Sju år efter kärnkraftskatastrofen kämpar lantbrukarna i Fukushima fortfarande för att kunna leva av sin jord. Risbonden Hisataka Suto drabbades inte av det radioaktiva nedfallet, men likväl av kundernas rädsla.
Den 11 mars 2011, när den stora jordbävningen skakade Japan, jobbade Hisataka Suto vid maskinen som skalar riskornen. Familjens gård ligger utanför staden Aizu-Wakamatsu, i en bördig dal uppdelad i rektangulära jordplättar, och här gungade inte marken så farligt den dagen.
Hisataka Suto blev inte ens särskilt orolig när han såg på tv att kärnkraftverket elva mil borta exploderade efter att ha träffats av tsunamin – vindarna brukar inte blåsa i hans riktning från kusten.
Men när ett laboratorium ringde om att ta prover på jorden förstod han att katastrofen ändå skulle drabba hans gård.
Uppåt 8.000 lantbruk evakuerades på grund av för höga strålningsnivåer. 90 procent av lantbrukarna i Fukushima, en region i samma storleksklass som Södra Österbotten, kunde bo kvar och för dem började en kamp för kundernas tillit.
Beställer också egna provresultat
– Precis efter katastrofen hade regeringen ett intresse av att inte skapa panik, så vi kunde inte lita på den officiella informationen, berättar Hisataka Suto.
Trovärdighetsproblemet lever kvar i samhället och gör att konsumenterna väljer bort produkter från Fukushimaregionen. Hisataka Sutos familj förlorade två tredjedelar av sina kunder, trots att deras ris alltid legat långt under Japans tillåtna gränsvärde för radioaktivt cesium, 100 becquerel per kilo (gränsvärdet för livsmedel som importeras till EU-området är enligt EU-kommissionens förordning 600 becquerel per kilo).
För att återfå kundernas förtroende nöjer sig inte Hisataka Suto med regionens obligatoriska kontrollstation utan skickar också riset till ett laboratorium som återkommer med mer exakta värden.
De senaste resultaten visade att inga radioaktiva ämnen hittades när proven kontrollerades ner på 0,61-0,75 becquerel per kilo. Detta informerar Hisataka Suto sina kunder om i det handskrivna brev han varje månad skickar till dem.
– Jag försöker berätta sanningen och det krossar mitt hjärta att lantbrukare går i konkurs bara för att vi förknippas med Fukushima, säger han.
Ekologiskt med hjälp av ankor
Hisataka Suto är fjärde generationens lantbrukare. För 46 år sedan var hans fru Shizuyo gravid med deras första barn och svimmade när hon arbetade med de starka bekämpningsmedlen. Efter det bestämde de sig för att låta ankor ta hand om skadedjuren i risodlingarna.
Med ankornas hjälp kan de bruka jorden utan att använda konstgödsel och eftersom ankorna äter skadedjur så behövs inte heller bekämpningsmedel. Ankorna trampar även ner ogräset.
Det ekologiska ”ankriset” blev populärt bland kunder som är måna om att inte få i sig kemikalier, men det är framför allt den kundgruppen som valt bort produkter från Fukushima efter kärnkraftskatastrofen.
I stället har restauranger och hotell blivit viktiga kunder, men de betalar ett lägre kilopris samtidigt som produktionskostnaderna har stigit.
Hisataka Suto och hans familj försöker bygga nya kundrelationer genom att bjuda till anksläpp varje år då hundratals ankungar ska ut i risfälten för att äta upp sig på ogräs och insekter.
I år var ankdagen en bit in i juni, drygt 30 besökare kom till gården för att hjälpa till att släppa ut 400 små ankor i risfälten.
De har också utvidgat sitt sortiment med specialprodukter som riskaffe och risottoris.
Hur lång tid det kommer ta innan lantbruket återhämtat sig från förlusterna, vet de inte. Ändå hör de till de lyckligt lottade i Fukushima, för de kan i alla fall fortsätta bruka den mark de har levt av i generationer.
Katastrofen är långt ifrån över
Restriktionerna på jordbruksprodukter från Fukushimaregionen håller på att mjukna, men fortfarande pågår katastrofen för lantbrukarna.
Fukushima var tidigare känt för sitt högkvalitativa ris, sina persikor, äpplen och päron. Så sakteliga börjar exporten komma igång igen, och i december hävde EU bland annat importrestriktionerna på ris.
Allt ris från Fukushima som ska ut på den officiella marknaden har kontrollerats sedan 2012. De senaste tre åren har ingen rispåse överstigit gränsvärdena för radioaktivitet, därför har det regionala styret i Fukushima planer på att gå över till stickprovskontroller 2020.
Samtidigt är ett stort område kring kärnkraftverket fortfarande stängt och det väntas ta 30-40 år innan katastrofen är färdighanterad.
30.000 kvadratkilometer drabbades
Det radioaktiva nedfallet förorenade en yta på 30.000 kvadratkilometer. Bland lantbrukare som har tvingats lämna sina hem, eller inte får bruka sin jord på grund av hög radioaktivitet, har missbruk och självmord ökat.
Enligt en färsk studie uppger 42 procent av lantbrukarna från de evakuerade områdena att de har gett upp lantbruket och 17 procent att de inte vet vad de kommer att göra i framtiden. 19 procent vill fortsätta med lantbruk, och 22 procent har kommit i gång igen.
En del av de drabbade områdena har blivit sanerade, till exempel genom att man grävt bort det översta jordlagret eller gödslat jorden med kalium för att bevara matjorden men minska växternas upptagning av de radioaktiva ämnena.
– Regeringen försöker då få folk att flytta tillbaka, men det är inte alla som vill det.
Det är svårt att bygga upp ett samhälle på nytt och svårt för en ensam risbonde att sköta vattentillförseln till risfälten, säger Akihiro Asami som är ordförande för nätverket av ekologiska jordbrukare, Fukushima Organic Agriculture Network.
Delen av Fukushima där han bor klarade sig bra, men kundkretsen och prisnivåerna minskade likväl.
Svamparna som växer i bergen tar däremot upp höga doser radioaktiva ämnen, vilket har slagit hårt mot svampodlarna, och stora risproducenter i Fukushima har blivit tvungna att sälja sitt kvalitetsris som djurfoder i brist på andra marknader.
