I dagens mjölkproduktion kompletteras ekologiska perspektiv med regenerativa ansatser och med detta i åtanke kan det vara idé att också addera ett etologiskt perspektiv. I länder som Finland och Sverige är det vanligt med högteknologiska system, lösdriftsstall, mjölkningsrobotar och gruppuppfödning av småkalvar med mjölkutfodring i automater, så kallade kalvammor. Grupphållning främjar lek och sociala beteenden, men det kan även uppstå problem med oönskade beteenden i form av sugande på andra kalvar, ”crossucking”, samt ökad sjuklighet.
I slutet av 2008 försvarade jag min avhandling om ko-kalvrelationen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Avhandlingen har två perspektiv, dels ett traditionellt produktions-ekonomiskt, dels ett etologiskt. Jag jämförde produktion och djurvälfärd i system med fri eller begränsad digivning respektive i system där kalvarna inte får dia.
Först vände jag blicken mot länder i tropikerna (Mexiko), där det finns skötselsystem som tillåter viss daglig kontakt mellan kalven och modern. Den inledande studien i Mexiko gjordes på kor av zebu-korsningsras som är vanliga inom extensiva system med kombinerad mjölk- och köttproduktion i tropikerna.
Kalvar som diar fritt har bättre tillväxt
Resultaten visade att när kalven fick tillbringa ungefär en timme om dagen med mamman ökade den totala och säljbara mjölkmängden. Dessutom minskade mängden ”crossucking” bland kalvarna. Det fanns också tecken på att digivningen gynnade juverhälsan.
I andra delar av Mexiko tillämpas mer intensiva system med kor av rasen Holstein, det vill säga liknande de som finns i de nordiska länderna. Resultatet från den studien visade också på positiva effekter av att låta kalven gå med mamman under någon timme per dag. Kalvens tillväxt var likartad i dessa två grupper.
Med utgångspunkt från resultaten – positiv inverkan på både produktion och djurens välbefinnande – var tanken att denna ansats även kan tillämpas i produktion som använder mer högteknologiska system.
Den tredje studien gjordes därför i Sverige med kor av raserna svensk rödbrokig boskap och Holstein i ett högproducerande system med automatisk mjölkning.
Resultatet visade att i fall där avvänjningen skedde abrupt noterades förhöjd stressnivå hos kalvarna. För att motverka minskad tillväxt efter avvänjning måste kalvarna stimuleras att äta mer kraftfoder under digivningsperioden.
Å andra sidan visade resultatet att kalvar som diat fritt hade bättre tillväxt och ägnade sig inte alls åt ”crossucking”. Det framkom också att även om dessa kalvar huvudsakligen diade sin egen mamma diade de ibland även andra kor.
Juverhälsan var likartad hos diade och icke diade kor. Beträffande ökad säljbar mjölkmängd uppvisade resultatet en större variation jämfört med data från Mexiko.
Slutsatser
Mjölkproduktionen i Västvärlden har haft som tradition att separera kalven från kon strax efter födseln. Det har inte ansetts ekonomiskt försvarbart att låta kalven dia kon.
I takt med att ekologiska ansatser har kompletterats med regenerativa perspektiv har också intresset för djurens välmående ökat under senare år.
Därmed finns det anledning att uppmärksamma slutsatserna från min forskning som visar att fri digivning gynnar välbefinnande hos kor och kalvar och även kan vara gynnsamt från ett produktionsekonomiskt perspektiv.
Sofie Fröberg
MSc i Biologi och Fil Dr. i Husdjursvetenskap med inriktning på etologi.