Magnus Östberg är jordbrukare i Sjundeå. Han exporterar en del spannmål till Estland och importerar all handelsgödsel därifrån. Han anser att jordbrukarna måste bli bättre på att hantera marknaden och internationell handel. Östberg är också missnöjd med det arbete hans egen producentorganisation gör.
Det är en solig och fin vårdag i Sjundeå. Chaufför Add Pikk kör sin lastbil under spannmålstorkens silos och Magnus Östberg öppnar spjällen till två silos på en gång. I en handvändning har man lastat de 24-25 ton spannmål som ryms på lastbilens flak.
– Det är förhållandevis små ekipagen jämfört med de långtradare som kör spannmål här i Finland.
Östberg säljer spannmål till uppköpare i Estland. På hitvägen har lastbilen hämtat handelsgödsel därifrån till honom.
– Jag tycker det fungerar bra. Vi har fri rörlighet på varor inom EU och i Estland har de den senaste tiden haft konkurrenskraftiga priser. Om man dessutom kan kombinera så här, att lastbilarna har frakt båda vägarna, så är det förstås bra.
Östberg anser att jordbrukare överlag sysslar alldeles för lite med internationell handel. Eftersom spannmålspriserna definieras av en global marknad så borde jordbrukarna också mer aktivt själva agera och dra nytta av den marknaden.
– Som det nu är så får de flesta finländska jordbrukare endast dras med de negativa effekterna av att beröras av en global prisbildning och vara en del av en internationell marknad, säger han.
Missnöjd med producentorganisationen
Östberg är missnöjd med producentorganisationens insats i marknadsfrågor.
– Det är ju ingen hemlighet att Yara har en marknadsdominerande ställning i Finland och de utnyttjar det i prissättningen. De har makten att bestämma priset på olika gödselmedel och andra aktörer får snällt följa efter. Den ställningen borde prövas av konkurrensmyndigheterna eller en marknadsdomstol, som helhet eller i detaljfrågor. Det här är typiskt en sådan sak som är till nackdel för alla jordbrukare, därför borde producentorganisationerna vara aktiva på den fronten. Det är väldigt svårt och resurskrävande att vara för en enskild jordbrukare, säger han.
Han är mångårig medlem i SLC Nyland.
– SLC Nyland måste våga ta striden i marknadsrelaterade frågor. Det finns många frågor som gagnar alla bönder och där bör man vara proaktiv och föra dem framåt. Marknaden är också den enda möjligheten för oss bönder till ökade intäkter. Ofta kräver ändå frågorna spetskompetens, professionell hantering, och den kan förstås vara att dyr att anlita men jag anser att det är värt det. Ibland gäller det jurister, ibland kanske spannmålsmäklare, avslutar Östberg.