Med regelbundet underhåll minskas risken för störningar i åkerns dränering. Igentäppta rör, dålig markstruktur och brist på underhåll av utfall förorsakar problem, men genom att själv vara aktiv kan man upprätthålla ett fungerande dräneringssystem.
En fungerande dränering på åkrarna är viktig, men utmaningarna är många, konstaterade verksamhetsledare Helena Äijö från Täckdikningsföreningen under ett täckdikningswebbinarium i april, som ordnades av Carbon Action Svenskfinland och Täckdikningsföreningen.
De allmännaste orsakerna till störningar i dräneringen är bristfällig grundtorrläggning, dålig markstruktur, nedsjunken jord och igenslammade rör.
– Med regelbundet underhåll minskas risken för funktionsstörningar, sade Äijö.
Dagens tunga maskiner kräver en åkermark som är i bra skick, och markpackning försvagar växternas tillväxt och vattenbalansen.
– Packningsskador är svåra att åtgärda, sade Äijö. Dränering minskar risken för skador, men det skulle vara viktigt att man inte kör på åkern när det är vått, eftersom risken för markpackning då är stor.
Ett välgjort täckdikningssystem kan fungera i tiotals år, men utan underhåll riskerar man att systemet inte fungerar effektivt.
På täckdikningskartan ser man platsen för utloppet, stamdiket, grendiken, brunnar mm. Man kan beställa kartan från Täckdikningsföreningen. Kartorna kan även fås till mobiltelefonen.
Granskningsobjekten kan vara bra att märka ut både på kartan och i terrängen. Granska täckdikesutlopp, nackdikesbrunnar, vägundergångar och omkretsdiken och putsa, reparera och rensa dem vid behov, sade Äijö. I vissa fall kan rören vara i behov av spolning.
– Det är också viktigt att kolla grundtorrläggningen. Drar inte utfallsdikena så fungerar inte heller täckdikningen.
Kan bli problem ändå
Trots att man sköter täckdikningen kan det uppstå problem.
– Ett gammalt täckdikningsystem kan ha för långt avstånd mellan rören, som egentligen är planerade för lättare maskiner. Eller så kan rostutfällningarna vara så förhårdnade att det inte lyckas med en spolning.
I vissa fall kan man behöva komplettera täckdikningen genom att lägga ner nya rör mellan de gamla eller göra en helt ny dikning. Har man problem med dräneringen kan man vara i kontakt med en sakkunnig för att reda ut orsakerna.
Råd 2020-bidrag kan användas för rådgivning. Vill man hellre ge sig på problemet själv är det bra att ha med sig ett pliktjärn för att leta fram utloppet och täckdikena. Med en jordborr kan man undersöka markens struktur och kontrollera om det förekommer markpackning.
Äijö rekommenderar att man också gräver en grop ner till täckdikningsdjupet för att räkna ut var åkerns problem ligger. Då kan man iaktta markstrukturen, dikesschaktets vattengenomsläpplighet, grusmängd och kvalitet och kolla var det sipprar in vatten. Genom att öppna täckdiket kan man se om det rinner vatten i röret och kolla om det finns rostfällningar eller slam i rörfogar och slitsar.
– Man kan först kolla stamdiket, men misstänker man ett visst täckdike kan man öppna det, sade Äijö.
Åtgärder som kan sättas in är grundtorrläggning, kantdiken och ytvattenfåror, sköljning, komplettering av täckdikningen eller en ny täckdikning.
– Man kan också göra ytplaning, men det är ganska krävande att göra själv. Om det är frågan om lite större arbete ska man anlita en person som har verktyg att mäta ytan med för att markmassorna, som behöver flyttas, ska bli så små som möjligt.
Inte exakta siffror om läget
Det finns inte exakta uppgifter om hur stor del av den befintliga täckdikningen och grundtorrläggningen, som är i behov av uppdatering. Äijö berättar att jord- och skogsbruksministeriet har ett projekt på gång där man utreder hur situationen kan kartläggas.
Baserat på uppgifter från 2018 när alla jordbrukare som hörde till miljöstödssystemet gjorde en bedömning av sina åkrar uppskattades cirka 9 procent ha dålig dränering. Informationen kan dock ha brister, eftersom det var jordbrukarnas subjektiva bedömning av de egna åkrarna.
– Men i helhet har man den uppfattningen att behovet av en bättre fungerande dränering är rätt sort och det gäller både grundtorrläggningen och täckdikningen. Dessutom har vi fortfarande en hel del åkrar i öppna diken, sade Äijö.
Webbinariet kan ses i helhet på carbonaction.org/sv/material-1/webbinarier/. Där berättar också Mikael Blomqvist, dräneringsplanerare vid Österbottens Svenska Lantbrukssällskap, om planering och optimal placering av täckdikesrör, samt vilka stödformer som är aktuella vid ett dräneringsprojekt.
Täckdikningsföreningen har i samarbetet med Luoko ry utarbetat filmer och multimediamaterial, som handlar om täckdikning och finns på svenska på Täckdikningsföreningens hemsida salaojayhdistys.fi -> svenska -> publikationer ->utbildningsmaterial.