Naturresursinstitutet har studerat över 1.000 inhemska humlen från olika håll i Finland. Av dessa provodlas nu 21 lovande sorter. Förhoppningen är att inom några år kan 3-7 av de bästa sorterna tas i plantskoleproduktion och vidare i kommersiell odling.
På 2010-talet ökade intresset för inhemsk humle, mycket tack vare intresset för artesanöl och grundandet av mikrobryggerier. Utländska humlesorter passar sällan för odling i Finland, eftersom de blommar sent och inte hinner bilda kottar i tid.
Genom ett upprop till allmänheten fick Naturresursinstitutet tag på över 1.000 olika inhemska humlesorter, av vilka 21 nu provodlas på flera ställen i Finland.
På en fältdag i augusti bjöd Naturresursinstitutet i Pikis på humleinfo och doftprov. På plats fanns både media, potentiella odlare och bryggeriernas representanter.
Humleprovodlingen i Pikis planterades våren 2020 och delar fält med den nationella humlegenbanken. Provodlingens humlen är planterade glesare än i en kommersiell odling, med två meters mellanrum mellan plantorna. Varje planta har 4-6 rankor, som får klättra upp på två sisaltrådar fästa i metallvajrar.
Antti Laine berättar att i själva odlingen är det mest arbetsdryga skedet skörden. Humlen blir ungefär sex meter lång. När det är skördedags kapas stödtråden humlen klättrar på upptill.
– Vi har ingen tröska, så vi får skörda för hand. Att plocka kottarna från en humleplanta tar ungefär en timme, säger Laine.
Tidigare forskning visar att ett hinder för lönsam kommersiell humleodling är just dyra specialmaskiner, till exempel en humletröska som drar loss kottarna från rankorna.
Efter skörd torkas kottarna i låg temperatur, och sedan pelleteras de i regel innan de används för till exempel ölbryggning.
Vad gillar de inhemska sorterna?
Humle har väldigt långa odlingstraditioner i Finland, men det har saknats samlad information om de inhemska sorterna. Att direkt använda samma odlingsmetoder som för till exempel tysk humle ger inte nödvändigtvis det bästa resultatet.
Gödselbehovet är ett frågetecken forskarna vill räta ut. Humle växer kraftigt – upp till 40 centimeter per dag. Terhi Suojala-Ahlfors berättar att på basen av utländsk information vet man att humlen kräver mycket kväve för att ge en bra skörd.
Vid planteringen av provodlingen i Pikis gödslades jorden till en god näringsnivå, och plantorna gavs en grundgödsling i botten av planteringsgropen. Om våren har plantorna gödslats med ett kvävehaltigt granulat och dessutom gödselvattnats med ungefär hälften av kvävebehovet under fyra veckor.
Bevattningen sköts med droppbevattning.
– Vi har vattnat vid behov. Under den varmaste tiden vattnade vi tre gånger i veckan, 3-4 liter vatten per planta.
I sommar har forskarna följt med växtsjukdomar och skadedjur i humlen. Den vanligaste skadegöraren är bladlöss och en del fjärilslarver, sannolikt humlerotfjäril. Humle är släkt med brännässlan, så man kan förvänta sig samma slags insekter i båda växtarterna.
Marika Rastas berättar att den enda sjukdomen som observerats hittills är bladmögel.
– Rikligt med bladmögel på våren ger systemiska symptom; sidoskotten drar ihop sig och plantans utveckling störs.
Forskarna har ännu inte observerat skillnader mellan de olika sorterna.
Rastas berättar också att det förekommit brunfärgning på humlekottarna, men forskarna kan inte säga om detta påverkar skördens kvalitet. I fjol skördades humlen i oktober.
Doftanalyser
Juha-Matti Pihlava berättar att det är viktigt att bestämma kottarnas optimala mognad före skörd. Vid för tidig skörd utvecklas aromföreningarna inte tillräckligt.
– När kotten är pappersaktigt krispig är vi ganska nära mognad. Man kan mosa sönder en kotte och se om den doftar typiskt humle. Också gul eller orange färg inne i kotten visar på mognad.
De inhemska humlena är indelade i fyra olika huvudgrupper beroende på deras flyktiga aromföreningar. I det pågående försöket finns humlesorter från alla fyra huvudgrupperna.
Inom projektet utförs förutom kemiska analyser också organoleptisk utvärdering, humlens aromer bedöms med mänskliga doftsinnet.
– En del av kottarna har en doft som inte ger ett bra första intryck, de kan dofta till exempel kål eller lök. Men när man doftar längre på kotten förändras doften och kan vara behaglig, säger Pihlava.
Dofttesterna görs genom att tillverka te av humlekottarna.
– Men det lönar sig inte att dricka av teet eller äta av kottarna – det smakar hemskt, varnar Pihlava.
Humleprojektet ”Arktista humalaa pelloilta panimoille” pågår 1.1.2022–31.3.2025. Finansiärer är flera bryggerier, plantskolan Taimiemo, Plantskoleodlarna r.f. samt Gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera). Två andra humleprojekt pågår också vid Naturresursinstitutet: Laatuhumala och HopUp-projektet.
Naturresursinstitutet har även lanserat humletjänster. Naturresursinstitutet kan till exempel bedöma om kundens humle är unik via ett DNA-test av humlens blad, tillhandahålla växtsjukdomsrensat förökningsmaterial eller göra en kemisk undersökningen av en humlesorts aromegenskaper.
