Då William Lönnqvist och Anna Sjöberg byggde ny ladugård 2021 föll valet på mjölkningsstation. Men i år beslöt de att byta till en mjölkningsrobot. Orsakerna bakom beslutet är flera, säger de unga mjölkproducenterna, som har en stark framtidstro.
– Endel tycker säkert att vårt beslut var konstigt, men vi ser det inte så. Tvärtom ser vi många fördelar med att vi inte direkt investerade i en mjölkningsrobot utan började med mjölkningsstation, säger William Lönnqvist.
År 2021 inledde William och sambon Anna Sjöberg mjölkproduktionen i en ny ladugård i Markby i Nykarleby. Före det hade de bedrivit produktionen i en båsladugård och 2018 byggdes en anläggning för sinkor, kvigor och kalvar.
– När vi beslöt att bygga en ny ladugård ville vi hålla kostnaderna på en rimlig nivå. Det var den främsta orsaken till att vi gick in för en mjölkningsstation. Vi var länge nöjda med det systemet, men tiden räcker inte till allt så vi måste prioritera om. Det krävdes för mycket tid här i ladugården för att hinna både med arbetet och familjen, berättar William.
Att paret blev föräldrar till två flickor var inte enda orsaken till att vardagen kunde förenklas med automation. För att optimera produktionen började de inse att det sker lättast med ny teknik.
– För att ha full produktion måste korna mjölkas tre gånger per dag i mjölkningsstationen, medan roboten optimerar mjölkningen automatiskt. Nu har vi genom att investera i roboten ökat våra mjölkmängder hela tiden efter att vi tog den i bruk, säger Anna.
Fanns mer svängrum
Att vänta tre år med investeringen i en mjölkningsrobot bidrog också till lånebördan inte blev för stor direkt efter investeringen i den nya ladugården.
– Eftersom vi väntade tre år med den investeringen hade vi hunnit amortera på lånet, så ekonomiskt fanns mer svängrum. Samtidigt som vi investerade i roboten satsade vi också på en automatisk ströspridare som går på räls i stallet för sinkorna, kvigorna och kalvarna. Då gjöt vi också nya betongplattor för ensilage, berättar William.
I båsladugården fanns 36 koplatser. När kvigorna flyttades till det nya stallet utökades de platserna till 52. Den nya ladugården har 63 koplatser. Något de inte insåg i byggnadsskedet var att de ville ha spädkalvarna i nya ladugården.
– När mjölkningsstationen togs bort frigjordes utrymme för boxar för spädkalvar. De boxarna står nu där stationen var och det hade inte varit möjligt om vi direkt hade gått in för en mjölkningsrobot, konstaterar Anna.
En annan sak som bidrog till att William och Anna inledde produktionen i den nya ladugården med mjölkningsstation var att det för fyra år sedan fanns en osäkerhet kring avtalsmängderna. I början av 2020-talet gick Valio in för avtalsmängder, vilket innebär att en för hög produktion kunde påverka priset negativt.
– Då visste vi inte om vi skulle få ha full kapacitet på grund av avtalsmängderna, men det har ändrat helt. Nu har vi den avtalsmängd som vi önskat och höjs produktionen får man höja mängden till nästa år. Så var det inte för fyra år sedan. Nu kan vi fortsätta öka produktionen utan att behöva tänka på avtalsmängder i framtiden, vilket var ett hinder 2020, menar William.
Tillgång till service viktigt
Det finns ett stort utbud av mjölkningsrobotar. I likhet med många andra österbottniska mjölkproducenter föll valet på en Lely A5, som distribueras av NHK med verksamhet i Karleby. Investeringen av en sådan går lös på cirka 180.000 euro.
– Lely är aningen dyrare, men det som NHK kan erbjuda är bra service. Att ha tillgång till service är mycket viktigt om något går fel. Lelys robotar är också snabbare när det gäller att söka spenarna och inleda mjölkningen, förklarar de.
Enligt William var det inte heller en ekonomisk förlust att fylla igen gropen där mjölkningsstationen hade installerats.
– Stationen var begagnad då vi köpte den och priset för den var 4.800 euro. Vi fick sålt den till Polen och sammanlagt blev byggnadsarbetet för att bygga om för roboten cirka 3.500 euro.
Roboten installerades på en tillfällig plats i ladugården när arbetet med att fylla igen gropen efter stationen pågick. Att få korna att vänja sig vid ett nytt system gick smärtfritt.
– Den processen gick smidigt. Korna fick vänja sig med att först få bara foder och roboten ställdes in i träningsläge. När mjölkningen inleddes tog det ungefär tio timmar att köra igenom hela besättningen, berättar Anna.
Automation är hjälpmedel
William poängterar att automatik enbart ska betraktas som ett hjälpmedel. Det finns både för- och nackdelar med automation.
– Jag upplever att vi hade bättre översikt över korna när vi hade station, till exempel om en ko höll på att få juverinflammation. Då upptäcktes det tidigt, men med en robot kan det ta längre att märka det. Roboten mäter celltal, men när jag inte kollar lika noggrant själv ökar risken för att akut inflammation hinner utvecklas.
– Avståndet mellan mig och djuren är lite längre i dag och som producent får jag vara mer observant. Därmed tycker jag det är viktigt att betrakta modern teknik som ett hjälpmedel och inte som något som löser alla utmaningar, säger han.
William och Anna upplever att de har det bra förspänt inför framtiden. Korna mår bra i den nya anläggningen med sandbås. De är också nöjda med den fria lösdriften i ladugården som har mycket bra ventilation i och med att väggarna kan öppnas.
– Alla säger det var bättre förr, men på den punkten kan jag inte hålla med. Jag tycker att det just nu är riktigt bra att arbeta som mjölkproducent i Finland. Har man lånen under kontroll, kostnaderna i skick och ökar produktionen, så tycker jag inte att lönsamheten är ett problem, säger William.
Osuuskunta Maitosuomi höjde dessutom mjölkpriset nyligen.
– Klart att mjölkpriset alltid skulle få vara högre, men läget känns stabilt nu. Mjölkgårdarna blir färre, produktionen har minskat lite, och nu har vi kanske nått en nivå där mjölkmängden som produceras motsvarar efterfrågan. Och efterfråga på mjölk kommer att finnas även i framtiden och det gör att vi har en ljus framtidstro, säger Anna och William.
