Om några år kan också jordbrukare i Finland tjäna pengar på att sälja utsläppsrättigheter åt industrin genom att lagra koldioxid från luften i sin odlingsmark och samtidigt få större skördar. Den övertygelsen har i alla fall agronom Jussi Knaapi från Storkyro utanför Vasa och han har också satsat över 150.000 euro på all den tekniska utrustning som krävs för att bevisa att en åker faktiskt lagrar kol.
Tillsammans med sonen Juha har Jussi Knaapi på Åland demonstrerat sin specialutrustade traktor med innovativa och behändiga mät- och analysinstrument för att skanna jordhälsan. Via internet lagras datan i molnen och jordbrukaren kan sedan få klimatsmarta kartor på sina åkrar för att underlätta precisionsjordbruk.
Den maskinpark och metod som används för att skanna jordhälsan används praktiskt taget i alla världsdelar, men Knaapis specialutrustning är den nordligaste i Europa. Närmaste motsvarighet finns i Danmark.
Fyra parametrar för hälsotest på åkern
Medan Juha Knaapi kör fram och tillbaka över åkern mäter traktorn automatiskt både markens mullhalt och dess pH-värde.
Med avancerad teknik sänds också elektriska signaler mellan en plus- och en minuspol som befinner sig på 30 och 90 centimeters avstånd från varandra. På det sättet får man ner till en meters djup detaljerad kunskap om jordens sand- och lerhalt samt många andra fysiska egenskaper.
Förra veckan skannade Juha Knaapis traktor en del av Ulla och Tage Erikssons åkrar i Jomala Hammarudda på västra Åland. Med GPS-styrning rör sig traktorn fram och tillbaka enligt ett förutbestämt schema. Traktorns GPS är dessutom utrustad med en koordinat som visar topografin och den skannade åkerns höjdskillnader.
På fyra referenspunkter per hektar borrar man jordprover ner till en meters djup. Genom snabba analyser från Knaapis fältlaboratorium eller resultat från större laboratorier får man exakta besked om markens mikrob- och bakteriehalter som en del av åkerns biologiska, fysikaliska och kemiska hälsotest.
Lätt att jämföra jordanalyserna
Jussi Knaapi tar fram en meterlång ”korvstång” från en av Hammaruddas provborrningar och kan med sitt vana öga genast dra många slutsatser.
– Jordmånen från den här vallen är ganska bra. Men i mitten är den hård och tätpackad vilket är mindre bra. Och allra längst ner ser man små hål som visar att också där finns organismer som hjälper till att bearbeta jorden, förklarar Knaapi.
Själv har han hemma på gården i Storkyro under två säsonger använt markskanningens resultat som stöd för sin odling av bland annat spannmål och fånggrödor på totalt 60 hektar.
Han hävdar att man redan med blotta ögat kan se att jorden på hans åkrar är i bättre skick än marken hos grannar som inte skannat och analyserat sina skiften.
– Men man behöver inte bara tro att jordhälsan blir bättre med hjälp av karteringen. Om tre, fyra eller fem år kan vi komma tillbaka och med 2 centimeters noggrannhet ta nya prover från samma referenspunkter. Då kan de nya resultaten jämföras med de första analyserna.
Markkarta med skötselråd för 80 euro per hektar
Utgående från markskanningen och jordanalyserna får man fram en karta som bland annat visar vilka jordarter det finns på ett skifte.
– Det är viktiga basfakta för att veta hur man bäst ska ta hand om jorden på just den åkern. Då blir det lättare att bestämma hur man ska gödsla samt bedöma saker som åkerns vattenhushållning och erosionsfaktor, nämner Knaapi som exempel.
Som utbildad agronom kan han också fungera som rådgivare och ge tips om hur man på ett visst skifte kan förbättra jordens mull- och humushalt samt mycket annat som medverkar till större skördar.
Tack vare möjligheten till bidrag för rådgivning via Råd2020 kan en jordbrukare i Finland enligt Knaapi få en rapport inklusive kartor med skannad mark samt råd om hur åkern ska skötas relativt fördelaktigt.
I Frankrike och Holland där man inte har motsvarande stödmöjligheter kostar en sådan markkarta med gödslings- och skötselråd 120-150 euro per hektar.
Vill befrämja klimatsmarta odlingsmetoder
Jussi och Juha Knaapi lockades till Åland av konsulten Patricia Wiklund, som tidigare via sitt företag Invenire Ab bland annat hjälpt Ålands Producentförbund att ta fram Ålands hållbara livsmedelsstrategi.
Nu driver hon projektet Hungry for Saltvik med främsta syftet att skapa ett näringskretslopp där chipsfabriken använder stallgödsel för sin nya biogasproduktion. Restprodukterna kan i sin tur utnyttjas som gödsel på jordbruksmark.
Efter kartläggningen av Hammarudda gårds marker ordnade hon därför förra fredagen en demonstrationsdag för intresserade odlare om klimatsmart odling och hur man gör en hälsocheck på sin åker.
Förutom att bekanta sig med markskanningen fick närmare 30-talet jordbrukare då också information om vad Soil Core och Soil Health Suite-testet berättar om bland annat mullhalt, jordpackning, rotdjup, vattenförvaring och markens mikroliv.
Också åkermarkens kolhalt kan mätas.
Åländsk fördel med kolbindning
Jussi Knaapi berättar att jordbrukare i Frankrike och Holland redan kan tjäna pengar på att sälja utsläppsrättigheter, eftersom deras odlingar drar ner koldioxid från luften och binder den nere i marken.
Han är säker på att också Finland om några år har ett motsvarande system där jordbrukarna kan handla med utsläppsrättigheter och alltså få betalt för att minska luftens koldioxidhalt.
Han påpekar att solen är den viktigaste faktorn för kolbindning via de gröna växternas fotosyntes och betonar att vall och andra gröna växter på åkrarna över vintern är en nyckelfaktor för att minska jordbrukets näringsutsläpp.
– Här på Åland har ni en stor fördel av att vara omflutna av havet och med en växtsäsong långt in på hösten. Åland har också många soltimmar och här skiner solen dessutom starkt och effektivt eftersom luften inte innehåller någon smog från storstäder, säger Jussi Knaapi som Patricia Wiklund kallar ”jordhälsoexpert”.
