regional nivå.
För nordiska skogsägare har det varit en tradition sedan 1946, vilket markerar året då familjeskogsägarföreningarna i Finland, Sverige, Norge och Danmark gick samman för att harmonisera sina ståndpunkter kring skogsfrågor av gemensamt intresse under Bureau of Nordic Family Forestry (NSF), alltså nordiska familjeskogsägarbyrån.
Med det ökande allmänna intresset för skogsbruket och en ökande mängd EU-policyer kring skogsbruket ökar aktiviteten hos NSF i Bryssel. Som en partnerorganisation till Confederation of European Forest Owners förbereder sig NSF för EU:s kommande politiska cykel. Med stöd av sitt nyligen publicerade manifest för NSF in den nordiska synvinkeln i diskussionerna om skogspolitik i Bryssel.
Du kan läsa NSF:s manifest ”The Nordics – A Region of Forest” (fritt översatt: ”Norden – en region av skog”) på webben här.
Dániel Komlós
skogspolitisk rådgivare, NSF