Sedan början av september är Åbobon Jörgen Grandell nybliven pensionär. Den 31 augusti var hans sista arbetsdag som direktör för rådgivningsorganisationen Finska Hushållningssällskapet, FHS. Hans efterträdare Bjarne Westerlund tar nu över.
Samarbete har varit Grandells ledord under de dryga två decennier han innehaft posten. Hans motto är att 1 + 1 blir mera än 2 via samarbete.
– Samarbetet är väldigt viktigt både för rådgivningen och för Åboland som region, säger han.
FHS samarbetar med rådgivningsorganisationerna inom Svenska lantbrukssällskapens förbund, SLF, samt med den finska rådgivningsorganisationen Pro Agria. Grandell betonar speciellt samarbetet inom SLF.
– Åboland är en relativt liten organisation i Svenskfinland. Då är det bra med samarbete över gränserna till exempel i fråga om utbyte av kunskap. Det ger en win-win situation.
Som exempel nämner han rådgivningen inom dränering och täckdikning. Ett område som man är bra på i Österbotten, men där kunskap och rådgivning saknas i Åboland. Det har gjort att man skapat ett system där rådgivningen kan ske över regiongränserna.
Rådgivningen samarbetar också med utbildningssektorn. FHS rådgivare är timlärare i ekonomi och växtodling i Novia.
Livet går i cirklar
Finska Hushållningssällskapet, som är landets näst äldsta förening med anor från slutet av 1700-talet, har haft en central roll i Grandells yrkeskarriär. Sin första kontakt med organisationen, som fyller 225 år i höst, hade han på 1980-talet. Första gången under studietiden då han gjorde sin specialpraktik för FHS och senare som nyutexaminerad agronom då han jobbade som ekonomirådgivare i organisationen 1985-1987.
I slutet av 1980-talet bytte han till bankbranschen. Han fick uppleva bankkrisen och depressionen i början på 1990-talet, de turbulenta åren då banker fusionerades och bytte namn i snabb takt. Under de här åren jobbade Grandell i Sparbanken i Åboland, Sparbanken i Finland, Föreningsbanken och Merita bank. 1996 flyttade han till Aktia.
Efter drygt tio år i branschen återvände han i september 2001 till Finska Hushållningssällskapet och den anrika byggnaden på Tavastgatan 28. Han tog då över direktörsposten efter Arndt Reuter.
– Det kändes bra att komma tillbaka till ett bekant hus och en bekant miljö, säger Grandell.
Huset har egentligen varit bekant för honom ända sedan skoltiden då han 1970 flyttade från Iniö för att gå i skola i Åbo. Då bodde eleverna från skärgården på ett elevhem som var inhyst i första våningen i Finska hushållningssällskapets hus på Tavastgatan. Rummet han bodde i fanns under rummet som drygt 30 år senare blev hans arbetsrum i husets andra våning där FHS har sina lokaler.
– Livet går i cirklar, säger Grandell.
Huset som är byggt på 1760-talet är i FHS ägo sedan 1829. Hushållningssällskapets egna lokaler omfattar 300 kvadratmeter. Resten av lokalerna hyrs ut till ett tiotal hyresgäster.
Husförsäljning kan bli aktuell
Nu förs diskussioner om en försäljning av fastigheten. Underhållsskulden för den gamla byggnaden är betydande och kan komma att tära på finansieringen av rådgivningsverksamheten, säger Grandell.
Under åren vid FHS har han upplevt förändringar som påverkat både lantbruket och rådgivningen.
– Den absolut största förändringen är digitaliseringen. Den har helt förändrat sättet att jobba och kommunicera, säger han.
Sättet att kommunicera med myndigheterna har också förändrats radikalt. Tidigare gjorde lantbrukarna sin stödansökan på papper. I dag görs det uteslutande elektroniskt.
Det är inte bara stödansökningarna som görs elektroniskt. Det har också blivit vanligare med gårdar där bokföringen görs elektroniskt.
Lyfter på hatten för rådgivarna
För FHS personal medförde övergången till distansarbete till följd av pandemin en stor omställning. Tidigare sköttes kontakterna till jordbrukarna i huvudsak via gårdsbesök. Men på några veckor svängde allt och man blev tvungen att sköta jobbet på distans och sätta sig ner vid en skärm för att diskutera med jordbrukarna.
Grandell lyfter på hatten för rådgivarna för att de lärde sig så snabbt.
– Det var också strongt gjort av jordbrukarna att nappa på det här.
Många saker sköts fortsättningsvis på distans, bland annat hanteringen av odlingsplanerna. I stället för att åka till exempelvis Houtskär kontaktar man odlaren via Teams och går igenom odlingsplanen.
Distansarbetet har trots allt sina sidor och vissa saker kräver ett gårdsbesök.
– Finns det behov av nyanser och mera ingående diskussioner krävs ett personligt möte, det är en stor fördel. Dessutom är de sociala kontakterna viktiga, man ska inte underskatta kaffebordsdiskussionerna, säger Grandell.
Gårdarna blir bara färre
Till de bestående fenomenen hör lantbrukets strukturomvandling där antalet gårdar mer än halverats sedan Finland blev medlem i EU.
1995 fanns det cirka 100.000 gårdar i landet, i dag finns det cirka 45.000 gårdar kvar. Samtidigt har gårdarnas åkerareal fördubblats.
Trenden är den samma i Åboland. Antalet gårdar har halverats, och de som finns kvar är till största delen spannmålsgårdar.
Mjölksektorn har drabbats värst.
– Ännu 2001 fanns det ett 15-tal mjölkgårdar i Åboland. I dag har antalet minskat till tre, säger Grandell.
Som pensionär blir han inte sysslolös. Grandell är likt många andra jordbrukare i Åboland deltidsjordbrukare. Han odlar spannmål på hemgården i Iniö.
Till jordbruksfastigheten hör också ett antal byggnader som kräver underhåll.
– Där finns jobb så det räcker, säger Grandell.