Must1
Karin Ringbom och Wilhelm von Nandelstadh startade ett gårdsmusteri på Vanhakylä herrgård i Sastamala efter att de insett att en stor del av äppelskörden i trakten aldrig tas tillvara.
Landsbygdsnäringar Livet på landet

Helsingforsare startade
musteri och söker nu
efter rabarberodlare

Det började med att de köpte en herrgård på landet. Herrgården hade en äppellund som producerade för mycket äppel, vilket ledde till äppelångest. Ett år senare fanns det ett nytt musteri i en container med ett gårdscafé intill. Möt helsingforsarna som lämnade byggkonsult- och riksdagsassistentjobb för att driva ett företag som minskar på vårt äppelsvinn.

– Långt borta och jättemycket jobb, var det första Karin Ringbom tänkte när hon och Wilhelm von Nandelstadh första gången kom till Vanhakylä herrgård i Sastamala. De hade då kört över två timmar från sin lägenhet i centrala Helsingfors och var på jakt efter en fritidsbostad.

Karaktärshuset på 550 kvadratmeter var exceptionellt i det avseendet att det var totalrenoverat och dessutom renoverat i god smak enligt Ringbom och von Nandelstadh, och ganska snart hade Karins första tvivel smält bort och det slutade med att de köpte gården. Eller kanske man ska säga att det började med att de köpte gården.

Första hösten kom det äppel i mängder och Karin som avskyr matsvinn försökte ta tillvara allt genom att sylta och safta. – Fastän man kokade tio kilogram äppelsylt så syntes det ingenstans, säger hon och minns frustrationen som väckte idén om att göra must. De samlade ihop sina äpplen och åkte ända till Sibbo och Salo för att musta.

– Alla som fick smaka var imponerade över hur gott det var, och då väcktes den första tanken om att starta ett eget musteri, säger Karin.

Hon minns att de tänkte att alla grannar också har äppelträd som de inte gör något med och att man då kan hjälpa dem att musta sina äpplen också.

I samband med en mustningsresa till Salo kom också idén om ett gårdscafé. Paret satt i bilen på ett industriområde och tittade på en plåthallsvägg medan de väntade. ”Man skulle kunna sälja kaffe här”, tänkte de.

Idén fick fäste och lägligt nog hade de en drängstuga på gården som stod tom. Den renoverades och fungerar nu som säsongsscafé.

– Lunchmenyn bestäms av vad man hittar på torget, säger Karin och nämner att de köper ekologiskt mjöl från granngården och att de försöker använda så mycket råvaror som möjligt från den egna marken.

Att kommersialisera en produkt

Karin berättar att hon uppskattar friheten i att vara egenföretagare och att ha en plats där hon och Wilhelm kan skapa sina egna traditioner. På frågan hur de kompletterar varandra låter de förstå att det inte alltid är enkelt men att de ändå får det att fungera.

Wilhelm har sedan tidigare kunnande i hur man kommersialiserar produkter och driver företag medan Karin oftast är den som kommer med idéer och utför mycket av det praktiska arbetet.

– Att få ut budskapet om en bra produkt är ett helt annat kunnande än att göra själva produkten, konstaterar von Nandelstadh och sedan de flyttade till landsbygden har de fått upp ögonen för hur mycket ”superfantastiska” produkter som produceras på landsbygden men som inte når ut till den stora marknaden.

Deras gårdsmusteri består av en före detta havscontainer vars utsida har klätts med rödmålade brädor för att smälta in i miljön. Containeridéen kom från att Wilhelm i sitt tidigare jobb som konsult inom byggbranschen använde sådana som kontorsutrymme i olika projekt.

I början kändes containern stor, men redan efter första säsongen blev det ändamålsenligt att utvidga och Vanhakylä musteri har nu också en fabrik inne i Vammala centrum.

– Det är varmare och trevligare att jobba där i stället för i en dåligt isolerad havscontainer, påpekar Ringbom, och berättar att de mustade sina sista äpplen för två veckor sedan och att de nu har ett stort lager som sakta men säkert går ut till butikerna.

Must2
Gårdsmusteriet på Vanhakylä gård hittas inne i en före detta havscontainer. Idén kom från att Wilhelm von Nandelstadh använt sådana som kontorsutrymme i olika projekt i sitt tidigare arbete som konsult inom byggbranschen.

Mathantverk baserat på cirkulär ekonomi

Paret vill arbeta mot matsvinn och tar tillvara grannars och närregionens överloppsskördar.

– Det finns höga berg av trädgårdsäpplen på avstjälpningsplatsen på höstarna, berättar Karin med förfäran i rösten och nämner att de också köper in inhemska andraklassens äpplen som inte är perfekt runda och därför inte lämpar sig på butikshyllorna.

