EU:s gröna giv ska göra Europa till världens första klimatneutrala kontinent. Det låter utmärkt, men idén har sina nackdelar. Klimatet på andra håll i världen tar stryk om EU måste öka sin import av jordbruksprodukter, varnar tyska forskare.
Med den gröna given vill EU-kommissionen radikalt förändra jordbruket. Europa ska bli världens första klimatneutrala kontinent. Fram till 2030 borde en fjärdedel av jordbruksarealen odlas ekologiskt.
För att nå målet ska insatsen av gödsel reduceras med 20 procent medan användningen av växtskyddsmedel begränsas till hälften. Till yttermera visso ska tre miljoner träd planteras i EU. Beståndet av bin och andra pollinerare ska återställas.
Det är gott och väl. Åtgärderna är i och för sig viktiga och sunda, konstaterar Richard Fuchs, som är forskare vid institutionen för meteorologi och klimatforskning vid det teknologiska institutet i Garmisch-Partenkirchen (KIT).
EU:s klimatåtgärder är en bra sak, men i så fall måste nya målsättningar läggas fast för utrikeshandeln. Om inte, flyttas problemen från ett ställe till nästa. Det kan i värsta fall skada hela planeten.
Den gröna given flyttar problemen
Problemet med den gröna given är att den utlokaliserar EU:s miljöproblem. Ett rent och utsläppsfritt jordbruk kan i verkligheten öka utsläppen någon annanstans. Det är fallet om EU måste importera fler livsmedel från länder som inte följer EU-normerna.
I en ny studie som har publicerats i tidskriften Nature, har ett forskarteam ställt upp en balans för växelverkan mellan EU:s gröna giv och chansen till uthållighet på andra kontinenter. Resultatet blev en jämförelse med handlingsförslag för en enhetlig strategi.
Forskarna konstaterar att EU årligen importerar flera miljoner ton jordbruksprodukter. Under fjolåret importerade den europeiska unionen en femtedel av alla fältfrukter och stora mängder kött- och mejeriprodukter från utlandet.
Importen härstammar från länder med betydligt lindrigare miljölagstiftning än Europa. Många exportländer använder genmodifierade organismer och bekämpningsmedel i en utsträckning som inte förekommer i Europa.
Europa importerar genetiskt modifierade sojabönor och genetiskt modifierad majs från Brasilien, Argentina, USA och Kanada. Europas handelspartner ute i världen använder i snitt mer än dubbelt större gödselgivor än EU.
De flesta länder använder också större mängder bekämpningsmedel, konstaterar Fuchs. Problemet är att varje nation definierar hållbarhet på olika sätt. Det som är förbjudet i Europa, är mestadels tillåtet i exportländerna.
Då EU importerar jordbruksprodukter från utlandet, exporterar den europeiska unionen i praktiken de egna miljöproblemen till andra regioner. Den gröna politiken inom EU ser till att de bästa godbitarna stannar hemma.
KIT-forskarna rekommenderar en harmonisering av hållbarhetsnormerna genom att kraftigt minska användningen av gödsel- och växtskyddsmedel och undvika avskogning. Detta borde helst gälla globalt.
Även om EU inte kan tillämpa sina standarder någon annanstans, borde man ändå kräva att varor som transporteras till den europeiska marknaden följer den gröna given, påpekar Richard Fuchs.
Likaså vore det intressant att granska de europeiska CO2-avtrycken och göra jämförelser med övriga delar av världen. CO2-avtrycken registrerar enbart utsläpp från produktionen i ett land men inte nivån i andra länder.
EU borde öka sin produktion
Forskarna skulle helst sänka konsumtionen av kött och mejeriprodukter för att minska behovet av jordbruksimport. Den inhemska produktionen som motsvarar standarden borde i gengäld stärkas.
Detta kan enligt forskarna ske genom att ta i bruk områden med låg biologisk mångfald, använda gensaxen eller plöja upp områden som inte används som jordbruksmark. Sådana åtgärder skulle också bidra till att minska avskogning i tropikerna.
Åtgärderna är varken enkla eller entydiga, medger Richard Fuchs. En omställning av jordbruksproduktionen skulle samtidigt förbättra skyddet av EU:s jordbruk mot globala marknadsfluktuationer och störningar i försörjningskedjan.
Forskarna medger att åtgärderna inte går att genomföra i praktiken. I stället borde man gå in för en kompromiss. Genom att justera livsmedelsimporten, EU-produktionen och konsumtionen mot varandra vore det möjligt att nå en jämvikt som gynnar hela planeten.
Enligt Richard Fuchs har den tyska producentorganisationen Deutscher Bauernverband visat intresse för forskarnas klimatmodell. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har däremot inte hört av sig.