Roger Lindroos i Pargas önskar att odlarna och den inhemska arbetskraften hittar varandra.
I Roger Lindroos växthus i Nulto i Pargas skördas nu hallonen redan. Men i år görs det inte av utländska plockare, utan av några personer från trakten.
– Jag tycker att lantbruksarbetet ska skötas med inhemsk arbetskraft, men maj månad har normalt varit knepig då skolorna och jobben ännu är i gång, säger Lindroos.
– Men i år, på grund av coronan, finns det många permitterade. Så nu har vi fyra lokala anställda som jobbar på samma villkor som den utländska arbetskraften gjort. De får lön per ask och är motiverade och duktiga fastän hallonplockandet är helt nytt för dem.
Lindroos säger att han är en liten aktör, och brukar bara ha ett par utländska plockare i växthuset. Senast var det ett vitryskt par.
Han har på alla sätt varit nöjd med den utländska hjälp han haft under åren, men medger att mycket nog blir enklare då man använder lokal arbetskraft. Det behöver inte fixas med boende, mat, hälsovård eller SIM-kort, och kommunikationen löper på finska och svenska.
Lokala ungdomar
Nypotatisupptagningen har Lindroos skött med lokala ungdomar redan i 30 år. Det är han stolt över.
– Vi brukar ha 10-15 ungdomar här i juni. De är oftast i 15-17-årsåldern och för många av dem är det här första arbetsplatsen. Det kan vara en liten utmaning, men bara man visar modell och förklarar så börjar det löpa. Ibland har föräldrar förvånat frågat ”Hade du nytta av min slöa son eller dotter!?”. Och jo, det blev en bra arbetare bara vi kom i gång och alla fick händerna ur fickorna. Det är häftigt att se!
Lindroos säger att han kör med rak kommunikation där han både säger till när någon gör rätt och när de gör fel. Men han gör det med humor, och betonar för ungdomarna att sorteringsjobbet uppe på potatismaskinen är ett lagarbete.
Han tycker att det känns som om somliga glömt att det finns många duktiga finländska ungdomar. Nu, när andra sommarjobb torkat in, har väldigt många hört sig för om arbete.
– Tyvärr har jag inte jobb ens för hälften av dem. Jag har talat mycket med kolleger om det här med utländsk och inhemsk arbetskraft. Om coronan fört något gott med sig är det nu har vi alla möjligheter att visa att vi finländare också kan jobba.
Hoppas på attitydförändring
Lindroos menar att vuxna finländare, i takt med högkonjunkturen, inte varit så villiga att göra enkla jobb som att till exempel plocka jordgubbar. Det är rätt tungt och man måste vara aktiv för att få en bra lön.
De utländska plockarna, däremot, är motiverade att jobba så mycket som möjligt under sina månader i Finland för att höja sin levnadsstandard i hemlandet.
Men här hoppas Roger Lindroos på en attitydförändring både hos odlarna och allmänheten för att öka antalet inhemska säsongsarbetare i lantbruket.
– Ge en chans till inhemska plockare! Det ska bytas blöjor på åldringar, det ska serveras öl, det ska produceras saker i fabriker – och det ska tas upp potatis. Det är jobb som någon måste göra, och det finns inga dåliga jobb. Det är en inställningsfråga: det här sköter jag så gott jag kan, och arbetsgivarens uppgift är att se till att förhållandena är så bra som möjligt och att lönenivån är skälig.
Det hör till Lindroos yrkesstolthet att flitiga människor ska ha en lön som motsvarar dagens kostnadsnivå.
– De inhemska arbetstagarna har kanske undvikit oss lite under goda tider. Men coronans effekter kommer att synas länge. Nu märker folk att det inte är självklart att man har ett jobb, och det behövs arbetstagare inom lantbruket. Det är visserligen säsongsarbete, men det ska också skötas.
Känslig fråga
Och med tanke på att en coronastängd Åborestaurangs personal hörde sig för om lantbruksjobb ställer Lindroos den här frågan:
– Vad är egentligen skillnaden: att plocka hallon i ett torrt och varmt och ljust växthus eller att servera öl klockan två en helgnatt, om vi utgår från att lönen är ungefär densamma?
Roger Lindroos säger att det förstås finns odlare som byggt upp stora anläggningar som är helt beroende av utländsk arbetskraft. Han konstaterar att det är en känslig fråga, och säger diplomatiskt att vi lever i ett fritt land och att skörden skulle bli oplockad utan arbetarna utifrån.
Men själv vill han alltså se en ökning av det inhemska inslaget.
– Här finns en möjlighet för finländska arbetare. Jag gör inte skillnad mellan nationaliteter på det viset, men tycker nog att man lite har glömt bort den inhemska arbetskraften. De är lika bra arbetare.