I slutet av juli nåddes vi av det omskakande sorgebudet att forstmästare Kåre Pihlström omkommit i en tragisk olycka. Hedersmedlemmen Kåre Pihlström var Föreningen för Skogskulturs klippa både som suppleant i styrelsen och som medarbetare i tidningen Skogsbruket. Han kände föreningen och dess verksamhet utan och innan efter att ha varit aktiv medlem i årtionden och styrelsens ordförande 2005-2010.
Kåre Pihlström föddes 22.9.1957 i Åminnefors, men flyttade som barn till det natursköna Brunkom träsk i Pojo. Han var en sann friluftsmänniska med ett stort intresse för bland annat jakt, fiske, naturfotografering, fågelskådning och orientering.
Det var detta brinnande naturintresse som också fick honom att efter utförd militärtjänstgöring söka sig till skogsbranschen via studier till forstmästare vid Helsingfors universitet.
Genuint skogsintresse
Få är på riktigt så genuint intresserade av skog som Kåre var. Han satte sig i detalj in i både teori och praktik. Långt innan dataprogram fanns gjorde han detaljerade tabeller över en uppsjö av skogsdata.
År 1983 jobbade Kåre som distriktsforstmästare på Helsingfors distriktsskogsnämnd. Efter det mellanlandade han på Kyrkslätt-Esbo-Helsinge Privata Skogsrevir r.f som revirforstmästare (1983-84) innan han gick vidare till Centralskogsnämnden skogskultur. Där arbetade han som avdelningschef och även biträdande direktör 1984-1993.
Kåre anställdes som skogschef vid bolaget Fiskars år 1995. Förmannen beskrev uppdraget kortfattat: ”Sköt skogarna som dina egna".
De följande 20 åren bedrev han ett skogsbruk som kombinerade natur- och landskapsvård med ett rationellt skogsbruk. Skogarna var bekanta från ungdomen då han som bosatt i Pojo ofta rörde sig i markerna.
Han berättade bland annat om sina upplevelser under den stora skogsbranden 1975 då han som nyfiken tonåring rörde sig i det brinnande området.
Efter sin tid vid Fiskars fortsatte han år 2017 sin karriär som företagare och drev gården i Skarpkulla i Pojo tillsammans med sin hustru Maj-Britt.
Gården kan också ses som hans livsverk där han gjorde stora insatser för att sätta byggnaderna och de bristfälligt skötta skogarna i skick. Han planterade bestånd med ädla lövträd och anlade julgransodlingar på de övergivna åkrarna.
Julgransodlingen fick också en central roll i verksamheten och han hann under sina närmare 30 år som julgransodlare leverera julgranar till bland annat presidenterna Niinistö och Stubb.
Det är också till Skarpkulla han genom åren bjudit in otaliga skolklasser och ungdomar för att med sig av sina kunskaper och sitt naturintresse.
Ivrig författare
Under sin karriär hann Kåre också skriva en stor mängd artiklar och ett antal böcker med fokus på skog, natur och historia.
I boken Träden och vi (2022) skrev Kåre att skogen ger en mångfald av möjligheter, inte enbart som råvaruproducent för industrin utan skogen har också betydelse för klimat och människans själ.
Genom sina böcker ville han dela med sig av sina kunskaper till andra på ett lättläst och förståeligt sätt. Han hade visioner som han genomförde.
Kåre var aktiv på många områden, alltid villig att hjälpa på sitt lugna kunniga sätt. Han var en man med många strängar på sin lyra. Hans breda samhällsengagemang och intresse för hembygden gick även att se i den tid han lade ner på ideellt föreningsarbete.
Han verkade bland annat som Föreningen för Skogskulturs ordförande 2005-2010 och utnämndes till hedersmedlem år 2010 för sitt stora arbete föreningen och det finlandssvenska skogsbruket till fromma. Han var även mycket aktiv i de lokala hembygdsföreningarna.
Kåre var en familjeman. Familjen, hustrun, barnen och barnbarnen betydde oerhört mycket för honom.
Kåres bortgång har inte bara skakat hela Skogssvenskfinland. Vi har förlorat en god vän och nära kollega. Han var Föreningen för Skogskulturs klippa och tidningen Skogsbrukets mentor.
Han var väldigt mån om tidningen Skogsbrukets utveckling, relevans och framtid. Självskriven som medarbetare och skribent och alltid redo att ställa upp som bollplank. Kåre visste allt, och det han inte visste tog han reda på.
Kåre hade ett stort nätverk av vänner och kolleger. Vi minns honom som en positiv, hjälpsam, målmedveten och allmänbildad person med en bred yrkeskunskap.
Han var många gånger lugnet i stormen som med gott humör styrde projekt som projekt lyckligt i hamn.
Daniela Andersson, Barbara Alm och Robert Lindholm
Vänner och kollegor