Efter en påtvingad pandemipaus och inhiberade evenemang senaste höst är det nu åter dags för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, LPA, att genom sitt projekt Ta hand om bonden arrangera Må Bra-dagar för lantbrukarna. Den första hålls i Vasa den tredje november på temat Övervinn stressen! Dragplåster är sportjournalisten och TV-profilen Kaj Kunnas.
Att gilla och att acceptera förändring kommer att vara den röda tråd som löper igenom Kaj Kunnas framförande. Kaj vill inte kalla sin medverkan för föreläsning utan det blir mer berättelser och samtal om och kring förändring.
– Jag kommer dit för att träffa folk och ser vad de har att säga så får det ta form under dagen, säger han. Jag läser av spelet och känner av stämningen, sedan ser vi vart vi hamnar tillsammans med dem som är på plats.
Susann Rabb, projektanställd av LPA, säger att de valde ha med Kaj Kunnas i programmet för att han är en intressant, positiv och utåtriktad person.
– Han har lätt för att prata och vi tänkte att han matchar bönderna, säger hon. Sport- och lantbruksbranschen tangerar varandra, där finns många likheter och båda har liknande utmaningar.
LPA valde förändring som årets tema eftersom det känns relevant för deras kunder. Många gårdar genomgår stora förändringar och det är ingen ovanlighet att en lantbrukare måste fundera över sin gård och dess produktion; ska man avveckla eller investera mera?
– Det är stora och svåra beslut att ta och det kan vara väldigt känslosamt att göra sig av med sina djur eller att avveckla en gård som gått i arv i generationer, säger Susann. Det går inte att jämföra med när man som anställd byter jobb.
Det enda varaktiga
– Förändring är det enda vi måste räkna med, det är det enda som vi vet kommer att hända, säger Kaj och citerar baskettränaren Henrik Dettmanns ord och uppmaning; ändra-dig-innan-du-blir-tvungen-till-det!
– För det känns inte lika illa då, menar han.
Kaj Kunnas ser sig själv som en av dem som tvingats till att lära sig hantera förändringar. När hjärninfarkten slog till en tidig morgon för några år sedan fanns inga andra alternativ än att akut åka in till sjukhuset för vård.
Lyckligtvis kom han in i tid och lyckligtvis gick det bra. Och under konvalescensen fanns tid för reflektion.
– Mitt liv förändrades totalt och till det bättre, säger han. Före hjärninfarkten hade jag alltid bråttom, nu har jag aldrig bråttom.
Att drabbas av en infarkt är omskakande och leder i många fall till omvärdering av vad som är viktigt i livet. För vi vet ju aldrig hur många dagar vi har kvar.
Kaj valde att säga upp sig från sin långa karriär som sportjournalist på YLE. Kanske anade han även en förändringens svala bris i luften i YLE:s korridorer, kanske skulle bolaget i sinom tid ha avslutat kontraktet.
Men Kaj hann före. Det är bättre att förekomma än att förekommas.
– När jag själv valde att sluta, fastän det här var mitt drömjobb, så kändes det inte lika illa som det skulle ha gjort om jag hade blivit uppsagd, säger han.
Susann flikar in:
– Det är det vi så varmt försöker tala om för bönderna; att det vore bra för dem att förmå stanna upp och i tid inse att de måste göra vissa förändringar, för när de tar kontakt i tid finns det mer vi kan göra åt situationen.
– Allt blir så mycket enklare och man får ett så mycket bättre slutresultat om man gör en förändring så länge man själv håller i tyglarna.
Lev nu!
Kaj Kunnas har tre favoritämnen att tala om; förändring, att leva i nuet och att vara positiv, och han tycker att alla tre går hand i hand.
– Om du lever i nuet märker du inte av förändring på samma sätt och samtidigt blir du mycket positivare, säger han.
Men visst förstår han att det för en bonde kan vara väldigt komplicerat med förändringar.
– Mitt liv och mina förändringar har varit lätta och lindriga, säger han. Men jag har följt med min mammas gård i många år och varje gång en ny generation har tagit över har det förekommit tandagnisslan hos de äldre.
Mamma Eva – som var Finlands sjätte kvinnliga veterinär – är förresten den som Kaj kommer att inleda och avsluta sitt anförande i Vasa med, för hon var ett levande bevis på förändring.
När Eva Nordström-Kunnas i början av 1950-talet åkte ut på sitt första veterinärjobb möttes hon av misstroende och kvinnofientliga kommentarer samt en klatsch på rumpan. Idag, cirka sjuttio år senare, har tiderna förändrats och det finns betydligt fler kvinnliga veterinärer än manliga.
Kajs mamma insåg också vilken stor betydelse lantbruket hade för landet och förde den insikten vidare åt sin son.
– Om det är någonting jag kommer ihåg från min barndom så är det när min mamma sa åt mig: Kom ihåg Kaj! Bönderna är Finlands ryggrad!