Nu har de allra första åländska aprikoserna skördats från Ålands hushållningssällskaps försöksodling i Finström Västanträsk. Ifall skörden blir tillräckligt stor planeras också testförsäljning i samarbete med någon butikskedja.
– Sedan återstår det att se om det finns intresse bland odlarna och om det går att få lönsamhet i odlingen av åländska aprikoser, påpekar Malte Holmes.
Han är uppvuxen på en gård med ekologisk produktion i åländska Hammarland och jobbar i sommar som praktikant på demo-odlingen i Västanträsk. Där har man också försök med både plommon och päron samt helt nya äppelsorter.
Totalt testas ett 70-tal olika fruktsorter och det krävs normalt fem till sju års skörd för att kunna dra någorlunda säkra slutsatser om vilka sorter som kan bli aktuella för kommersiell odling.
För aprikosernas del testas åtta olika sorter med fem träd av varje sort. Sorternas namn är förstås affärshemligheter.
– Sorterna har sitt ursprung i Frankrike men vi har köpt dem från Tjeckien, förklarar Pooneh Sotoudehnia, som tillsammans med Pernilla Gabrielsson ansvarar för hushållningssällskapets frukt- och trädgårdsrådgivning.
Trots att sorterna förädlats för ett kallare klimat har barken ändå skadats på en del av de åländska aprikosträden så att det har runnit ut sav.
– Men det kom som en väldig positiv överraskning att våra aprikoser kan bli så stora. Flera av dem har haft en diameter på ca 55 millimeter jämfört med 30-40 för de aprikoser som brukar finnas i handeln hos oss, säger Pooneh Sotoudehnia.
Tidig blomning ökar risken för frostskador
Frosten innebär en särskild riskfaktor för speciellt aprikoser eftersom de blommar tidigare på våren än äpplen.
För att kunna satsa på åländsk aprikosodling i större skala behöver man enligt Pooneh Sotoudehnia forska närmare om möjligheterna att förebygga just frostskador. Hon betvivlar att det i större odlingar är ekonomiskt hållbart med de ugnar för uppvärmning som hushållningssällskapet redan har testat.
Pooneh Sotoudehnia som flyttade från Iran till Finland år 2016 har också andra spännande projekt på gång. Hon håller på med en doktorsavhandling inom molekylär växtbiologi vid det finska universitetet i Åbo och betecknar sitt arbete i laboratorium som en ren ”passion”.
I laboratorieförhållanden har hon exempelvis fått fina resultat med försök som befrämjar tillväxten av växternas rotsystem. Den kunskapen försöker hon nu överföra till praktisk odling.