För en mjölkgård som producerar 1 miljon liter mjölk per år har kostnaderna stigit med över 135.000 euro på ett år. Det visar en kalkyl som producenten Mikael Österberg har gjort. Men hans exempel visar också att ett något högre mjölkpris skulle ha stor betydelse för ekonomin.
Det har inte undgått någon att kostnadsökningarna påverkar varje jordbruk mycket negativt. Att få fram exakta siffror har varit svårt med tanke på att kostnaderna fluktuerar från dag till dag. Men Mikael Österberg, mjölkproducent i Kimo och tillika ordförande för SLC:s mjölksamarbetsgrupp, har gjort ett försök.
Han har beräknat vad kostnadsökningarna landar på för en exempelgård som har 100 mjölkkor, som producerar 1 miljon liter mjölk per år, och odlar hundra hektar åker, vilket i teorin räcker för att vara självförsörjande på ensilage, det vill säga grovfoder.
Viktigt att nämna är att kalkylen inte beaktar till exempel att maskin- eller bygginvesteringar blivit betydligt dyrare.
– För det behövs en riktig produktionskostnadskalkyl och det är naturligtvis svårt att göra en exakt beräkning, eftersom priserna för gödsel, insatser och foder kan variera från dag till dag. Gårdarna skiljer sig också åt, men jag har försökt ta med alla faktorer och gjort ett ungefärligt medeltal som kan appliceras på de flesta gårdar, förklarar Österberg.
Kraftfoder 60.000 euro dyrare
Kostnadsökningen som har skett är smått ofattbar och har ökat med cirka 135.000 euro. Uträkningen baseras på att gården använder 340 ton kraftfoder som har ökat med 180 euro per ton, vilket ger en ökning på 61.200 euro.
– Foderkostnaden baseras på att huvudkomponenterna spannmål och rybs har stigit mycket speciellt senaste halvår, säger han.
Kraftfoder och mjölkpulver för ungdjur har stigit med 9.000 euro på ett år.
– Det finns naturligtvis gårdsvisa variationer, men alla gårdar köper till vissa delar proteinfoder och den egna spannmålen kostar nu också mer att producera. Så en kostnadsökning på över 60.000 euro är rätt nära sanningen för en gård av den här storleken, förklarar han.
Den andra stora kostnadsökningen står föga överraskande gödseln för. Beräknat utgående från en användning på 60 ton med ett gödselpris som stigit med 550 euro per ton ger det en ökning på 33.000 euro.
– Jag har räknat med en gödselgiva på 400 kilo per hektar för första skörden och för den andra 200 kilo per hektar, vilket ger 60 ton så den användningen är dessutom lågt satt, konstaterar han.
Med en förbrukning på 17.000 liter bränsle och ett pris som stigit med 85 cent litern har kostnaderna ökat med 13.600 euro. Utöver det har el, maskintjänster och övriga kostnader stigit med totalt 18.500 euro.
– De flesta gårdar har avtal och i bästa fall har de klarat sig utan höjning med ett långt avtal. Om man däremot förnyat avtalet och priset har blivit 5 cent högre per kWh så blir det med en förbrukning på 14.0000 kWh cirka 7.000 euro dyrare.
Och fortsätter:
– Jag har också blygsamt räknat med att köpta maskintjänster stiger med cirka 5.000 euro och att övriga kostnader stiger med 5 procent. Här ingår allt från robotservice, diskmedel, strö, reparationer och leveranser.
Marknaden måste kompensera
Allt det här ger därmed en kostnadsökning på årsbasis med cirka 135.000 euro i dagsläget jämfört med ett år tillbaka.
– En sådan kostnadsökning har vi aldrig varit med om tidigare och det visar hur svårt läge många nu står inför, säger Österberg.
Därför var regeringens krispaket på 300 miljoner euro till jordbruket mycket välkommet. Men vad det innebär för den här modellgården är inte mycket. Enligt Österbergs exempel skulle den landa på cirka 6.750 euro.
– Beräknat enligt samma modellgård ger krispaketet 50 euro till per hektar som utbetalas i höst och accisåterbäringen för 2021 och i år skulle ge cirka 1.750 euro. Här ser man hur liten betydelse krispaketet har i praktiken när man utgår från kostnadsökningen. Trots att vi välkomnar krispaketet så täcker det egentligen ingenting, konstaterar han.
Och fortsätter:
– Problemet med krispaketet är även att ca 100 miljoner lämnas outdelade till perioden 2023-2026, dessa pengar hade behövts till husdjurssektorn som snabbt fått stora kostnadsökningar.
Det som däremot gör skillnad är mjölkpriset. Justeringar i mjölkpriset har gjorts efter nyår. Prishöjningar varierar mellan mejeriföretag och prissättningssystem, men enligt Luke statistik var mjölkpriset i februari 3 cent högre än för ett år sedan.
Prishöjningar har gjorts efter det och i april höjs avräkningspriset ytterligare med cirka 3 cent och med ett sådant pris över hela året hade inkomsten ökat till 60.000 euro.
– Om jag räknar med ett mjölkpris som är 6 cent högre på ett år hamnar gården i mitt exempel ändå med ett resultat som visar minus 62.000 euro, säger Österberg.
Skulle mjölkpriset ha ökat med 13 cent per liter hade kostnadsökningarna gått jämnt ut. Det visar enligt Österberg vikten av att producentpriserna följer med de stigande kostnaderna.
– Krispaket hjälper inte mycket, men det som har en direkt och stor effekt är om producentpriser stiger med några cent. Det är från marknaden som kompensationen ska komma och det här gäller också för alla andra produktionsinriktningar, menar han.
Oroar sig för Åland
Österberg presenterade kalkylen när SLC:s mjölksamarbetsgrupp hade möte för en vecka sedan. Gruppen betonar nu vikten av att alla mjölkproducenter satsar på vallen så att ensilaget får en optimal proteinhalt.
– Det kan också vara skäl att odla eget protein som ärter för att öka självförsörjningsgraden. Något som också nu är viktigt är att varje gård verkligen ser över sina kostnader, säger Österberg.
SLC:s mjölksamarbetsgrupp är särskilt orolig för situationen för de åländska mjölkproducenterna. På Åland är fraktkostnaderna högre, vilket gör diverse förnödenheter dyrare än på fastlandet. I kombination med det har inte samma priskorrigeringar gjorts där.
– De åländska producenterna har bara fått små prisförhöjningar och det gör situationen särskilt svår för dem. Minskar produktionen påverkas mejeriet negativt så vi är oroliga för läget på Åland, säger Österberg.