Sårbarheterna inom det finska livsmedelssystemets beror inte på yttre orsaker, utan på hur själva systemet är byggt och de störningar som uppkommer som ett resultat av detta. Samtidig kan de inbyggda problemen vara svåra att rubba påvisar forskning som gjorts inom projektet Ruokavarma.
Enligt forskning som tillkommit under det tvååriga projektet Ruokavarma beror det nuvarande livsmedelssystemets sårbarheter på systemets interna struktur. Enligt forskarna bygger systemet på tillväxt, specialisering, ökande ensidighet, centralisering och ömsesidigt beroende.
Detta åter leder till stödberoende, förlust av biologisk mångfald, maktcentralisering och cyberrisker. Dessutom kan problemen vara svåra att åtgärda.
– Det här beror på att sårbarheterna bärs upp av ett fåtal grundorsaker. Till dessa hör bland annat en politik som framhäver billig mat, hektarstödet, den globala fossilekonomin, samt en oförmåga att kunna gestalta helheter. Den rådande politiken och verksamheten orsakar vägberoende, blindhet för alternativ samt en oförmåga att ta tills sig förändring. Grundorsakerna hör samtidigt till systemets grundläggande egenskaper vilket betyder att de inte kan avlägsnas var för sig, förklarar forskningschef Tuomas Kuhmonen, som lett projektet vid Åbo universitet.
Jordbruket utvecklas inom olika regimer
I forskningen identifieras olika system inom samhället som ”regimer”. Den nuvarande livsmedelsregimen karakteriseras som en ”globaliseringsregim” som fungerar enligt en princip om ömsesidigt beroende. I Finlands historia har dock ett antal regimer kommit och gått sedan medeltiden tills idag.
Från och med självständigheten fram till andra världskrigets slut rådde en ”förmodern regim” som sedan övergick i en ”moderniseringsregim” som byggde på modernisering, effektivering, stöd och protektionism.
Denna regim råkade i kris under 1970-talet och ersattes i och med EU-inträdet med globaliseringsregimen. Enligt forskarna har denna regim nu i sin tur råkat i kris då världen förändrats och blivit osäker.
Inom projektet har man därmed utrett möjligheter både att övergå till en ”elregim” som bygger på avancerad teknologi och en ”agroekologisk regim” som bygger på självförsörjning.
Inom den högteknologiska elregimen är det maskinerna som tillverkar livsmedlen. Produktionen har övergått till stora enheter där vertikalodlingen och laboratoriematen har ersatt det traditionella jordbruket.
Beroendet av maskiner och elektricitet är omfattande och självförsörjningen varierar stort mellan olika orter. Jordbruksnaturens mångfald försvinner, produktionen centraliseras och behovet av kapital blir stort.
Den agroekologiska regimen porträtteras som ett jordbruk som är mångsidigt och delvis småskaligt där förädling sker även på gårdarna och lokalt. Gårdar och byar är energi- och insatssjälvförsörjande och den fossila energin och insatserna har ersatts med alternativa former. Ekologiskt och cirkulärt jordbruk dominerar.
Sårbarheterna identifieras i form av problem gällande priskonkurrenskraft, skördenivåer samt arbetskrafts- och kunnandebehov.
Är det möjligt att skapa ett nytt livsmedelssystem?
Huruvida dessa två regimer är realistiska eller eftersträvansvärda beror på ett antal faktorer. Enligt forskarna behöver fyra frågor besvaras inför framtiden: hur kan makten decentraliseras, hur kan alla former av mångfald utökas, hur kan beredskap och förmåga till förändring förstärkas och hur kan man frångå en ekonomi byggd på fossil energi?
Enligt forskardoktor Irene Kuhmonen vid Jyväskylä universitet kräver dock en övergång konkreta åtgärder.
– Vi måste börja stödja och förstärka både andra sätt att agera och människors deltagande inom livsmedelssystemet. I dagsläget används så gott som alla resurser på att stöda samma praktiker som tidigare, vilket endast fördjupar sårbarheterna.
Forskningsresultaten pekar dock på att det är svårt att avlägsna de grundorsaker som skapar sårbarhet i det nuvarande systemet, utan att helt övergå till ett annorlunda system. Men även om det nuvarande systemet består påtalas viken av att säkerställa funktionaliteten genom att stärka självförsörjningsgraden, mångfalden och det lokala förutsättningarna samt styra om centraliseringsrenden mot decentralisering.
Projektet Ruokavarma genomfördes 2021-2023 som ett samarbete mellan Åbo universitet, Jyväskylä universitet och E2 Forskning, och finansierades av jord- och skogsbruksministeriet och MTK.