Under den kommande regeringsperioden kommer de offentliga finanserna att behöva skärpas ytterligare. Även investeringarna kommer att ses över. Under den här regeringsperioden har några engångssatsningar gjorts för att minska reparationsskulden längs det lägre vägnätet, det vill säga landsbygdens vägar.
I år godkände riksdagen den parlamentariska trafik 12-planen, där man slår fast att anslagen för att ta hand om det lägre vägnätet bör öka under de kommande åren.
Tyvärr ser riktningen ut att vara en annan. Det som oroar mig speciellt mycket är de kommande regeringsförhandlingarna. Då Finlands offentliga ekonomi är så svag som den är kan regeringen inte längre sälja statlig egendom för att finansiera engångsinvesteringar. Det är något den nuvarande regeringen bland annat har gjort för att få mer pengar till att förbättra det lägre vägnätet.
Det här kravet kan kringgås ifall infrastrukturprojekt kan få stöd genom EU-finansiering. Då belastar inte infrastrukturprojekten Finlands ekonomi på samma sätt enligt EU:s tolkning. Det kan alltså medföra en märklig situation där vi i teorin kan sätta pengar på både mastodontprojekt och delvis olönsamma infrastrukturprojekt, såsom Västbanan, eftersom den kan få EU-finansiering. Samtidigt kan det lägre vägnätets behov förbises då dylika projekt inte kan få EU-finansiering.
Så här får det inte gå till.
Vi måste nu få en vettig infrastrukturpolitik i Finland, där prioriteringen ska vara att sätta den befintliga infrastrukturen i skick samt utveckla och förbättra den infrastruktur som behövs med tanke på landets beredskap.
Likaså måste vi värna om det lägre vägnätet så att reparationsskulden inte växer ytterligare. Även vi som bor på landsbygden är berättigade till en smidig vardag.
Det ska vara möjligt att bo, arbeta och driva företag på landsbygden utan att vägnätets dåliga skick blir ett hinder. Landsbygdens vägar är inte en lyx, de är en förutsättning för ett fungerande Finland.
Henrik Wickström
Riksdagsledamot, SFP
Ingå