I Guatemala, Centralamerikas starkaste ekonomi, lider närmare hälften av barnen av kronisk undernäring. Situationen är värst på landsbygden. Många menar att det beror på en historisk orättvis markfördelning.
Stora gummiträdsplantager löper parallellt med byn Buena Vista:s ruckel i sydvästra Guatemala. Gummiträd och andra monokulturer har bidragit till att Guatemala är Centralamerikas starkaste ekonomi. Det märks inte i Buena Vista. För sexåriga Kimberly Ruby Gregorio, som tillhör urfolket maya, är inte ens ett mål mat om dagen en självklarhet.
– Jag får aldrig tillräckligt med mat för att kunna äta mig mätt. Ibland äter jag bara några tortillas (majsbröd) om dagen. Vissa dagar får jag ingen mat alls, säger hon.
Kimberlys mage är enormt uppsvullen.
– För två år sedan blev Kimberly så sjuk att hon nästan dog. På hälsovårdskliniken sa de att hon led av kronisk undernäring, säger Kimberlys moster Lucy Ruiz.
I Guatemala lider närmare hälften av barnen under fem års ålder av kronisk undernäring, något som får ses i ljuset av att två tredjedelar av de cirka 17 miljoner invånarna lever på under 2 dollar per dag. Bland ursprungsfolken, som utgör över 40 procent av befolkningen och som framför allt bor på landsbygden, lever 79 procent i fattigdom. I en del av deras områden är 80 procent av barnen undernärda. Ofta syns inga yttre tecken, men den mentala och fysiska utvecklingen hämmas. Barnen stannar i växten. Immunförsvaret försvagas.
– Kimberly är ofta sjuk. Hon ökar inte i vikt, har svårt att minnas saker och har kraftiga humörsvängningar, säger Lucy.
Historisk ojämlikhet
Efter att Kimberlys liv hade räddats bistod myndigheterna med matvaror i två månader. Sedan uppmanades familjen att ge Kimberly mycket grönsaker och frukt. Det var lättare sagt än gjort.
– Vi är en storfamilj på två barn och åtta vuxna. Trots att fyra av oss vuxna arbetar så tjänar vi inte tillräckligt för att äta oss mätta, säger Lucy.
De flesta i byn försörjer sig som daglönare i monokulturodlingarna. Den lagstadgade minimilönen ligger på cirka 11 euro per dag, men i realiteten tjänar många lantarbetare endast strax över 2 euro per dag.
– Nästan alla barn i byn är undernärda. Jag ser bara en lösning – att vi får en bit mark där vi kan odla egna grödor, säger Lucy.
Många menar att roten till undernäringen är en historiskt ojämlik markfördelning. 65 procent av landets bördigaste marker ägs av 2,5 procent privata jordägare. De mindre jordbruken, på i genomsnitt 0,6 hektar, utgör bara en sjättedel av odlingsmarkerna. Detta tog sin början på 1520-talet då Spanien erövrade området. Spanska bosättare lade beslag på mark som förblev i deras ättlingars händer efter självständigheten 1839. Från slutet av 1800-talet lade amerikanska United Fruit Company under sig alltmer mark. Först efter en revolution 1944 inleddes en jordreform, men den omintetgjordes i en militärkupp 1954. Det var en av drivfjädrarna bakom inbördeskriget som utbröt 1960.
Avhysningar
Först 1996 blev det fred. Då hade cirka 200.000 människor dödats. En miljon hade flytt eller fördrivits från sina marker. Många av dem bor fortfarande i skjulbosättningar med ständig risk att bli avhysta. Byn Nueva Esperanza:s cirka 700 invånare avhystes från en sådan bosättning 2012. Efter protester fick de mark i Nueva Esperanza. Där träffar vi Emma Mandonaldo, som ledde protesterna.
– Varje familj fick en bit land att bygga bostad på, men ingen mark att odla på, säger hon.
Blanca Baran, 23 år, och Marco Tulio Hernandez, 40 år, tillhör undantagen. Hösten 2021 gav kommunen dem några kvadratmeter mark bredvid rucklet där de bor med tre av sina barn. På markbiten växer några Chipilin-plantor (en bladgrönsak) och ett bananträd. Fler grödor ryms inte. De fick marken efter att deras tvåårige son hade dött av undernäring.
– Jag gör allt jag kan för att förhindra att samma sak händer mina andra barn. Jag har gått en kurs i hur man lagar näringsrik mat av frukt och grönsaker. Ibland har vi resurser att köpa det, men oftast inte, säger Blanca.
Parets nioåriga dotter har omhändertagits av myndigheterna och placerats på ett hem för undernärda barn. Marco tar alla jobb han kan hitta, men försörjer familjen framför allt på att återvinna sopor. Det han tjänar blir allt mindre värt. Till följd av pandemin och Ukrainakriget har priserna på i stort sett allt stigit. Familjen överlever på allmosor från grannar och frivilligorganisationer.
– Om jag vill ha mark att odla på så måste jag arrendera det av en jordägare. Det är omöjligt. Allt jag tjänar går till att köpa mat, säger Marco.
