Inom ramen för Producentkraft öppnar deltagarna upp dörren till sina egna gårdar. De diskuterar vad som fungerar och vad som kan förbättras och får råd och tips av kollegerna. Ett bra sätt att få nya perspektiv på hur den egna produktionen kan effektiveras.
– Jag har tyckt om det här projektet väldigt mycket eftersom jag oftast arbetar själv hemma. Det har gett mig möjlighet att träffa andra som håller på med samma sak och intrycken har varit många, säger Malin Wärn.
Hon och maken Mathias Wärn medverkar i ÖSP:s projekt Producentkraft. Det har de gjort med tio andra nötköttsproducenter som under året träffats fyra gånger varav tre ute på gårdarna. I samband med träffarna görs gårdsbesök till deltagarna som visar upp den egna produktionen för de andra.
– På den egna gården blir man lätt gårdsblind och genom att få respons av andra företagare som har samma inriktning, får man perspektiv som man annars inte skulle få. En ögonöppnare har varit att vi gör på många olika sätt trots att vi har samma produktionsinriktning, och det är givande att få nya idéer för hur den egna produktionen kan effektiveras, säger Malin och Mathias.
Det är just det som är tanken med projektet. Genom att deltagarna får insyn i varandras dagliga arbete kan kunskap förmedlas vidare genom en aktiv dialog. De får nya intryck, tips och idéer om det exempelvis finns flaskhalsar som bromsar effektiviteten i den egna produktionen.
– Det kan handla om småsaker, som något tillägg på foderbordet som vi inte har, men som förbättrar produktionen för en liten ekonomisk insats, säger Mathias.
Vågar öppna upp och dela information
I smågruppen för nötköttsproducenter deltar också Robin Eriksson och Mia-Maria Nyman, som har slutuppfödning av biffkalvar. De båda tycker det har varit intressant att få ta del av hur andra som föder upp späd- eller stationskalvar lägger upp sin produktion.
– Det ger mycket att få se hur andra gör och bekanta sig med deras anläggningar och produktionssystem, säger Robin.
Upplägget med att visa upp produktion för andra kan säkerligen för en del verka främmande. Men samtliga deltagare poängterar att det inte har varit något problem.
– Av tradition har de finländska jordbrukarna varit ganska hemlighetsfulla med hur det ser ut på den egna gården. Men det är en inställning som jag tycker vi måste förändra och det bästa med den här gruppen är att alla har varit beredda på att kunna ta emot respons på vad som kunde göras bättre och dela med sig av sina tankar, säger Mathias.
Men är det inte läskigt att öppna upp?
– Klart man kan känna sig lite naken med att visa upp sin produktion, men vi strävar alla mot samma mål, svarar Mathias.
Robin fortsätter:
– Det är en mycket bra grupp och det har inte blivit någon monolog, utan otroligt bra och många diskussioner om våra företag. Det är en stor skillnad på om man till exempel deltar i en föreläsning där man främst lyssnar och tar emot information. Här skapar vi en dialog tillsammans.
Har gett deltagarna mycket
Mia-Maria tycker också upplägget med att likasinnade träffas i grupp kan ge mer än traditionell rådgivning om ett specifikt ämne.
– På de här träffarna har utbytet och kunskapsförmedlingen blivit bredare. Många av oss är i olika åldrar och livssituation och det har gjort kunskapen som vi delger varandra mera verklighetsbaserad. Genom att träffas så här kan man också få bekräftat om det är något som görs bra. Då behöver vi inte fundera på om just den biten måste ändras, menar hon.
Bredvid deltagarna sitter Daniel Englund, som är projektledare för Producentkraft. Han framhåller att gruppens mycket goda kommunikationsförmåga har gett resultat i enlighet med projektet syfte. Det är att stärka de österbottniska lantbruksföretagens konkurrenskraft samt innovations- och anpassningsförmåga i en föränderlig värld.
– I egenskap av projektledare har det varit givande att se hur den här gruppen samarbetar. Miljön är trygg och de skall våga ifrågasätta varandra i välmening. Tanken är att de genom att diskutera med varandra ska hitta utvecklingsmöjligheter eller flaskhalsar i det egna företaget och här finns flera bra exempel på det, säger Englund.
Olika mål ställs upp
Tanken är också att få mera ut av träffarna genom att bestämma ett mål och en aktivitet man ska fokusera på för att uppnå målet i slutet på alla träffar. Målen bestäms skilt för de olika företagare som medverkar.
– På det viset blir träffarna inte bara så kallade kaffeträffar utan man får också något konkret ut ur träffarna för att förbättra sitt företag och lösa upp flaskhalsarna man identifierat tillsammans, förklarar han.
Hur mycket man öppnar upp sin verksamhet är ändå upp till deltagarna.
– Ju mer man öppnar upp, desto mera tror jag att man lär sig av varandra. Vissa grupper har varit väldigt öppna och jämfört till exempel rörelseresultat och produktionskostnader samt analyserat varför det ser olika ut på företagen, men detta kräver ju ett ömsesidigt förtroende.
Inom ramen för projektet finns det också smågrupper för ekologiska mjölkproducenter och de med konventionell mjölkproduktion.
– Vi håller nu också på att starta upp smågrupper för växthusproducenter, spannmålsodlare och dikoproducenter, berättar Englund.
Projektet kommer att fortsätta åtminstone fram till oktober 2025. Englund har inte i det här skedet något klart upplägg för hur arbetet går vidare.
– Företagsbesöken i smågrupperna var det första steget och det återstår att se hur vi lägger upp fortsättningen. Verksamheten justeras enligt deltagarnas behov men till exempel kunde vi ha diskussionsträffar kring vissa gemensamma teman och så tror jag det vore nyttigt att följa upp de mål och aktiviteter vi har bestämt.
Förutom smågrupperna gör projektet också podcasten Stenrik och planerar en innovationsdag till februari. Podcastens avsnitt hittas på flera poddspelare eller via ÖSP:s hemsida.