EU:s nya programperiod CAP27 började vid ingången av 2023. Den nya programperioden för med sig förändringar av jordbrukarstöden, men innehåller också möjligheter att påverka miljöns tillstånd effektivare än förut. En precisionsinsats går ut på att denna vår anlägga nya skyddszoner – men under nya kriterier.
En skyddszon är ett vegetationsområde mellan en åker och ett vattenområde där man etablerar en mångårig vall-, gräs- och ängsvegetation som sköts. Området får varken bearbetas, gödslas eller behandlas med växtskyddsmedel efter etableringen.
Vallen på skyddszonen ska slås varje år och växtligheten tas bort från skiftet.
Skyddszonernas uppgift är att förhindra erosion och förhindra att näring och markpartiklar från åkern rinner ut i vattendragen samt att förbättra den naturliga mångfalden.
Historisk belastning
Under de senaste decennierna har man gått in för att påverka belastningen främst med jordbrukspolitiska styrmedel, av vilka miljöstödsystemet är det viktigaste. Jordbrukarna har aktivt förbundit sig till systemet med miljöersättning och åtgärder som förbättrar vattendragens tillstånd.
Fosfor förs från åkrarna till vattendragen i två former: bundet vid markpartiklar och upplöst i vatten. Mängden fosfor som är fastlagd vid markpartiklar kan bedömas utifrån vattnets utseende: ju grumligare vattnet är, desto mer markpartiklar och partikelbunden fosfor innehåller vattnet.
I totalfosforn ingår all fosfor som finns i vattnet, dvs både fosfor som är fastlagd vid levande och döda organismer och markpartiklar samt fosfor i löst form som är osynlig för människoögat.
I åvatten kan halten av totalfosfor variera mångfaldigt beroende på mängden smältvatten och regnvatten, och den varierande urlakningen av näring från avrinningsområdet vattnet orsakar.
Årstiden har betydelse, eftersom mängden näring som utlakas i regel är störst utanför vegetationsperioden.
En orsak till vattendragens dåliga tillstånd är just den fosfor som är löst i vatten, som är den fosfor som övergöder vattnen mest. Trots att upplöst fosfor inte kan ses med blotta ögat syns dess effekter desto tydligare. Upplöst fosfor är mycket lättillgängligare för algerna än fosfor i partikelform.
Knepiga aspekter
Man har genom miljöstödsystemets åtgärder gällande växttäcke strävat efter att minska fosforbelastningen på vattendragen. Växttäcke minskar utlakningen av partikelbunden fosfor, men kan öka utlakningen av upplöst fosfor. Växttäcket kan alltså i vissa fall till och med även öka fosforbelastningen på vattendragen.
När en åker inte bearbetas på många år kommer nämligen den gödselfosfor som lagrats i marken under årens lopp att samlas vid markytan. Förekomsten av lämpliga ytor för fastläggning av fosfor på markpartiklarna minskar tills lämpliga ytor inte längre finns, och fosforn börjar lösas upp.
Växttäcket ökar också mängden organisk substans. Den organiska substansen minskar på samma sätt också fosforns fastläggningsytor.
Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT, som idag går under namnet Naturresurscentralen eller LUKE publicerade år 2014 resultat från ett försök med skyddszoner i Lintupaju från 20 års tid (https://journal.fi/smst/article/view/75308).
Enligt den rapporten ökar mängden löslig fosfor i ytavrinningen med direktsådd, fleråriga vallar och skyddszoner som legat länge på samma ställe utan någon bearbetning.
Samma resultat kom man till i projektet ”Samassa vedessä” (www.samassavedessa.fi), vars resultat och politiska rekommendationer publicerades 17.3.2023.
– De åtgärder som borde ha hjälpt oss att minska det onda med hälften (och det har man sagt i över 20 år), innehåller ett lömskt element, konstaterade i sitt anförande vid slutseminariet Naturresursinstitutets speciaforskare Risto Uusitalo, som medverkat i projektet Samassa vedessä.
– Åkerskiften som länge varit täckta av växter, som till exempel skyddszonsområden, som det varit möjligt att anlägga och sköta inom ramen för jordbrukets miljöstödsystem från och med år 1995, kan till och med vara en källa till fosforbelastning.
Nu tror man sig veta bättre
I och med den nya CAP-programperioden blir det möjligt att anmäla skyddszoner invid vattendrag som skiftesspecifik åtgärd inom miljöersättningen, om en del av basskiftet ligger högst 10 meter från vattendragets kantområde.
Skyddszonen kan vara en del av ett basskifte som ligger 50 meter från ett vattendrag. Hela skiftet kan anmälas som skyddszon om basskiftet är under en hektar stort, om det definierats som erosionskänsligt eller minst hälften av skiftet är en areal som lämpar sig som skyddszon.
En areal som använts som skyddszon under senaste programperiod får bearbetas denna vår från och med 1.5. Om stödvillkoren fortfarande uppfylls får skiftet anmälas som skyddszon också den här perioden.
Skyddszonsåtgärden kan väljas endast under det första eller andra förbindelseåret, och åtgärden ska genomföras under hela den återstående förbindelseperioden.
Eftersom skyddszoner också i fortsättningen i första hand ska gränsa till vattendrag, hamnar ytavrinningsvattnet från skyddszonerna, som ju innehåller rikligt med löslig fosfor redan, direkt i vattendragen och härifrån vidare till havet
Särskilt på flacka områden och områden med sämre bördighet skulle det vara viktigt att få markens fosfor bunden i åkern tillgänglig för mångårig växtlighet. Om växtligheten på skiften som länge varit täckta av vall inte heller nu förnyas och marken bearbetas, kan dessa flacka och markpackade skyddszonsarealer bli till stora frliläggningsytor för löslig fosfor.
Gipsbehandling minskar utlakningen av fosfor
Gipsbehandling är en snabbverkande metod med vilken jordbrukare enkelt kan minska jordbrukets utsläpp till vattendragen. Det bästa resultatet fås då behandlingen sker på erosionskänsliga och fosforrika åkerskiften på ett tillräckligt stort område.
Fördelen med gipsbehandlingen är att det effektivt för båda formerna av fosfor. Det är också möjligt att ansöka om gipsbehandling av skyddszoner i samband med förnyande av växtligheten och bearbetning av ytjorden.
På det sättet säkerställs bästa möjliga vattenskyddsverkan av skyddszonen under hela förbindelseperioden.
Gipsbehandling går dock inte inte för sig inom ekoodling.
TEXT:
Minna Kolari
projektchef, NTM-centralen för Egentliga Finland