Festtalen är hållna och rosorna är utdelade. På Novia i Ekenäs har både studerande och lärare i hög grad lämnat Campus Raseborg och ser fram emot en välbehövlig sommarpaus.
Åtminstone Paul Riesinger, lektor och lärare i växtodling på Novia, är trött. Han har ett tungt år bakom sig med utmattning, uppgivenhet och sjukledighet som en följd av en långvarig tvist med arbetsledningen. Det enda som riktigt fått honom att orka är viljan att undervisa nya generationers agrologer och passionen för växtodlingen. Han vet att han är en omtyckt lärare och han jobbar hårt för att förtjäna de ungas respekt. Hans kunnande är välkänt och uppskattat också ute på fältet och bland samarbetsparters.
Däremot upplever han inte att hans arbete uppskattas på den egna arbetsplatsen. Tvärtom, anser han att utbildningsenhetens ledning upprepade gånger har satt käppar i hjulen för honom. Han har påtalat problemen internt i många år, men han upplever att inget blir bättre och att överenskomna åtgärder inte verkställts.
Förarglig kritik
För Novia är en sådan här medial uppmärksamhet utmanande. Ledningen är oroad över att dålig publicitet inverkar negativt på utbildningens rykte och önskar att interna problem skulle lösas internt.
– Det blir lätt en snäv bild i media. De som trivs hörs inte alls. De undrar vad som egentligen pågår. Det gäller både studerande och personal, säger Eva Sandberg-Kilpi, prefekt för institutionen för bioekonomi, där bland annat agrologstudierna ingår.
Också Riesinger försökte länge reda ut schismerna internt, ända fram till i våras då han uttalade sig för Svenska Yle om problemen.
– Problemen förnekas och sopas under mattan. Det är frustrerande att ledningen gång på gång undviker att ta ställning till de konkreta händelser som jag beskriver, säger Riesinger.
Landsbygdens folk har tagit del av en stor mängd skriftligt material som gäller både enskilda händelser och allmänna diskussioner om problemen mellan Riesinger och arbetsledningen. Det gäller både sättet att bemöta varandra och konkreta händelser där ledningen enligt Riesingers uppfattning kört över honom utan att beakta hans kunskap eller åsikt.
Han säger att hans undervisningstimmar har inhiberats eller flyttats utan att någon informerat honom.
– Det ger ju en konstig bild åt studerande när det visar sig att läraren inte vet om att hans undervisning inhiberats. Då börjar de ju också undra vad som är på gång, säger Riesinger.
Han säger att han själv mår väldigt dåligt av situationen och i vintras tvingades han sjukskriva sig på grund av det dåliga arbetsklimatet.
Sandberg-Kilpi vill helst inte ge någon intervju med hänvisning till att problematiken berör enskilda individer. Hon bekräftar ändå att det finns utmaningar som inte är lätta att lösa.
Resursbrist del av problemet
Det är ändå inte bara Riesinger som upplever att stämningen är dålig.
På institutionen för bioekonomi på Novia jobbar ett fåtal personer med undervisning, varav en del är fast anställda och andra timlärare. Landsbygdens folk har pratat med flera personer som i större eller mindre utsträckning kan bekräfta att det förekommer problem.
En av lärarna tror att förklaringen delvis har att göra med de sparåtgärder som drabbade yrkeshögskolorna i samband med övergången till resultatbaserad finansiering år 2013. Läraren upplever att ledningen därför haft fullt upp med att jaga finansiering från alla möjliga andra håll som eventuellt kan ge ett extra klirr i kassan – vilket i sin tur har lett till att beslut inte alltid förankrats bland personalen.
Eva Sandberg-Kilpi hävdar ändå att detta inte stämmer.
– Det är inte för "klirr i kassan" vi söker extern finansiering utan för att få möjlighet att jobba mer med till exempel utveckling av undervisningen som vi inte kan resursera för med egen finansiering.
Novia har tvingats göra kraftiga inbesparingar till följd av minskat statligt stöd. Något förenklat kan man säga att yrkeshögskolorna idag får största delen av sin finansiering enligt antal dimitterade studerande.
Toppstyrt?
För närvarande är det den nyligen aviserade flerformsutbildningen för agrologer och skogsbruksingenjörer i Vasa som väcker huvudbry bland åtminstone en del av lärarna. Tanken är att den i hög grad ska ges på distans.
Lärarna känner sig förbisedda av ledningen eftersom ingen frågat efter deras åsikt. De vet inte vad som förväntas av dem i samband med den nya utbildningen och har inte fått medverka i planeringen.
En person säger att det råder en gammaldags ledarstil på institutionen där man bestämmer saker ovanför huvudena på de berörda och att konsekvenserna för studerande och personal kommer först i andra hand.
En arbetsplatsenkät som gjordes under skolåret visade sämre resultat än tidigare. Enkätsvaren oroar också Kaj Hällfors som är lektor i skogsbruk och arbetarskyddsfullmäktig på Novia.
– Det är oroväckande resultat. En arbetsplats kan inte fungera om ledningen inte står bakom de anställda, säger Hällfors.
