Han är välkänd inom producentrörelsen och i skogsvårdsföreningskretsar. I Sibbo var han medlem av kommunfullmäktige i fyra mandatperioder och dessutom har han haft flera andra förtroendeuppdrag. På hemgården Norrkulla blev han jordbrukare 1979 och efter 30 år i SLC:s fullmäktige har Gösta Lundström precis tackat för sig.
Gösta Lundström öppnar dörren till ett rött hus med vita knutar i Paipis i Sibbo. Det idylliska huset under de stora tallarna på gårdstunet är nybyggt och ska bli Göstas och frun Elisabets pensionärsviste.
– Välkommen in, säger Gösta medan jag stampar av mig den nysnö som fallit under efternatten.
Men fortfarande är Gösta och Elisabet Lundström aktiva jordbrukare på Norrkulla gård i Sibbo där Gösta tog över som jordbrukare redan 1979.
– Jag hade precis genomfört värnplikten och sedan blev det dags för första vårbruket i egen regi, visst var det intressant, säger han.
Jordbrukare som rätt ung
På grund av att Gösta blev jordbrukare i unga år drog studierna ut på tiden, men 1988 utexaminerades han som agronom från Helsingfors universitet. Förtroendeuppdragen hade han börjat med redan tidigare, särskilt på lokal nivå.
Gösta Lundström var sekreterare för Sibbo lokalavdelning av NSP 1984-1992 och ordförande 1993-2013. Han har också varit såväl första som andra viceordförande för NSP.
– Jag tycker att den lokala verksamheten och engagemanget är otroligt viktigt för oss jordbrukare och våra verksamhetsförutsättningar. Vi måste ständigt vara med och påminna om vår existens och särbehov.
Gösta har också suttit i Sibbo kommunfullmäktige under fyra mandatperioder och samtidigt haft långa engagemang i främst tekniska nämnden, bildningsnämnden och till dem anknutna förtroendeuppdrag.
– Det har betydelse att också jordbrukare har kommunala förtroendeuppdrag. Sibbo är en landsbygdskommun och alltid beaktas det här inte på kommunal nivå. Det finns både direkta lantbruksfrågor som veterinärernas förvaltningsområden men också landsbygdsfrågor där det är viktigt att jordbrukarsynvinkeln beaktas. Det är hos jordbrukarna lokalkännedomen finns. När det gäller planläggningen, såväl på kommunal nivå som i övrigt, är det förstås särskilt viktigt att jordbrukare involveras, säger han.
Utskotten är motorn
Inom producentrörelsen har Gösta Lundström deltagit aktivt i utskottsarbetet under årens lopp, kanske anmärkningsvärt aktivt. Det är ofta i utskotten som det verkligt omfattande berednings- och intressebevakningsarbetet görs.
I NSP var han bland annat ordförande för ungdomsutskottet i fyra års tid och ordförande för spannmålsutskottet under 16 års tid. I MTK:s oljeväxtsektions arbete har Gösta deltagit i 20 års tid som SLC:s representant, varav tio år som ordförande, vilket också medförde medlemskap i MTK:s spannmålsutskott.
– Arbetet i oljeväxtsektionen förändrades först i och med EU-inträdet, tidigare hade Finland en separat lagstiftning om odling av oljeväxter. Sedan förändrades det igen när det produktionskopplade stödet med landsvisa odlingskvoter försvann inom EU, säger han.
Fortfarande i dag är Gösta medlem av bland annat SLC Nylands (NSP) ekoutskott och SLC:s skogsutskott.
Starkare intressebevakning för skogens del
Skogen har alltid varit viktig för Gösta. Förutom att vara medlem av SLC:s skogsutskott är han också viceordförande för Södra Skogsrevirets styrelse.
– Jag anser att de åtgärder som gjorts inom skogsägarnas intressebevakning på den senaste tiden, att skogsvårdsföreningarna blev medlemmar i SLC, att Kimitonejdens skogsvårdsförening fusioneras med Södra Skogsreviret och att SLC snart får en skogsombudsman på heltid stärker skogsägarnas intressebevakning som helhet, säger han.
Han är också Södra Skogsrevirets representant i privatskogsägarnas arbetsgivarorganisation.
Jordbruket kan svara på miljö- och klimatutmaningarna
Miljöfrågorna blir en allt viktigare del av agendan och enligt Gösta bör producentrörelsen ta dem till sig allt mer. Att jordbruket på ett konstruktivt sätt kan svara på miljö- och klimatutmaningarna är han övertygad om.
– Jag har svårt att förstå varför det skulle vara sämre att äta kött än att äta vegetariskt. Först binder man koldioxid i växtproduktionen, sedan i animalieproduktionen. Mer kolbindning och samtidigt högre förädlingsgrad, det borde ju vara en verklig win-win-situation, säger han.
Gällande kolbindning anser han att skogen framför allt är ett kretslopp. Med hjälp av skogsbruksåtgärder kan man få ett värdefullare sortiment och välskött ekonomiskog, men skulle skogsägarna lämna allt vind för våg tror Gösta ändå att skogen skulle vara ett kretslopp.
– All produktion som baseras på fotosyntesen är ett kretslopp. Producentrörelsen ska kontinuerligt jobba med de här frågorna och förhindra att diskussionen avleds från det som är ett reellt problem, nämligen fossila bränslen och användningen av dem, avslutar Gösta Lundström.