Opinion

Insändaren:
Det är en märklig
klimatdebatt som pågår

Man kommer i valdebatten ofta med märkliga och mycket motsägande inlägg angående klimatet, ofta ställs landsbygd mot stad. Alla vet att en ökad koldioxidhalt i atmosfären leder till en icke önskad höjning av temperaturen, men då man skall tackla problemen har man ofta motsatta lösningar.

Vi vet att växterna med hjälp av klorofyll, solljus, vatten, näringsämnen och luftens koldioxid producerar biomassa, d.v.s. virke och livsmedel. Med andra ord är skog och odlad mark vår största och nästan ända möjlighet att binda koldioxid och sänka eller åtminstone balansera luftens koldioxidmängd.

Jord- och skogsbruket är basen för kolets naturliga kretslopp, det att binda kol, producera energi, frigöra koldioxid som sen binds på nytt. Ju effektivare jord-och skogsbruk, desto mer binder vi koldioxid. Därför verkar det helt bakvänt att föreslå minskad skogsodling och skogsavverkning, ökad fredning av skogsmark samt utökad ekoodling. Till exempel fredad gammalskog upphör småningom växa och binda koldioxid, den börjar istället falla ner och ruttna och då frigörs koldioxiden på nytt, nu till ingen nytta.

Om vi ökar ekoodlingen resulterar det i en minskad koldioxidbindning, en minskad matproduktion, förhöjda matpriser och i förlängningen livsmedelsbrist på grund av att avkastningen är mycket lägre än i konventionellt jordbruk. En normal, rationell växtodling binder mer koldioxid per hektar än skogsbruket.

I vår analys av markanvändningen har växtodlingens bindande av koldioxid inte ens noterats som något positivt. Man motiverar det med att det blir föda som konsumeras och då frigörs koldioxiden på nytt. Härvid glömmer man att det är fråga om kolets kretslopp som inte i sig ökar luftens koldioxidhalt.

Den stora boven i dramat är den omfattande globala användningen av fossila bränslen. Hos oss har vi en tendens att fastna i små, ofta betydelselösa nationella dellösningar. I valdebatten har man inte alls diskuterat hur vi skall tackla de stora globala miljöproblemen. Luften och atmosfären känner tyvärr inga landsgränser. Det är skrämmande att t.ex. det största kolkraftverket i Polen sägs avge mer koldioxid än vad Finlands skogar binder!

Naturens mångfald är ett nytt hett tema. Man anser att landsortsborna, jord- och skogsbrukarna utarmar naturen, utan att tänka på att det kanske är de som i första hand kan ta hand om naturen och som är helt beroende av den sköts väl. I städerna ser man betong, asfalt, tegeltak och plåttak och där emellan kortklippta gräsmattor lämpliga för piknik. Mångfalden lyser här med sin frånvaro, man kan påstå att detta tyvärr mer påminner om enfald än mångfald.

Vi gör stort väsen av att bli klimatneutrala till ett visst år. Härvid är det märkligt att våra stora inköp och vår stora konsumtion av billiga varor från fjärran länder  inte beaktas i vår koldioxidbalans. Detta tolkas som de producerande  ländernas problem, inte vårt, vi fortsätter göra billiga inköp, konsumera och frigöra koldioxid. Dessa varor är vanligen tillverkade med hjälp av billigt fossilt bränsle, oftast kol, som bidrar till fortsatt global klimatkris.

Henrik Andberg
Sjundeå