En integrering av växtodling och djurhållning, på samma gård, eller mellan närbelägna gårdar medger en större mångfald av odlingsväxter, med bättre växthälsa som följd. Stallgödsel tillför mullbildande material och gagnar markorganismerna. En komplettering med mineralgödsel optimerar utnyttjandet av stallgödselns växtnäringsinnehåll. Ökad markbördighet ger bättre tillväxt, d.v.s. en mera omfattande bindning av koldioxid från luften. Ökad fotosyntes betyder i sin tur en ökad skörd av livsmedel, men också ett ökat tillskott av skörderester, stubb och rötter till markens mullhalt.
Hur ser en integrering av växtodling och djurhållning ut i praktiken? Hur ser en växtföljd ut om gårdens mjölk- och nötköttsproduktion fullt ut baseras på eget foder? Vi besvarar frågan genom att beskriva en gård, där växtodling och djurhållning är integrerade med varandra. Motsvarande modeller kan göras upp på regional eller nationell nivå.
Vår modellgård ska medge en hög kolbindning. Vi väljer därför en inriktning på mjölk- och nötköttsproduktion där kol framförallt binds av fodervallarna, och där kol recirkuleras till åkrarna i form av stallgödsel.
Modellgårdens växtodling ska förse djuren med foder (vall, fodersäd, trindsäd, oljeväxtkaka), och dessutom producera rybs- eller rapsolja och brödsäd (höstvete). Arealen av vår modellgård omfattar 80 hektar åkermark. Vi tillämpar en åttaårig växtföljd och varje växtföljdsled omfattar därför 10 hektar (se tabell 1).
Tabell 1 Modellgårdens växtföljd och skördenivåer (kg torrsubstans/ha) | |
|---|---|
| Växtföljdsled | Skördenivåer (kg ts/ha) |
| Korn* med vallinsådd** | 5.000 |
| Förstaårsvall | 9.000 |
| Andraårsvall | 8.000 |
| Tredjeårsvall | 7.000 |
| Höstrybs eller vårraps | 2.000*** |
| Höstvete med fånggröda | 6.000 |
| Ärt | 3.000 |
| Havre med fånggröda | 5.000 |
| *Halmen används som strö för ungdjuren. **Timotej, ängssvingel och rödklöver. ***Fröna har en oljehalt på 40 procent. Av per hektar skördad frövara produceras 600 kg kallpressad olja och 1.400 kg kaka. |
Växtföljden är A och O
De i växtföljden ingående grödorna ska maximera den tid då marken ligger under ett växttäcke; på så sätt ökar kolbindningen, samtidigt som växtnäringsförlusterna minskar.
Odlingen av djuprotade grödor som rödklöver, svingelarter, höstrybs och höstvete gagnar markstrukturen och bygger in kol i alven. En rotvänlig alv bjuder på ett större förråd av växttillgängligt vatten.
Förekomsten av ogräs förebyggs genom en omväxling mellan fleråriga, ettåriga vårsådda och ettåriga höstsådda grödor. Växtsjukdomar som klumprotsjuka och ärtrotröta hejdas genom tillräckligt långa odlingsuppehåll. En väl genomtänkt växtföljd kan öka skördenivån med 10-20 procent.
Tillförseln av organisk gödsel förbättrar markens bördighet: växtnäringsförrådet ökar och markens bindningskapacitet för vatten förbättras. Tillgången till organiskt material och en tillräckligt hög markvattenhalt ökar mikroorganismernas aktivitet, vilket försnabbar nedbrytningen av skörderester och förbättrar markstrukturen.
Markens packningskänslighet minskar, samtidigt som jordbearbetning underlättas. Ökad bördighet återkopplar positivt till biomassabildning, alltså bindningen av atmosfäriskt kol genom fotosyntes.
Djurhållning och stallgödsel
Mjölkproduktion kombineras med uppfödningen av samtliga kalvar till antingen rekryterings- eller slaktdjur. Djuren går i lösdrift och de utfodras i ladugården året om.
Vi förväntar oss en mjölkavkastning på 9.000 kg energikorrigerad mjölk per ko och år. Korna ska i snitt producera i tre laktationer. För att förenkla beräkningarna förutsätter vi att allt foder (förutom närsalt) produceras på egen areal.
Vid en arealbaserad djurhållning avgörs husdjurens art, antal och produktionsnivå av den kvalitet och den mängd fodermedel som kan produceras. Gårdens växtodling producerar på årsbasis foder för 43 kor, 40 kalvar, kvigor och ungtjurar under ett års ålder samt 40 kvigor och tjurar i åldern över ett år och upp till två år (beräkningarna för de enstaka djurgrupperna enligt Luke 2020, Fodertabeller).
