Att bygga på en holme innebär en extra utmaning logistiskt. Sonja Ek-Johansson och Andreas Johansson på Heisala ö i Pargas har knäckt den nöten. Deras nya ladugård tas i bruk i november.
Fungerande båtförbindelser är livsviktigt för företagen i skärgården. På väg till Heisala är mjölkbilen på samma färja, på tillbakavägen möter vi ett fartyg lastat med två betongbilar.
– I dag görs de sista betongarbetena, det är rampen upp till ladugården som ska gjutas, berättar Sonja.
Hon erkänner att det är en lättnad att se betongbilarna – det var oklart om transporten skulle ordna sig till idag. Sammanlagt har det gått åt ungefär 800 kubikmeter betong till bygget, som förutom den 1.500 kvadratmeter stora ladugården också omfattar kalvavdelning, gödselbrunn, tankrum och en byggnad för gödselseparatorn.
Det gigantiska projektet, som planerats i nästan fem år, börjar vara på slutrakan. Projektets röda tråd har varit enkelhet och funktionalitet för att skapa utrymmen där både djur och människor mår bra. I ladugården återstår ännu mycket arbete inomhus, men kalvstallet är klart och togs i bruk i januari. Johanssons berättar att de snabbt kunde konstatera att kalvarna mår bättre i de nya utrymmena, som är ljusa och har bra luftkvalitet.
– Hostan försvann och kalvarna har mindre diarré.
Optimerar produktionen
Den gamla ladugården byggdes 1999. Även om den som byggnad ännu är tjänlig är den inte optimal för dagens mjölkproduktion.
– Vi har genetiskt bra kor, men kan inte få ut potentialen, förklarar Andreas.
Det här beror bland annat på att foderbordet i den gamla ladugården är för kort, så kor som står högre i rang tränger bort de som är lägre i hierarkin.
– Forskning visar att det är viktigt att alla kommer åt att äta samtidigt om man ska nå högsta möjliga mjölkproduktion, säger Sonja.
Därför är den nya ladugården konstruerad så att den har foderbord längs byggnadens båda långsidor, så det finns mer än nog med plats för alla. Foderborden täcks av visir som lyfts när fodret ska delas ut med fodervagnen. Ovanför visiret finns gardinväggar och dagsljuset kommer också in via ljusinsläppen under taknocken och gavlarnas plexiglas.
Ladugården är planerad av Jouni Pitkäranta vid 4DBarn.
– Jag tycker att planeringen hade rätt utgångspunkt, den utgick från hur vi vill jobba i ladugården, säger Andreas.
Vad de ville ha var en byggnad där korna har det bra och det är fysiskt lätt att jobba. Det betyder att mycket sköts maskinellt. Ladugården är öppen och har långa raka gångar, utgödslingen sker automatiskt med skrapor, mjölkningen tar två robotar hand om.
– Att så mycket kan skötas maskinellt och automatiskt ger oss tid till övervakning, vi kan koncentrera oss på djuren, säger Sonja.
Ligger på en kulle
Först var tanken att bygga den nya ladugården intill den gamla, men det visade sig att marken där var väldigt sank och det skulle bli dyrt. I stället placerades byggnaden en bit bort, på en sandmoränkulle. Sanden som grävdes bort för att ersättas med bärande stenkross har kunnat användas för att jämna ut och bredda området kring ladugården.
Byggnaden har betonggrund och både väggar och tak bärs upp av välvda limträbalkar. Limträbalkar valdes för att trä är ett naturmaterial, de står länge vid en brand och och man slipper stolpar inne i byggnaden.
– En ytterligare fördel är att balkarna bildar naturliga sektioner längs med foderborden. Ingen ko kan alltså ”sopa bort” de andra längs med hela foderbordet, säger Andreas.
Bredvid ladugården finns två mindre hus. Det ena är tankrum och tekniskt utrymme, det andra inrymmer en gödselseparator.
– Från ladugården leds gödseln till separatorn, som pressar ut vätskan från gödseln. Vi återanvänder den torra gödseln som strö i kornas bäddar, så det blir ett oändligt kretslopp.
Mer än välja färg
Johanssons konstaterar skämtsamt att ett bygge i den här storleken är mycket mer än att välja om man ska ha röda eller vita väggar (deras ladugård är röd). De efterlyser en enkel handbok om ladugårdsbyggande.
– NTM-centralen har nog gett svar på våra frågor, men det är inte lätt att ställa de rätta frågorna. Ett enkelt flödesschema med de viktigaste sakerna skulle underlätta, säger Andreas.
– Det är NTM-centralen som behandlar investeringsstödansökan men Livsmedelsverket som sköter om utbetalningen. Och ingen hade berättat för oss att Livsmedelsverket har stängt fyra veckor i juli, då står allt där stilla, nämner han som exempel.
Deras tips till andra som ska bygga är att se till att det första banklånet är ”redigt”, alltså väl tilltaget.
– Stödutbetalningarna sker mot betalade fakturor. Det betyder att du måste ha tillräckligt med pengar för att först betala räkningen. Vi skulle rekommendera att det första banklånet är så stort att det täcker två utbetalningar, säger Andreas.
Johanssons påminner också om att räkna med momsen.
– Och det är nog klokare att under byggtiden gå in för månadsmoms – det är inte roligt att ligga ute med stora summor i ett år, tillägger Sonja.
Genomtänkt beslut trots risken
Ett annat ekonomiskt dilemma är att investeringsstödet ansöks på basen av kostnadskalkyler som gjorts av proffs, men kalkylerna motsvarar inte alltid de verkliga kostnaderna.
– Många har råkat ut för att bygget blir dyrare än budgeterat, även vi, trots att vi inte gjort några ekonomiska utsvävningar. Tvärtom har vi begärt offerter på allt och valt det billigaste. Vi har försökt spara där det går, till exempel har vi färre dörrar och fönster än planerat och inga speciallösningar. Vi hjälper också till på bygget med det vi kan och hinner med, i höst installerar vi grindarna och portarna själv, säger Sonja.
Att bygget skulle överskrida budgeten såg de i ett ganska tidigt skede.
– Jag har på känn att det i första hand är materialkostnaderna som budgeterats fel i vårt fall, säger Andreas.
Själva byggandet har ändå löpt smidigt. Tidtabellerna har hållit och samarbetet med byggfirman, myndigheterna och grannarna har gått bra. Under september installeras mjölkrobotarna och senare i höst flyttar korna in. Om ungefär ett år har de fått flera kompisar i sitt nya hus, när besättningen utökats från dagens cirka 60 till 120 mjölkkor.
– En del undrar om det är klokt att satsa på mjölkproduktionen i dagens ekonomiska läge, men antalet mjölkgårdar minskar och om mjölkinvägningen ska hållas på dagens nivå måste de gårdar som blir kvar producera mera mjölk. Visst funderade vi på andra möjligheter också, men vi kan det här med mjölkproduktion och vill jobba med det, säger Sonja och Andreas.