Själva mustningsprocessen är rätt simpel enligt Ringbom och von Nandelstadh. De väljer ut äpplen och putsar och krossar dem. Den krossade massan går in i en bandpress och ut kommer det saft som sedan pastöriseras och läggs på flaska.

Av ett kilogram äpplen blir det ungefär sex deciliter saft. Att mustens smak och färg varierar tycker de inte är någon nackdel, utan att det tvärtom visar på att det är äkta vara.

Problemavfallet, det vill säga flera ton av överbliven äppelkross, tas tillvara av en granne som tillverkar mull av den och säljer den vidare. Hela producentkedjan är på så vis ett exempel på cirkulär ekonomi där flera aktörer utnyttjar varandras biprodukter.

– EU skulle vara nöjda, säger paret samstämmigt och verkar rätt belåtna.

Svårt att hitta rabarberodlare

För tillfället har Vanhakylä musteri tre produkter i sitt sortiment: musten som endast består av inhemska äpplen: en äppelmust med smak av rabarber: och en rabarberglögg som blev mycket populär förra julen.

Rabarberglöggen var Karins idé och Wilhelm medger gärna att han var skeptisk till idén men att han fick ta tillbaka sin attityd efter att Karin, på en dag, sålt slut deras lager på 2.500 flaskor. Allt hon behövde göra var att lägga ut ett meddelande på gårdens instagramkonto. 

Rabarber är emellertid inte populärt att odla och både kommersiella- och amatörodlare har visat sig vara en utmaning att hitta. Ringbom och von Nandelstadh drar därför i alla trådar de kan för att komma i kontakt med flera odlare. Rabarbern tas heller inte alltid tillvara.

– När du har rabarber, har du antagligen för mycket och vet inte vad du ska göra av det, precis som med äpplen, säger von Nandelstadh och betonar att också amatörodlare kan ha flera 100 kilogram rabarber.

Must3
Vanhakylä gårds säsongscafé hittas inne i drängstugan på gården. Ursprungsidén till caféet var att kunna erbjuda kaffeservering till kunderna medan de väntar på att få sina äpplen mustade.

Öppnar upp gården för besökare

Varken Karin, Wilhelm eller deras hund Pricken hade någon tidigare erfarenhet av att bo på landsbygden.

– Om du får jobb på Deutsche Bank i Frankfurt så tycker ingen att det är konstigt att du flyttar, säger Wilhelm. Men flyttar du till Sastamala så undrar både vännerna i Helsingfors och de nya grannarna samma sak; varför?

von Nandelstadh medger ändå att det är stor skillnad mellan att jobba som konsult och att var heltids gårdskarl och att han inte haft tid att läsa så många böcker framför brasan som han ursprungligen tänkt sig.

– Visst tycker människor att vi är lite exotiska, fortsätter Karin och säger att de fått ett varmt mottagande samtidigt som de också valt att engagerat sig i bygden. Karin har gått med i byaföreningens styrelse och är imponerad över det enorma sociala kapital som finns i trakten medan Wilhelm å sin sida har blivit invald i stadsstyrelsen för SFP.

– Det bor ändå 0,1 procent finlandssvenskar här, säger Wilhelm och småler.

Att slå upp portarna till herrgården, som grundades år 1751, har varit viktigt för dem. Redan första sommaren var de med i Sastamalan Wanhat Talot; ett evenemang där människor får besöka privata hem. Vanhakylä gård lockade då 3.000 besökare och det öppnade upp Karins och Wilhelms ögon för hur nyfikna människor verkligen är.

I sommar kommer festivalen Sastamala Gregoriana att ha en konsert i deras vardagsrum och ifjol lånade en musikteaterföreställning deras gräsmatta som salong. I och med musteriet och säsongscaféet finns det också kontinuerligt liv och rörelse på gården, och det tycks finnas lika många historier om gården som det finns besökare.

– Nästan alla verkar ha en koppling till Vanhakylä herrgård som i tiderna har varit en stor arbetsgivare, säger Ringbom och von Nandelstadh och nämner att de även har hört historier om hur förfallen gården var innan ägarna före dem tog sig an renoveringsprojektet.

– En kille sa att han har kört runt med moped här inne i huset, säger Karin.

De har snart bott tre år på herrgården och har ingen tanke på att flytta tillbaka. Vanhakylä gård är nu deras att förvalta och de ser det som ett stort livsuppdrag att upprätthålla gården så att den får fortsätta glänsa.

Är du kommersiell rabarberodlare eller har du annars bara mycket rabarber? Kontakta då gärna Vanhakylä gård som söker nya samarbetspartners. Tel. 045-78760855 eller karin@vanhakylagard.fi.