Nya livsmiljöprogrammet Helmi ger resurser för skydd och vård av myrar, vårdbiotoper, skogliga livsmiljöer, våtmarker, fågelvatten, småvatten och stränder. Det berör såväl privata som offentliga markägare samt vattenandelslag. LF besökte ett skyddsområde i södra Kyrkslätt, där en gammal eklund vårdats.
Eklunden i Medvast har i tiderna uppkommit naturligt, antagligen har även husdjur betat här i gångna tider. Lunden skyddades första gången 1976 och skyddet utvidgades 1991. Skyddsområdet är ungefär sju hektar stort och gränsar mot havet.
– En del av området har vårdats, men på en del har inga åtgärder gjorts och här hade granarna tagit över. Ekar utvecklas långsamt och behöver ljus för att trivas, berättar Iida Kämäri, planerare vid Nylands NTM-central.
Lundar med ädla lövträd finns bara i södra Finland och är viktiga livsmiljöer för en del insekter och växter. Genom Helmi-programmet strävar man efter att förbättra naturvärdena, som kan ha försämrats till exempel som en följd av mänsklig verksamhet eller för att områdena växt igen.
46 miljoner euro för nästa år
Riksdagen beviljade i år Helmi-programmet ett anslag på 42 miljoner euro och föreslår 46 miljoner euro för nästa år. NTM-centralerna och Forststyrelsen har därmed fått resurser att anställa flera planerare, som specialiserat sig på åtgärder som kan utföras inom Helmi.
Programmets mål i naturvårdsförvaltning för år 2020-2023 är att skydda 20.000 hektar och iståndsätta 12.000 hektar myrar, vårda 600 skogliga livsmiljöer samt restaurera 15.000 hektar kulturmarker, åttio fågelvåtmarker och 200 småvatten och strandmiljöer.
Åtgärderna görs såväl på statliga och kommunala som privatägda områden. Jord- och skogsbruksministeriets våtmarksprojekt Sotka, som börjat i år, samarbetar tätt med Helmi-programmet. I andra livsmiljöer som omfattas av Helmi-programmet börjar arbetet för jord- och skogsbruksministeriets del nästa år.
– De första nya planerarna anställdes i mars, samtidigt som coronapandemin medförde att alla skulle börja arbeta på distans. Det här har förorsakat en oväntad utmaning i att handleda de nyanställda i sina arbetsuppgifter, nämner Kämäri.
Arbetet har ändå kommit igång. För eklunden i Medvast användes Helmi-medel för planeringen, som sköttes av Nylands NTM-central. Skogsvårdsföreningen såg sedan till att anlita entreprenörer, som genomförde avverkningen enligt planen.
– Det här området är ett exempel på ett gammalt område som en gång i tiden skyddats, men som det inte funnits resurser att vårda. För själva skyddet har markägaren inte fått någon ersättning, men markägaren får behålla virkesintäkterna.
Skyddsområdet ingen belastning
I somras vårdades två hektar av eklunden, det skötta området ligger på Eevert Mahlamäkis mark. Sammanlagt togs ungefär 400 kubikmeter virke ut.
Mahlamäkis hus, byggt 1994, ligger på samma fastighet alldeles intill det skyddade området. Det nu vårdade området är hans bakgård och vetter mot havet.
– När jag köpte huset för en tid sedan störde det inte mig att det låg på ett skyddsområde. Jag flyttade hit från Helsingfors centrum och naturen här omkring var bara ett plus.
Han gillar att det vårdade området nu är ljust och öppet och havet skymtar från huset.
– Jag hittade de gamla papprena om skyddsområdet på vinden. Där stod de om de ursprungliga skyddsplanerna på 1970-talet, bland annat att murkna att omkullfallna träd ska lämnas kvar, nämner Mahlamäki.
Skogsskyddet baserar sig på frivillighet och avtalen skräddarsys för varje objekt som grundas. I allmänhet gäller normal allemansrätt och befintliga stigar och infartsvägar får upprätthållas.
– Skyddsavtal gäller även när fastigheten säljs och byter ägare, kommenterar Iida Kämäri.
Kompletterar andra skyddsprogram
Helmi-programmet stöder och kompletterar andra skyddsprogram, till exempel Metso och Natura 2000.
I år har Forststyrelsens naturtjänster och NTM-centralerna inlett skötsel- och restaureringsåtgärder i befintliga skyddsområden.
En del av Helmi-programmets åtgärder har ännu inte kunnat genomföras på privatägd mark, men en lagändring som förändrar situationen väntas träda i kraft i november.
Om så sker, blir det möjligt att även på privatägd mark genomföra sådana åtgärder som medför direkt ekonomisk nytta för markägaren. Till exempel kan det röra sig om att stängsla in ett område, som ska skötas av betande djur.
Myrarna har försämrats mest
Myrar hör till de livsmiljöer som försämrats allra mest och artrikedomen på myrarna fortsätter att minska. Enligt miljöministeriet är den viktigaste orsaken till att myrarnas naturtyper hotas skogsdikning.
Inom Helmi-programmet är avsikten att tillsammans med markägarna restaurera nydikade kärr som omger och torkar ut skyddsområdena, antingen genom att lägga igen dikena eller genom att leda vattnet tillbaka till odikad myrmark.
När det gäller dikade myrar utanför skyddsområdena kommer man att utreda vilka områden som är värdefullast med tanke på den biologiska mångfalden. Sedan förs förhandlingar med markägarna om restaurering av områdena.
Myrar som är i naturtillstånd kan binda och lagra betydande mängder kol. När dikade myrar restaureras återställs myrens naturliga vattenhushållning och växtlighet, vilket gör myrarna till effektiva kolsänkor.
Restaureringar bidrar dessutom till att minska avrinningen av övergödande näringsämnen från myrar till vattendrag, och de bidrar också till att jämna ut översvämningar.
Fortsättningen planeras
De nuvarande Helmi-åtgärderna sträcker sig över åren 2020-2023. Miljöministeriet har redan tillsatt en styrgrupp och arbetsgrupp, som ska bereda en fortsättning genom att planera innehållet och ställa mål för livsmiljöprogrammet fram till år 2030.
– Målen förbereds både för skyddsområden och för områden utanför dem så, att Helmi-arbeten utförs både inom miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområden. Alla åtgärderna baserar sig på frivillighet för markägaren, säger Päivi Gummerus-Rautiainen, programchef för Helmi.
Utifrån gruppernas arbete sammanställer ministeriet ett beslut om Helmi-programmet, som överlämnas till statsrådet för godkännande våren 2021.