Korståg
Några mil bort, i byn Panimaquip, bor 43-åriga Ana Gonzales med sina fem barn. Tillsammans med några släktingar arrenderar Ana ett halvt hektar mark där de odlar kaffe och bananer för försäljning samt bönor och majs för hushållskonsumtion.
– Men vi har inte råd att köpa gödningsmedel. Vi kan bara hoppas på att våra grödor ska växa ändå, säger Ana.
Kriget i Ukraina har lett till att priserna på gödningsmedel och jordbruksinsatsvaror stigit med närmare 129 procent i Centralamerika. Det slår hårt mot småbönderna.
– Vi brukar kunna odla tillräckligt med bönor, men aldrig tillräckligt med majs. Det måste vi köpa själva, säger Ana.
Tre av hennes barn lider av undernäring.
– Vissa dagar äter vi bara två skedar bönor med lite sås vardera, suckar Ana.
Sedan 2017 samarbetar regeringen och Världslivsmedelsorganisationen, WFP, med att förse barn med mat i skolorna. I början av 2020 inleddes ”det stora nationella korståget för nutrition” som ska involvera olika samhällssektorer. Med corona-pandemin kom dock ”korståget” på avvägar. Skolorna var stängda i över två år.
Klimatförändringar
Tanken är att skolmaten ska komma från lokala familjejordbruk, men enligt Ana består den framför allt av genmodifierade överskottsprodukter av låg kvalitet. I november 2020 förstördes eller skadades dessutom 137.000 hektar åkermark av orkanerna Eta och Iota. Livsmedelsförråden har sinat. Från hösten 2019 till hösten 2020 fördubblades antalet barn som drabbades av akut undernäring enligt UNICEF. WFP uppskattar att nu lever 2,5 miljoner guatemalaner under akut matosäkerhet. Anas barn är ofta sjuka. Hon har tagit dem till byns hälsovårdsklinik åtskilliga gånger.
– Men där konstaterar de bara att det beror på undernäring. Sedan skriver de ut recept på mediciner som vi inte har råd att köpa, säger Ana.
Ana är övertygad om att familjens situation skulle bli bättre om de hade egen mark.
– Då skulle vi inte behöva spendera våra pengar på att arrendera mark. Väldigt ofta betalar vi mer för arrendet än vad vi tjänar på att odla marken, men det varierar år från år beroende på hur stor skörden blir, säger Ana.
Guatemala är hårt drabbat av klimatförändringar, vilket ställer till det ytterligare för småbönder vars odlingar är beroende av regnvatten.
– Somrarna har blivit mycket varmare och torrare. Det är svårare för grödorna att växa. Förr visste vi när på året det brukade regna, det vet vi inte längre, säger Ana.
Vatten avleds
Några kilometer bort plockar Ricardo Panjoj Cojtin plommontomater på en liten åker som han arrenderar av en storbonde. Han odlar även majs och bönor på en egen jordbit. Hans två barn lider inte av undernäring.
– Undernäring bland barn är ett stort problem i vår by, men eftersom vi har egen mark klarar vi oss bättre än många andra, säger Ricardo.
Hans största problem är tillgång till vatten. Monokulturerna, och även gruvdrift, slukar enorma mängder vatten som avleds från floder.
– Ibland har vi ingen tillgång alls till vatten. Jag måste arbeta extra hos en storbonde för att livet ska gå ihop, säger Ricardo.
I den lilla staden Santa Cruz, Quixaya, huserar bondeorganisationen CCDA (Peasant Farmers Committee of the Highlands) som bildades 1982. Där träffar vi bondeledaren Neidy Morales.
– 33.600 familjer är medlemmar i CCDA. De flesta är jordlösa bönder eller lantarbetare. Vi försöker att implementera livsmedelssuveränitet och ger utbildning i odlings- och skördeteknik till småbönder för att de ska få bättre avkastning på sina grödor, säger Neidy.
Mord och arresteringar
Fredsavtalet, från 1996, stipulerar att de som förlorade sina marker under kriget ska återfå dem. Med juridiska medel har CCDA endast lyckats hjälpa 78 familjer att återfå sina marker på 40 år. En del marker har sålts mellan olika ägare vilket leder till segdragna rättsprocesser. Lagen säger även att urfolken kollektivt äger sin historiska mark, men deras landrättigheter har endast konstaterats i några få rättsfall.
Neidy säger att affärsmän och kriminella organisationer har stor makt över rättsväsende och regering. Ofta beviljas exploateringsprojekt för gruvnäring, hydrokraft och monokulturer utan konsultation. De som motsätter sig riskerar att gripas för fabricerade brott. Flera medlemmar från CCDA har mördats eller fängslats under årens lopp. Neidy är inte överraskad över att matosäkerheten i Guatemala har ökat och att internationella organisationer som WFP har tvingats trappa upp sin nödhjälp.
– Monokulturerna, för export, har flerdubblats de senaste årtiondena på bekostnad av basgrödor. Denna utveckling är direkt sammankopplad med undernäringen, avslutar Neidy.