De nya kriterierna för virkesanskaffning på så kallade HCV-områden har väckt förundran och bestörtning hos skogsägarna, som inte på något sätt varit involverade i processen. Kartorna över dessa områden innehåller dessutom många felaktigheter.
Den 27 maj trädde nya kriterier för virkesanskaffning i kraft på så kallade HCV-områden (High Conservation Value forests). Kartorna över HCV-områdena, som gjorts upp av Skogsindustrin rf och Sahateollisuus ry med Tapio Palvelut Oy som konsult, har skickats ut till skogsvårdsföreningarna, men inte till skogsägarna.
– De kom som en fullständig överraskning för oss. Varken SLC eller MTK har varit med och utarbetat kartorna, vi har inte ens vetat att detta är på gång innan det blev offentligt, säger SLC:s skogsombudsman Anders Portin.
Bakgrunden är att industrin behöver kontrollerat virke eftersom det inte alltid finns tillräckligt stor tillgång till FSC-certifierat virke. Kriterierna för kontrollerat virke är inte lika stränga som för certifierat sådant, men det måste ändå komma från godkända områden.
Skogsägare Otto von Frenckell konstaterar att det är graverande att man sysslar med skogsägarnas egendom utan att vara i kontakt med dem.
– Det är nog att vara ganska fräck. Varför kunde industrin som beställare inte informera skogsägarna om vad som är på gång och varför delgavs skogsägarna inte informationen när kartorna väl var gjorda?
Medför extra arbete
Magnus Wiksten, revirforstmästare på Södra skogsreviret, understryker att det är industrin som ligger bakom HCV.
– Det här är ett i mitt tycke helt onödigt påhitt som dessutom har gjorts på ett klumpigt sätt i och med att skogsägarna inte fått vara med i processen. HCV-områden har införts för att industrin ska kunna ha sin FSC-mix-stämpel på virket. För att kunna använda märket måste alltså HCV-områdena vara med. Tidigare har man i Finland kört helt och hållet med PEFC-certifikatet, men vissa kunder på slutmarknaderna vill ha FSC-virke, vilket kräver mycket mer av skogsägarna och lämpar sig illa för privata skogsägare.
Wiksten konstaterar ändå att HCV-beteckningen hittills orsakat rätt få problem på revirets område.
– Jag tror att det på revirets område är ganska litet som kommer att ha någon praktisk betydelse – det mesta är normal ekonomiskog. Men trots det måste vi ta beteckningen på allvar och den medför extra jobb i och med att man ofta måste gå ut i fält och se hur det ser ut i praktiken.
Vissa skogsägare har råkat få en större HCV-areal på sitt område, men hittills har det oftast visat sig att områdena trots allt inte varit så värdefulla.
Han upplyser också om att ifall medlemmar vill ta del av kartmaterialet, är det bara komma och titta.
– Vi får inte skicka ut materialet, men det finns hos oss till påseende.
Oro över att kartorna sprids och används fel
Också Anders Portin understryker att kartorna inte automatiskt innebär att det handlar om skyddsområden, utan de bör ses mer som en säkerhetsåtgärd.
– Processen ska gå till så att man först tittar på kartan. Får man inte klarhet på det sättet kan man se på historik eller flygfoton och som tredje alternativ gå ut i skogen och titta.
Ett annat problem är att de kartor som gjorts upp innehåller många felaktigheter.
– De är skrivbordsprodukter som är gjorda enligt principen att de säkert ska täcka alla områden. Vår största oro är därför att kartorna börjar användas fel och sprids.
Portins oro delas av Wiksten.
– Risken finns att kartmaterialet i framtiden kommer in i myndigheternas kartmaterial och den vägen påverkar landskapsplaneringen. Börjar man beakta sådan planering som gjorts helt schematiskt på dator utan att någon sett på det i praktiken, så kan det få långtgående konsekvenser. Vi har dåliga erfarenheter från tidigare. Systemet övervakas nämligen inte av myndigheter, utan kommer fram i samband med auditeringar. Då ska alla som köper eller förädlar virke kunna visa på ett system, ifall det finns en figur som avverkats inom ett HCV-område.
”Skogsindustrin gjorde bort sig”
Fredrik Granberg på Väståbolands skogsvårdsförening konstaterar att skogsindustrin gjorde bort sig då man inte tog med skogsägarna i diskussionen.
– Det här handlar egentligen om att industrin trycker in FSC-certifikatet bakvägen. Hos oss har redan en virkesköpare, hänvisande till skrattretande felaktigt HCV-material, de facto försökt ändra på ett kontrakt retroaktivt trots att ”riskområdet” inte innehöll några som helst speciella naturvärden. Det här kan en del köpare försöka använda nu i detta sämre marknadsläge för timmer. Skogsägarna skall vara medvetna om att det inte finns någon som helst orsak att ändra på ett redan uppgjort avverkningskontrakt på grund av detta material.
I Väståboland handlar HCV de facto om rätt stora områden, cirka 1.000 hektar, som är inritade på Pargas kommuns områden, bland annat på stora områden i Korpo.
– Till allra största delen handlar det ju om privata skogar. Det verkar också som att ju längre ut i skärgården, desto fler HCV-områden.
Granberg tror att det är en tidsfråga innan någon skogsägare blir drabbad.
– Naturligtvis kommer den dagen då någon inte får sitt virke sålt för att det råkar finnas på ett HCV-område. Men ännu har vi till all lycka inte sett sådana fall.
Även Granberg är oroad över att sådant som ritats ut på en karta småningom börjar leva sitt eget liv.
– Kartorna gällande materialet i skärgården är dessutom fulla av fel, vilket också konsulten Tapio har erkänt. Industrin har köpt jobbet utan att prata med skogsägarsidan före. Inte behöver man vara synsk för att inse att efter några år har myndigheter och naturvårdsföreningar materialet. Det har ju redan figurerat i medierna. Risken är att kartorna i framtiden kan komma att användas av dem som vill hindra skogsvårdsåtgärder.