Som jordbrukare på en större gård måste man ha en klar uppfattning om lönsamheten inom olika produktionsgrenar. Det hoppas Jonas Borup att han har förutsättningar att bilda sig. Han ska så småningom ta över driften av Pockar gård i Lappträsk.
Jonas Borups mål är att driva traditionellt jordbruk i stor skala, men samtidigt vill han dra nytta av forskning och innovation med anknytning till jordbruket. Han anser att jordbruket i Finland borde åtnjuta ett större erkännande än vad tillfället är i dag.
När den här artikeln om Jonas Borup publiceras har han antagligen fått sina kandidatpapper från Svenska handelshögskolan med redovisning som huvudämne.
– Jag räknar med att ha nytta av den examen när jag ska driva Pockar gård, säger han.
I höstas togs första steget i en generationsväxling, så att han nu är med i jordbrukssammanslutningen Borup Niels och Kirsten med en tredjedels innehav. Niels är Jonas far och Kirsten hans faster.
Enligt planerna genomförs generationsväxlingen i etapper, bland annat för att produktionen på gården är storskalig och verksamheten mångsidig.
– Jag är nu 24 år gammal, så det kanske börjar vara genomfört när jag fyllt 30, vi får se, säger han.
Vill också studera vid ”agroforst”
Under tiden vill Jonas också skaffa djupare kunskaper om jordbruk. Han har därför sökt sig till magisterprogrammet i lantbruksvetenskaper med specialisering på växtodlingsvetenskap vid Helsingfors universitets agrikultur-forstvetenskapliga fakultet i Vik.
– Det här senaste året har jag haft mindre jobb med studierna och då har jag nog varit här på gården så gott som helt och hållet. Den vägen har jag fått en del praktik. Också tidigare har jag deltagit i arbetet på gården när jag har haft möjlighet, men jag anser att jag också behöver teoretisk kunskap för att kunna följa med och överblicka utvecklingen inom jordbruksproduktionen. Förhoppningsvis blir jag antagen, det får jag veta nu under våren.
Han understryker att det är viktigt med ekonomisk kunskap för att driva en stor gård.
– Att driva en gård av den här storleken är som att sköta ett större företag. För att fatta rätt beslut om investeringar och resurser krävs ekonomisk kompetens. Det hoppas jag ha förutsättningar för med kunskaperna från Hanken, fortsätter han.
På frågan om bakgrunden från Hanken kan tänkas bidra med en annorlunda syn på jordbruket än hos många andra, svarar han att det är möjligt, men han gör inget nummer av det.
– De andra unga jordbrukarna som jag känner är nog otroligt duktiga. Men vad kan man annat göra än att försöka sitt bästa och samtidigt också se de bästa sidorna med näringen?
I sammanhanget kan nämnas att Jonas far, Niels Borup, också är ”hankeit”.
Utnyttja framsteg inom forskning och innovation
Jonas är inte talesman för någon speciell riktning inom jordbruket, till exempel regenerativt eller ekologiskt jordbruk.
Han säger det inte, men låter tydligt förstå att motsättningar mellan olika inriktningar inte är vidare konstruktivt.
– Oberoende om man är konventionell bonde eller ekojordbrukare, växtodlare eller djurhållare, så är jag övertygad om att alla gör vad de kan för att producera hållbart och uppnå ett gott resultat, säger han.
– Mitt eget mål är närmast att kunna fortsätta med att idka hållbart traditionellt jordbruk i stor skala samtidigt som jag hoppas kunna utnyttja de framsteg inom forskning och innovation som står till buds. Det tror jag är viktigt för att hållas konkurrenskraftig inom alla produktionsgrenar och samtidigt producera på ett hållbart sätt.
Generationsskiftet torde gå smidigt
Hittills har förverkligandet av generationsväxlingen gått smidigt och så torde det fortsätta.
– Min storasyster Sofia, som är mitt enda syskon, är läkare, och hon satsar helhjärtat på den karriären. Några kusiner har jag inte heller, så det finns förutsättningar att genomföra generationsskiftet utan större meningsskiljaktigheter, och det känns naturligtvis bra.
Själv har Jonas egentligen aldrig tänkt på något annat än att fortsätta med gården.
– Det har alltid varit en självklarhet för mig, men jag vill också gärna framhålla att ingen någonsin har pressat mig att fortsätta, det har kommit automatiskt och från mig själv, ända sedan jag var liten.
Jonas medger att han nog känner ett visst bekymmer inför alla risker med jordbruket i framtiden.
– Jag skulle väl ljuga om jag skulle säga något annat. Vi är ju vittnen till att gårdar slutar hela tiden på grund av bristande lönsamhet.
Större fokus behövs på försörjningsberedskapen
Utöver jordbrukets ekonomi är Jonas även oroad över att näringen jämt försätts i en dålig dager i offentligheten. I stort sett förhåller sig finska folket lojalt till jordbruket, men det återspeglas inte alltid i den allmänna debatten.
– Bland de frågor som borde få mer uppmärksamhet är betydelsen av nationell självförsörjning med baslivsmedel. Det är mycket viktigt att satsa på Finlands självförsörjning i ekonomiskt och politiskt instabila tider. Man ska inte ta den som något givet.
Han anser att jordbruket och dess utmaningar borde röna mer uppskattning.
– Det är obehagligt och skrämmande att det skrivs och talas så mycket negativt om jordbruket och djurskötseln och om näringens inverkan på klimatet. Det känns som att allt ska tolkas så att det är jordbrukets fel. Det värsta är att de här åsikterna ofta kommer från folk som aldrig satt sin fot i en ladugård eller i ett svinhus. Det är klart att man får tänka och tycka som man vill, men det är inte juste att skälla på jordbruket utan minsta kännedom om hur produktionen fungerar på en gård. Vi jordbrukare anser att beskyllningarna inte stämmer. Det finns ingenstans i världen, där man producerar lika rent och hållbart, eller där djuren mår lika bra som i Finland. Den som vill måna om klimat och miljö och naturens mångfald bör satsa på den inhemska maten.
Jonas känner en hel del till jordbrukets rykte i urbana kretsar, i och med att han flyttade från Pockar till Helsingfors redan när han skulle börja i gymnasiet.
– Jag brukar fråga dem som kritiserar jordbruket om de har besökt en bondgård. Om svaret är nej, brukar jag säga att då behöver de inte heller skälla på näringen.
Dragning också till huvudstaden
Han känner i alla fall en viss dragning också till huvudstaden och han har funderat en del på hur han som jordbrukare kommer att vara bunden till livet på gården, i synnerhet, när där är djur.
– Jag skulle nog gärna bo i Helsingfors åtminstone under en del av året också i framtiden, men man blir ganska fast med djuren, det är något som alla jordbrukare vet om. Också fastän här finns personal, så måste man till exempel vara beredd på att något kan hända utanför den normala arbetstiden. Det är ofta sådant som måste åtgärdas genast, det går inte att vänta, när det handlar om djur. Med andra ord så finns det både för- och nackdelar.
Det finns i alla fall stunder då man glömmer nackdelarna:
– Bland det härligaste man kan uppleva är en solig sommardag, när ungdjuren är ute på bete och det finns kossor så långt man ser, som går och har det skönt. Då kan i alla fall ingen påstå att de skulle vara misskötta.