En skogsägare i Österbotten brukade älska arbetet i skogen. Men för några år sedan förändrades allt efter att han blev utsatt för en mycket hotfull rågranne. Nu vill han varna andra och ge råd om hur man ska gå till väga för att undvika den mardrömslika situation han själv hamnat i.
– Plötsligt stod han där, en stor och stark karl som skrek och gormade. Han visade sina biceps och jag själv är ganska liten, så jag blev mycket rädd. Jag har aldrig blivit utsatt för hot på det viset, och dessutom på mitt eget skifte. Jag blev helt stum och det gick inte att föra någon dialog med mannen.
Det här är starten på en mycket märklig och skrämmande historia som utspelar sig i Österbotten.
På grund av att en polisanmälan är anhängig hos polisen, och att historien är verifierad av en skoglig organisation, samt att intervjuobjektet är trovärdigt, låter LF personen vara anonym.
– Jag vill berätta vad jag som skogsägare varit med om och varna andra för hur det kan gå. Jag har gjort en del misstag i kontakten med polisen, och det har gjort att hela processen dragit ut på tiden. Man kan säga jag gått på en rättslig mina, säger han.
Historien fick sin början för fyra år sedan. Skogsägaren hade förnyelseavverkat ett skifte och konstaterade att det fanns behov av att iståndsätta dikena för att förbättra dräneringen.
Han rensade dikena och gjorde ett djup på cirka 40 centimeter och tre meters sluttningar, så att han kan köra över dikena med traktorn.
Hörde ett brummande ljud
Året därpå inleddes planteringen – ett arbete som pågick i nästan två veckor. Den sista dagen för planteringen hörde han ett högt brummande ljud från andra ändan skiftet.
– Jag tänkte att det var några ungdomar som körde rally på landsvägen, säger han.
Men ljudet han hörde kom från en traktor som kördes av rågrannen. Rågrannen hade med ett schaktblad dragit igen dikena som skogsägaren hade iståndsatt.
– Jag gick dit för att se vad som händer och då kom han fram till mig och härjade och gormade aggressivt och frågade vad jag håller på med.
Innan skogsägaren iståndsatt sina diken hade rågrannen troligen använt den delen som en väg ut till sitt skifte, till vilket man också kan ta sig från en annan väg.
Rågrannen hade alltså betraktat dikesrensningen som ett intrång på hans egna ägor, och att det inte längre gick att köra till åkern.
– Jag blev själv lite osäker och kollade med lantmäteriverket att det är jag som äger skiftet. Det gjorde jag, och rågrannen har därmed ingen rätt att köra där och absolut inte fylla igen de diken jag rensat och grävt på min egen mark. Råstenarna var tydligt utmärkta och rådet jag fick från lantmäteriverket var att polisanmäla, berättar han.
Skogsägaren följde rådet och en polisanmälan om olaga hot gjordes. Det tog ett och ett halvt år innan polisen förhörde skogsägaren per telefon. Gällande intrånget på skogsägarens marker blev det förlikning och parterna kom överens om att rågrannen skulle återställa dikena.
– Rågrannen erkände också att han hade hotat mig och i det här skedet trodde jag att vi var överens, men jag kunde inte ha mera fel.
Rågrannen lovade att återställa dikena till ursprungligt skick samt plantera en del plantor som hade rivits upp när dikena drogs igen. Arbetet skulle vara klart senast före midsommaren 2025, men inget hände och tidsfristen förlängdes till den 15 juli.
Grävde jättediken i ilska
Rågrannen vidtog till slut åtgärder, men slutresultatet var något helt annat än vad skogsägaren hade förväntat sig.
– Rågrannen hade grävt jättelika diken, på sina ställen två meter djupa i stället för 40-50 centimeter, som de var innan. Det fanns inga slänter och enorma jordmassor var placerade bredvid. Så det var helt omöjligt att ta sig över med traktor som tidigare.
– Det var helt tydligt att grävandet var gjort i stor ilska eller hämnd. Det var ett regelrätt sabotage, berättar skogsägaren.
Skogsägaren var alltså tillbaka på ruta ett. Den här gången kom den lokala skogsvårdsföreningen till platsen och tog fotografier och skrev en rapport. Efter det gjordes en ny polisanmälan som nu kunde kompletteras med bilagor från förlikningen och skogsvårdsföreningens rapport.
– Nu går jag och väntar på att den ska gå vidare, men det här är ju inget ärende som polisen prioriterar alls utan det hamnar ganska långt ner i skrivbordslådan. Polisen som ringde upp mig sa att det på många sätt är lättare att ta itu med ett mord än en sådan här tvist. Jag kommer säkerligen att få vänta i ett och ett halvt år till innan något händer, säger han.
Efter allt som skett råkade skogsägaren träffa på en annan skogsägare som är polis till yrket. Enligt polisen ifråga borde skogsägaren ha ringt 112 då rågrannen hotade honom. Skulle skogsägaren ha haft den informationen från början hade processen kunnat se annorlunda ut i dag.
– Då skulle polisen ha varit tvungen att komma till platsen och ärendet hade blivit prioriterat på ett helt annat sätt. Jag borde också första gången ha fotat diken och rån och infarter och kunnat komplettera med det när jag gjorde polisanmälan.
Vill ha rättvisa
Nu pågår förundersökningen av den nya polisanmälan, som alltså gäller dikena som blev uppgrävda på nytt av rågrannen.
– Den här gången sa jag bestämt nej till en ny förlikning. Men det som känns fel är att hela bevisbördan är på mig medan rågrannen säkerligen kan ljuga om allt.
Han har inte kontaktat advokat eller försäkringsbolag.
– Jag vill inte slösa pengar på det här och göra det till en pengahistoria. Det som jag vill ha är rättvisa. Jag vill inte längre behöva vara rädd för att gå till skogen och exempelvis trampa gräs, vilket jag har undvikit nu. Jag vill ha lugn och harmoni och att mitt rättsliga skydd ska gälla. Men det återstår att se hur det blir, säger han.
Är det någon form av hjälp som du efterlyser av skogsorganisationer?
– Jag tycker någon aktör, kanske skogsvårdsföreningen, kunde ordna en kurs i hur man ska gå till väga när exempelvis en polisanmälan görs. För jag hoppas ingen gör samma misstag som mig.
Gällande polisanmälan som gällde olaga hot, valde åklagaren inte att väcka åtal.
– Trots att rågrannen hade erkänt att han uppträdde hotfullt, så tyckte inte åklagaren att förundersökningen var tillräcklig för att gå vidare med ärendet, säger skogsägaren.