Tabell 2 exemplifierar foderstaten för mjölkkornas del.
| Tabell 2 Mjölkkornas foderstat på årsbasis vid en produktion av 9.000 l energikorrigerad mjölk*. | |
|---|---|
| Fodermedel | Mängd (kg) per djur på årsbasis |
| Ensilage | 3.461 (ts) |
| Korn | 984 |
| Havre | 984 |
| Ärt | 791 |
| Oljeväxtkaka | 271 |
| *Kalven får 332 l av denna mjölkmängd. |
Djurhållningen ger årligen upphov till 1.454 kubikmeter flytgödsel, innehållande 2.472 kg växttillgängligt (”lösligt”) kväve och 727 kg fosfor (beräkningarna enligt bilagorna 1 och 2 i Statsrådets förordning 1250/2014). Kaliumhalten är 4.217 kg (Markkarteringstjänst 2000).
Grödornas växtnäringsbehov säkerställs enligt växtart och förväntad skörd från fall till fall genom symbiotisk kvävefixering (vall, ärt), stallgödsel och mineralgödsel.
Förstaårsvallen och ärten täcker sina växtnäringsbehov genom symbiotisk kvävefixering och från markförrådet. Till korn, oljeväxter, höstvete och havre sprids 20,75 kubikmeter flytgödsel/ha. Andra- och tredjeårsvallen tillförs 31,1 kubikmeter flytgödsel/ha (mängderna beräknades utgående från flytgödselns fosforinnehåll).
Spannmålsgrödornas, oljeväxternas samt andra- och tredjeårsvallarnas växtnäringsbehov behöver kompletteras med handelsgödselkväve.
Enligt Miljöersättningssystemets beräkningssätt förutsätter den valda produktionsnivån ett tillskott av sammanlagt 5.800 kg kväve. Om detta kväve ska tillföras genom klövervallarnas symbiotiska kvävefixering borde första- och andraårsvallarna (20 ha) producera en ts-skörd på närmare 12 ton per hektar, med en klöverandel kring 50 procent.
Då utgår vi från antagandet att varje ton ts rödklöver står för en symbiotisk bindning av 50 kg luftkväve. Så höga skördenivåer och klöverhalter uppnås i regel inte. I praktiken kan den eftersträvade produktionsnivån bara uppnås genom en komplettering med handelsgödsel. Utöver kväve tillförs svavel, magnesium och spårnäringsämnen enligt behov.
Ett arealbaserat och integrerat jordbruk!
Utöver 372.724 kg mjölk och 9.472 kg kött (slaktvikt) producerar gården årligen 60 ton brödsäd och 6.000 kg rybs eller rapsolja. Fastän vi har skissat upp idealbilden av ett arealbaserat jordbruk, så stöds denna produktion ändå av massiva insatser utifrån gården, i form av kalk, mineralgödsel, växtskyddsmedel, bränslen, maskiner och byggnadsmaterial.
Ett industrisamhälle industrialiserar också lantbruket: produktiviteten höjs med hjälp av insatsvaror som produceras i andra sektorer.
Också en industrialiserad jordbruksproduktion har goda skäl att hålla fast vid en arealbaserad och integrerad djurhållning där fodret till största del kommer från gårdens eller åtminstone regionens växtodling, och där stallgödseln återförs enligt grödornas växtnäringsbehov.
En integrering av växtodling och djurhållning minskar företagets sårbarhet eftersom riskerna fördelas över flera produktionsgrenar.
En specialisering på enbart växtodling ökar beroendet av mineralgödsel och pesticider; odlingen av enbart ettåriga grödor kan äventyra markbördigheten.
Gårdar där djurhållningen baseras på omfattande inköp av foder ställs så småningom inför infrastrukturella utmaningar: Då fälten har nått markkarteringsklasserna ”hög” och ”betänkligt hög” får ingen ytterligare fosfor tillföras; spridningen av stallgödsel måste med andra ord upphöra. Det återstår att söka spridningsareal i närområdet; i annat fall förvandlas det bruna guldet till ett avfall som måste fraktas långa vägar.
I en kommande artikel nästa vecka ska vi utgående från vår modellgård analysera hur en integrering av växtodling och djurhållning påverkar kolbalansen. I vilken utsträckning balanseras en nedbrytning av markens mullhalt genom en tillförsel av mullråvara i form av växtrester och stallgödsel?
Kan en integrering av växtodling och djurhållning hjälpa oss att bevara mullhalterna på en med avseende på markens bördighet tillräckligt hög nivå? Vi ska också undersöka huruvida ren växtodling kan upprätthålla en tillräckligt hög mullhalt.