Odla det som efterfrågas. Minska odlingsarealen av spannmål som det råder överutbud på. Gör kontrakt på en del av skörden och satsa mera på alternativa grödor. Det var budskapet på Greppa marknaden-seminariet som lockade många deltagare till Vasa.
– Läsningen är tyvärr ganska dyster. Nästan allt visar röda siffror på minus, konstaterar Dan Kjällberg, växtodlingsrådgivare vid ProAgrias Österbottens Svenska Lantbrukssällskap.
Nej, det är definitivt ingen trevlig läsning att ta del av när Kjällberg sammanfattade den gångna växtsäsongen på Greppa marknaden-seminariet, som ordnades i måndags på Yrkesakademin i Vasa. År 2024 blev än en gång ett år med dålig lönsamhet för växtodlingen i Finland.
– Nästan alla grödor förutom sockerbetor, kummin, foderärt och ekologisk havre visar minus, konstaterar Kjällberg som hänvisar till ProAgrias statistik ur skiftesskördebanken.
Ett hurudant pris krävs i år för att nå lönsamhet om man utgår från medelskörden för de senaste tio åren? Han berättar att det till exempel för höstvete har medelskörden varit 4.300 kilo per hektar, vilket med en sådan skörd i år kräver ett pris på 247 euro per ton för att nå lönsamhet. Foderkorn hade krävt ett pris på 264 euro tonnet.
– Omsvängt krävs en skörd på 5.800 kilo per hektar i år för höstvete för att få lönsamhet om man antar att priset blir 183 euro per ton. För foderkorn blir skördekravet 5.200 kilo per hektar med ett antaget pris på 182 euro tonnet. Många är inte i närheten av det och här måste odlarna börja tänka om, säger han.
Odla det som efterfrågas
Frågan som många odlare ville ha ett svar på under seminariet är vad de ska odla den kommande växtsäsongen. ProAgrias statistik visar att i stort sett all spannmål hamnar lågt ner på lönsamhetslistan och läget ser likadant ut just nu inför 2025.
– Nu om någonsin måste vi alla beakta att odlingsplanen för 2025 bör göras utifrån vad som efterfrågas. Det är viktigt att vi får ner överskottet på spannmål och det kan vi alla bidra med genom att minska på den arealen, menar Kjällberg.
Han slår därmed ett slag för alternativa grödor, där efterfrågan finns. Förutom sockerbetor, bondböna, foderärter och kummin lyfter han fram grödor som bovete och Camelina, det vill säga oljedådra.
– Genom att satsa mer på alternativa grödor kan vi få ner överutbudet av spannmål och samtidigt förbättra växtföljden och bryta ensidig spannmålsodling. Rybs och raps är också goda alternativ. En god växtföljd kan också minska risken för att drabbas av mögeltoxinet DON i spannmål.
På plats var också Rikard Korkman, ombudsman på SLC. I flera år har han lyft fram vikten av att de finländska odlarna följer med vad som sker på den globala spannmålsmarknaden.
– Det som krävs i dag är inte bara att ni är duktiga odlare – utan också ni måste också vara skickliga försäljare som vet när det lönar sig att slå till vid rätt tidpunkt, säger Korkman.
En skicklig försäljare har insikt i den globala spannmålsmarknaden. Ett konkret tips som han ger är att följa med något som han kallar för basis, som visar hur det lokala spannmålspriset i Finland står i förhållande till priset på europeiska eller världsmarknaden. I Europa gäller det att följa med Parisbörsens noteringar för kvarnvete och rapsfrö.
– Genom att följa med hur skillnaden mellan spannmålspriset på Parisbörsen (Kvarnvete, Euronext, Matif) och det lokala priset får man värdefull information eftersom skillnaden avspeglar hur bra efterfrågan är på den inhemska marknaden.
Följ med världsmarknaden
En tillbakablick ger vid handen att medelpriset för basis har i medeltal varit minus 14 euro för åren 2015-2024. De lokala spannmålspriserna har alltså legat 14 euro per ton under priset på Parisbörsen. Odlingssäsongen 2023/24 med torkan som drog ner på skörden låg basis i medeltal kring plusminusnoll, det vill säga det inhemska priset var på samma nivå som börspriset.
– Just nu är skillnaden till höstens 2025 vetenoteringar ungefär 30 euro och det är högt med tanke på det historiska medelpriset, konstaterar Korkman.
Genom att följa med de här prisnoteringarna kan odlarna skapa sig en bild av när det lönar sig att kontraktera en del av skörden. Även Korkman betonar vikten av att en större del av skörden kontrakteras på våren.
