Trots att sågverksindustrin grundats tidigare i såväl Norge som Sverige så var man här i Finland tidiga med att bygga upp en industriell tillverkning av papper. Redan 1842 installerades den första pappersmaskinen för lumpbaserat papper från engelska Tidcombe & Strutwitch för Frenckells pappersbruk i Tammerfors. Den andra pappersmaskinen i Finland installerades 1853 i Tervakoski pappersbruk.
Som den träbaserade pappersindustrins fader i Finland räknas Fredrik Idestam. Han hade på hemresa från ingenjörsstudier i Freiberg i Sachsen 1864 studerat verksamheten vid ett träsliperi i Harzbergen i Sachsen, som använt sig av pappersmaskiner som precis då utvecklats av Friedrich Gottlob Keller och Heinrich Voelter.
Idestam fick koncession av tsaren 1865 och startade i början av 1866 ett träsliperi vid det nedre vattenfallet i Tammerforsen i Tammerfors. 1868 flyttade Idestam verksamheten till Nokia stad och grundade där Nokia Ab 1871 tillsammans med Leo Mechelin.
Pappersindustrin, med sin långa anor i Finland, har utan tvivel varit med om att bygga upp välståndet i det här landet. Det har kanske skett direkt eller indirekt genom att lägga grunden för annan industriell verksamhet eller genom att erbjuda skogsägarna avsättning för sitt virke. Alla gånger har inte skogsägarna fått tillräckligt betalt för det virke som gått till pappersbruken, men de har ändå erbjudit en avsättningsmöjlighet för sämre kvaliteter, massaveden.
Efter att man under senare delen av 1800-talet kom i gång med cellulosakokandet öppnade de internationella marknaderna också upp sig i fråga om volymer. Barrträdens långa cellulosafibrer erbjöd en konkurrensfördel gentemot lövträdens som bara är hälften så långa.
Länge var vår massa- och papperstillverkning världens tredje största med ungefär samma omfattning i produktionskapacitet som den svenska och den japanska. Endast USA och Kanada tillverkade mer.
I slutet av augusti meddelade skogsbolaget UPM att Kaipola pappersfabrik i Jämsä planeras att köras ner permanent till slutet av 2020 på grund av minskad efterfrågan på tryck- och skrivpappersmarknaden. Det betyder att cirka 450 människor blir utan arbete och via hela värdekedjan påverkas givetvis ännu fler. Verksamhet som ger ett nationellt tilläggsvärde på 300 miljoner euro förloras.
I Kaipola har det tillverkats olika sortiment av grafiskt papper, också tidningspapper, av barrträmassa och returpapper. För färskmassan som används för Kaipolas produkter är just den långfibriga granmassaveden mycket viktig. När de massiva maskinerna slutligen stannar i Jämsä produceras det inte längre vanligt tidningspapper i Finland och samtidigt försvinner också landets största returpappersanvändare. Fastän Kaipola inte gått med full kapacitet på en tid, har användningen av rundvirke varit cirka 750.000 kubikmeter per år.
Trots att vår pappersindustri länge varit på nedgående har papper fortfarande varit den mest exporterade skogsindustrivaran från Finland. På grund av den här nedläggningen kommer första platsen att tas över av så kallad marknadsmassa. För skogsägarna betyder det här sannolikt att prisskillnaden mellan gran- och tallmassaved nu kan jämnas ut en aning.
För oss tidningsmakare sätter det här en vemodig punkt för användandet av inhemskt tidningspapper. För Finlands exportindustri är det här också en vemodig milstolpe, det var trots allt tryck- och skrivpappret som i tiderna etablerade oss på många marknader.