Han har själv deltagit i sammankomster där man försökt hitta lösningar till konflikterna.
– Jag tror att vi har identifierat problemen men det tar tid att i praktiken komma framåt. Jag vill tro att vi är på rätt väg i varje fall, säger Hällfors.
Problemen med personalens missnöje försöker man nu åtgärda, men enligt Johnny Sved, lektor i skogsbruk och tf prefekt vid institutionen för bioekonomi, kan man inte vänta sig några mirakelmetoder som får bukt med dem på kort sikt.
– Vi försöker aktivt behandla de här sakerna. Senast förra veckan ordnade vi ett möte med personalen, säger Sved.
Kritiken om att beslut fattas över huvudet på de berörda besvarar han kortfattat så här:
– Novias styrelse och ledning fattar de strategiska besluten. Personalen tas med i planeringen så småningom, säger Sved.
Är det någon som borde se sig i spegeln?
– Säkert många.
Inga missförstånd
Riesinger säger att han utsatts för otydlig, ojämlik och oförutsägbar arbetsledning, enväldig behandling och oskäligt hög arbetsbelastning samt mobbning.
I februari i år diskuterades problematiken på ett möte mellan Riesinger, arbetsplatshälsovården, Novias ledning och fackföreningens representant. Mötet följdes upp i maj i form av ett samtal med Eva Sandberg-Kilpi och arbetarskyddets representant. Enligt Riesinger gav mötena ändå inget önskat resultat.
– Eftersom ledningen bortförklarar mina upplevelser som missförstånd, innebär det ju att jag själv anses vara skyldig till mitt dåliga mående, säger Riesinger uppgivet.
Riesingers uppfattning är att arbetsgivaren inte vill eller kan ta itu med problemen på ett adekvat sätt. Han har fört problemen till tals internt och försökt reda ut problemen med hjälp av arbetsplatshälsovården och arbetarskyddet och facket, men upplever att ledningen endast väntar ut honom.
Varken Johnny Sved eller Eva Sandberg-Kilpi anser att Riesinger blivit felbehandlad, men båda tillstår att resursbristen inneburit oönskade följder för arbetsplatsgemenskapen då personalen tvingas göra mer med samma resurser. Sandberg-Kilpi påpekar att tekniken ändå gjort att det idag finns betydligt fler möjligheter att ge undervisning på.
Utvecklingen har otvivelaktigt medfört mer distansstudier och mer självstudier. Pedagogiken blir lätt lidande. Många lärare känner sig otillräckliga och har svårt att hitta rum för allt som de uppfattar att studerandena borde lära sig trots färre timmar närstudier.
– Det är klart att det påverkat. Vi har betydligt mer självstudier idag än för tio år sedan. Men det betyder inte att det är frågan om håltimmar utan studerande förväntas göra arbete på egen hand, säger Johnny Sved.
Resultatet av självstudierna är varierande, medger Sved. Han berättar att enheten fått kritik över att schemat är för löst uppbyggt och att man därför nu gått in för tätare schemaläggning för närstudier.
– I höst går vi in för att ha en treveckorsperiod helt utan närstudier, säger Sved och tillägger att det ändå är frågan om heltidsstudier då studerande förväntas delta per distans eller genom självstudier.
En del av problematiken kan antagligen härledas ur den frustration som resursbristen för med sig. Ändå har just bioekonomienheten fått betydande donationer, bland annat från Finlandssvenska Jordfonden och SLC. Det gäller att rätta munnen efter matsäcken, menar Sved.
– Det är frågan om en pågående anpassningsprocess. Sådant är inte lätt, säger Sved.
Eftertraktade agrologer och skogsbruksingenjörer
Agrologutbildningen i Ekenäs är den enda i sitt slag i Svenskfinland och därför är dess framtid en avgörande fråga för lantbruket. Agrologer och skogsbruksingenjörer utbildas inom institutionen för bioekonomi vid Novia.
En rapport som utredningsman Kaj Suomela gjorde i höstas för SLC visar att antalet studerande som väljer att utbilda sig till agrolog eller skogsbruksingenjör stadigt har minskat och att antalet inte längre möter arbetsmarknadens behov av arbetskraft.
De årliga studieplatserna är 34 till antalet, men de som blivit färdiga de fyra senaste åren i genomsnitt, nio agrologer och fem skogsbruksingenjörer. Den här mängden nya agrologer och skogsbruksingenjörer räcker inte till för att täcka arbetsmarknadens behov.
Av rapporten framgår att trenden för avlagda examina varit nedåtgående; från 2016 med 18 examina till tio examina ifjol. Särskilt lågt har antalet examina varit på skogssidan. Av fjolårets tio utexaminerade var endast två skogsbruksingenjörer. De övriga åtta var agrologer. Hittills i år har tio agrologer och fyra skogsbruksingenjörer utexaminerats.
Eventuellt håller skutan ändå på att vända. Prognosen för i år (vår+höst) är nämligen nio skogsbruksexamina och tolv agrologexamina och för nästa år 14 skogsbruksexamina respektive 10 agrologexamina. Den nya utbildningen i Vasa förväntas även höja antalet på sikt.