– I fjol hade många vunnit på att göra kontrakt på våren. Den som vaknade vid skördetider såg kraftigt sjunkande priser. Att veta när man ska slå till är svårt, men ju mer information odlaren har desto bättre beslut kan fattas.
Korkman konstaterar att det ofta hävdas att spannmålsmarknaden inte fungerar i Finland. Men han motsätter sig påståendet och hänvisar till att lagren av spannmål påverkar prisbilden mycket.
– Marknaden fungerar, den är logisk. Så länge vi har kontroll över efterfrågan och utbud och har exporten i skick så är priset bra. Vi kan inte ha för stora lager på den inhemska marknaden för det påverkar priserna direkt, säger han.
Och fortsätter:
– Det finns ett starkt samband – och ett sätt att få ner överproduktionen är att kontraktera en större del av skörden och undvika att producera sådant som inte har en klar adress antingen på den inhemska eller exportmarknaden.
Exportmarknaden, speciellt för havre, är mycket viktig, menar han.
– Av fjolårets havreskörd i Finland på 1,2 miljoner ton beräknas att 0,46 miljoner ton ska exporteras före detta spannmålsår 2024/25 avslutas den 1 juli i 2025.
Kontraktsproduktionen måste öka
Trots att SLC och många andra har betonat vikten av kontrakt är det fortfarande en försvinnande liten del av odlarna som faktiskt utnyttjar den möjligheten.
– Vi måst öka kontraktsproduktionen för att få ordning på marknaden för som det är nu andelen för låg. I Finland lever vi fortfarande efter dagspriser för spannmål, säger Korkman.
En orsak till att få går in för kontraktsproduktion kan vara en rädsla för vad det innebär.
– Det är viktigt att komma överens med uppköparen om vad som gäller. Det finns risker med kvalitet och mängd som måste uppfyllas i enlighet med avtalen. Kontrakten är gjorda för att hålla så det är viktigt att komma överens om vad som gäller om exempelvis skörden misslyckas, förklarar Korkman.
Max Schulmann, spannmålsombud på MTK, är en mästare på att beskriva den stora bilden ur ett globalt spannmålsperspektiv. Det lyckades han också förmedla i måndags och kontentan är att det som sker globalt påverkar också lilla Finland.
– Det skördas alltid någonstans i världen och spannmålsmarknaden avstannar aldrig. Därför måste vi noggrant fundera på vad vi ska odla och hur vi bygger upp en lönsam odling och får vår egen marknad i balans. Det är enda möjligheten vi har att åtminstone lite påverka prisnivån, säger han, samtidigt som han visar de enorma strömmar av spannmål som exporteras och importeras världen över.
Även han poängterar vikten av att finländska odlare lär sig att följa världsmarknaden och därigenom kan utnyttja tidpunkten för när det är dags att kontraktera en del av skörden.
– Den tidpunkten infaller snart och då är det viktigt att vara aktiv som odlare och diskutera med uppköparna och förhandla om kontraktet för årets skörd. Samtidigt kan man också diskutera möjligheterna att sälja en del av fjolårets skörd, säger han.
Sydamerika gör något rätt
Han tar Sydamerika och Argentina och Brasilien som goda aktörer på världsmarknaden. Båda länder är stora producenter av soja och majs och har lyckats öka produktionen, men samtidigt ha kvar balans på den inre marknaden.
– Den stora skillnaden är att de har en fastställd marknad som baseras på kontraktsproduktion. Det är hit som vi också måste sträva, säger Schulman.
Vilka råd ger Schulman inför det här odlingsåret? Eftersom EU inte längre på grund av politiska restriktioner inte påverkar världsmarknaden i lika hög grad som tidigare, måste man titta mera på andra exportländer av spannmål.
Schulman nämner Ryssland som på grund av kvoter inte kommer att exportera lika mycket vete i år.
– Det kan driva upp vetepriserna i år och övervintringen av höstvetet kan också påverka utbudet, säger han.
Han tror också det kan vara skäl att öka odlingen av oljeväxter och ser exportmöjligheter för havre.
– Det viktiga är att öka kontraktsodlingen samt också se vilka lokala möjligheter det finns för nischprodukter. Här i Österbotten finns många möjligheter att samarbeta med direkt djurgårdar. Industrin är inte det enda alternativet, påpekar Schulman.
Seminariet lockade över 170 deltagare, varav åtminstone 110 deltog på plats. I samband med evenemanget deltog också flera spannmålsuppköpare och andra aktörer inom branschen. Arrangörer för projektet är bland annat SLF, SLC, ÖSL och ÖSP.