Skogsavverkning med häst kan vara ett fördelaktigt alternativ. Miika Åfelt har arbetat med sina hästar i skogen i 28 år. Han har utvecklat och effektiviserat sina egna timmervagnar. Med en modernare utrustning kan arbetet med hästar vara lönsamt samtidigt som det är skonsamt mot miljön. Men man behöver ha en kärlek till hästar för att orka.
Klockan är lite efter tio på förmiddagen, solen reflekteras i vårvintersnön som småningom börjat smälta. Ner från trailern vid naturområdet Borgbacken i Borgå kommer Bocas och Pläsi, två draghästar av den franska rasen percheron. De är Miika Åfelts kompanjoner i skogen och väger närmare ett ton var.
– I skogsbruk behöver hästarna vara stora. Precis som med bilar så hjälper tyngden och ger stabilitet, säger Åfelt.
Han uppskattar hästrasen eftersom de är stiliga och starka samtidigt som de är ödmjuka, snälla och har bra arbetsmoral. Just denna dag märker man att hingsten Bocas har varit på helgvila. Han är energisk, lyssnar på omgivningen med klippande öron, samtidigt som han nu och då gnabbas med stoet Pläsi, som är lugnare och mera rutinerad.
Hästarnas munhugg mot varandra är ingenting som oroar Åfelt som känner sina arbetskamrater väl.
– Det blir bättre bara vi kommer i gång med dagens arbete. Hästar, precis som mänskor, behöver jobba för att må bra, menar han medan han vant selar hästarna. Det är snart dags för dagens första skotningsrunda.
Åfelt skolar själv sina hästar och framhåller att de aldrig blir färdiga. Man börjar hemma och bygger sedan på med längre pass och nya omgivningar och arbetsmoment.
Hästarna är tåliga och kan jobba i alla förhållanden. De klarar både kyla, mörker och branta backar i skogsterräng, medan mörker och branta backar kan vara mera krävande för kusken, poängterar Åfelt, som tycker att han ibland själv har problem med att hålla sig kvar på kuskbocken.
Timmervagn med drift
En vanlig arbetsdag för ekipaget innebär cirka åtta timmar och hästarna behöver vilo-, mat-, och kaffepauser precis som människor. Tillsammans orkar hästarna dra upp till fem ton med hjälp av den specialutvecklade timmervagnen med kran och grip.
Vagnens hydraulik ger också kraft till hjulens drivning och fungerar alltså som en hjälpmotor som assisterar hästarna vid speciellt tunga arbetsmoment.
– Det är trevligare att jobba för alla i längden om man får hjälp under de tyngsta topparna av arbetet, påpekar Åfelt som utvecklat drivningen.
Timmervagnen som används har han själv konstruerat. Den väger två ton och är utrustad med en 25 hästkrafters motor.
Motorn drar cirka en till två liter bensin per timme och vagnens belastningsförmåga är upp till åtta ton, även om den sällan lastas så tungt med tanke på hästarnas kapacitet och det ökade slitaget på både bromsar och marken under. Vagnen har en installerad vajer med fjärrstyrning så att virke som är otillgängligt för kranen kan dras närmare.
Åfelt säljer också sina vagnar, mest till Sverige, där arbetet med hästar i skogsbruk är mera utvecklat. Men det är i liten skala, under ett bra år säljer han fem vagnar.
Åfelt låter förstå att manuella hästkrafter i skogen är en snäv nisch och att intresset tyvärr inte verkar gå vidare till de yngre generationerna.
I svår terräng är hästen oumbärlig
Ändå är det allmänt känt bland sakkunniga att det finns många fördelar med att använda hästar som ett komplement till modern skogsavverkning. Specialavverkningar efterfrågas ofta vid parker, öar och naturskyddsområden.
Vid gallring av känsliga ekosystem gör hästarna ett litet avtryck medan stora tunga skotare kräver både bredare stickvägar och river upp marken. Särskilt under milda vintrar utan rejäl tjäle har detta blivit ett problem.
I svår terräng med dålig bärighet är hästen oumbärlig och om det är fråga om små arealer så kan det vara ekonomiskt lönsamt att anlita häst och vagn. Frakten blir oftast betydligt billigare än om man skulle frakta en traditionell skogsmaskin till platsen.
Borgå stad har anlitat Åfelt och hans draghästar i över 20 år redan, varje vinter arbetar hästekipaget i stadens skogsområden under tre till fyra veckor.
Skogsbruksingenjör Tommi Laakkonen från staden menar att Åfelts tjänster är bäst lämpade för stadens naturområden som är speciellt känsliga.
– Avtrycken efter arbetet är mindre och det blir inte dyrare. Dessutom är majoriteten av invånarna positiva till hästarna och tycker att det är en bra satsning. De få som hört av sig och varit kritiska har ofta felaktigt utgått från att det blir mycket dyrare att anlita häst och vagn, säger Laakkonen.
Tog hästen till armén
Åfelt som bor i Ikalis titulerar sig gärna som hästkarl. Han har velat arbeta med hästar så länge han kan minnas. Han är medveten om att västvärlden snurrar på utan hästens hjälp numera, men han har haft iver och passion att förtjäna sitt levebröd tillsammans med hästarna ändå.
För honom har det varit viktigt att arbeta med hästarna och inte bara rida för nöjes skull. I sin ungdom tog han med sig sin häst både till skogsbruksskolan och armén.
Efter att ha varit i Sverige och lärt sig mera om skogsarbete fick han jobb inom skogsindustrin och 1994 startade han sitt sitt företag Åfeltin työhevoset. Ändå är lönsamheten en utmaning och förutom att köra virke i skogen så kan man träffa på Åfelt med sina hästar på marknader och festivaler under somrarna.
På gården i Ikalis driver han också ett ekologiskt jordbruk där hästarna hjälper till med arbetet på åkrarna.
Att arbeta med hästarna är ett hårt men trevligt jobb och Åfelt medger att man behöver älska hästar och vara passionerad för att orka med allt arbete.
Hans egen arbetsfilosofi i samarbetet med hästarna är att de visar oss var den ekologiska balansen med naturen går.
– Stora maskiner överskrider den balansen. Deras effektivitet är designad för att göra största möjliga ekonomiska vinst, ofta på naturens bekostnad. Men det är att bränna ljuset i båda ändarna, man kan inte spara naturen och göra vinst, menar Åfelt.
Hur gick då dagens första skotningsrunda? Bocas lugnade mycket riktigt ner sig då arbetet började och båda hästarna var lyhörda för Åfelts kommandon.
Borgbackens sluttningar i Borgå är inte att leka med, men Bocas och Pläsi tog sig obekymrat an både uppförs- och nerförsbackar. Samarbetet mellan häst och människa verkade ske helt felfritt och smärtfritt medan stockarna plockades upp.
Efter en knapp timme hade ett lass blivit insamlat och staplat och då var det dags för dagens första paus.
