Dsc 1051
Den nya spannmålsodlaren Jan-Anders Vesterlund i Karvat, Oravais, funderar på att odla havre och korn under 2019. Antingen blir det en kombination eller så koncentrerar jag mig enbart på havre, säger han.
Jordbruk SLC Landsbygdsnäringar

”Flera ben att stå på
en nödvändighet på
landsbygden”

Företagaren och mångsysslaren Jan-Anders Vesterlund blev officiellt ny spannmålsodlare i hembyn Karvat, Oravais, ifjol. Han skulle gärna utöka sin odlingsareal i framtiden om det finns praktiska möjligheter.

Spannmålsodling är något som Karvatbon Jan-Anders Vesterlund har sett på närhåll på hemmaplan och kunnat förkovra sig i praktiskt ända sedan barndomen.

Sedan maj 2018 är Jan-Anders registrerad som ny spannmålsodlare. Han har därmed officiellt tagit över den produktion som hans numera pensionerade far Sven Vesterlund har etablerat genom åren.

– I december 2017 tog jag och min bror Matias dessutom över fars rävfarm som vi numera driver tillsammans, berättar Jan-Anders i samma veva.

Funderar på att odla havre och korn

LF:s reporter gör en intervju med Jan-Anders Vesterlund en synnerligen hal och grådaskig måndag i mitten av februari.

Har du den kommande odlingssäsongen och vårbruket i tankarna i det här skedet?

– Det befinner sig i planeringsskedet, men några definitiva beslut om det egna upplägget i vår har jag ännu inte fattat. Jag funderar på att odla havre och korn under det här året. Det kan bli tal om någon slags kombination eller så går jag kanske helt och hållet in för att satsa på havreproduktion.

– Den stora efterfrågan på havre för närvarande och exporttrafiken är lockande i sammanhanget, säger Vesterlund.

Merparten av Jan-Anders Vesterlunds tillgängliga åkermark finns i hembyn Karvat.

– Arealmässigt räcker min spannmålsodling inte till för att jag ska kunna livnära mig på det hela. Jag skulle gärna vilja få tag på extra odlingsytor framöver. Men det är inte alls någon enkel sak här i Karvat och grannbyarna Kaitsor och Karvsor. Mark som är salu tenderar dessutom att gå åt snabbt, har jag hört.

– Jordbruket är en bisyssla för min del. Jag har alltid sagt att det behövs flera ben att stå på om man ska vara företagare på landsbygden, konstaterar mångsysslaren Vesterlund.

Är det konventionellt och ekologiskt som gäller för din del?

– Jag odlar konventionellt. Den ekologiska trenden i sig är inte någonting negativt. Men för att jag ska kunna vara ekoodlare borde mångfalden i mina åkrar vara större och jag borde också ha tillgång till vallodling för att kunna hålla systemet i balans. På den ekologiska sidan gäller det dessutom att hänga med i utvecklingen och vara observant hela tiden, tillägger Vesterlund.

Dsc 1047
Jan-Anders Vesterlund har en egen verkstad där han utför servicearbeten på såväl personbilar som traktorer och andra fordon. Här är det byte av kamrem på gång.

Samarbete jordbrukare emellan mycket viktigt

Jan-Anders Vesterlund är en av två kvarvarande jordbrukare i dagens Karvat. En del externa jordbrukare från Vörå- och Oravaisområdet arrenderar i sin tur åkermark i byn, berättar han.

Sammanhållningen och samarbetet jordbrukare emellan är något som Vesterlund värderar mycket högt i vardagen.

– Jag har ofta kontakt med och diskuterar med yrkeskollegor här i trakten. Det handlar om delande av jordbruksmaskiner men också byte av arbetsinsatser, tips och idéer.

– Exempelvis har jag ingen egen skördetröska. Jag tycker att det är ganska onödigt med tanke på att man använder den dyra maskinen endast en vecka i året.

Jan-Anders Vesterlund berättar som ett konkret exempel att han årligen idkar samarbete med svinköttsproducenten Kjell-Erik Hannus från Kaitsor.

– Kjell-Erik Hannus har hand om tröskningsjobbet och torkandet av min spannmålsskörd om höstarna. Jag brukar för övrigt sälja en betydande del av skörden till hans svinfarm, säger Vesterlund.

Förutom de praktiska arbetsinsatserna förknippas jordbruksarbetet också med en hel del pappersarbete.

– Byråkratin är förstås en evig utmaning. Jag har själv inte gått någon kurs för att fördjupa mig i reglerna. Vid behov brukar jag vända mig till och få hjälp av någon kollega i samband med pappersarbetet, säger Vesterlund.

Odling av oljeväxter, baljväxter och andra specialgrödor har varit på modet under de senaste åren. Har du själv några specialsatsningar på gång?

– För cirka åtta år sedan odlade vi rybs med hyfsat resultat. Satsningen gjorde samtidigt gott för åkermarken. Än så länge har jag dock inga konkreta planer på att återuppta rybsodlandet. Men jag utesluter inte att det kan bli aktuellt i framtiden.

– Däremot är exempelvis bondbönor och ärtor inga tänkbara alternativ för mig, adderar Vesterlund.

Dsc 1056
Rävfarmning i hembyn är något som Jan-Anders Vesterlund och hans bror Matias Vesterlund ämnar fortsätta satsa seriöst på i framtiden.

Verkstadsföretagare och rävfarmare

I hembyn är Jan-Anders Vesterlund sedan ett antal år tillbaka profilerad som verkstadsföretagare på hemmaplan. Han reparerar personbilar, traktorer, jordbruksmaskiner och andra fordon. Däckförmedling hör också till hans verksamhet.

– Jag är utbildad bilmontör. Jag har också hunnit arbeta som skogsmaskinförare en tid, berättar han.

Rävfarmning är ytterligare ett yrkesmässigt gebit som Jan-Anders Vesterlund ägnar sig åt. Förutom den gemensamma satsningen med brodern Matias Vesterlund assisterar han också i arbetet vid sin farbror Göran Vesterlunds räv- och minkfarm.

– Vi driver vår farm där det finns 450 rävhonor för närvarande. Ekonomiskt har pälsnäringen kämpat i seg motvind i flera år. Vi räknar inte heller med några större förändringar under det här året. Det skulle gälla att försöka sälja det som finns i lagret, säger Jan-Anders Vesterlund.

Vesterlund säger samtidigt att den stundande pälsauktionen i mars kan komma att ha en ganska avgörande betydelse för branschens framtid.

– Under de senaste motiga åren har en del äldre pälsfarmare i Oravaistrakten valt att pensionera sig istället för att skuldsätta sig ytterligare.

– För egen del siktar jag och min bror på att fortsätta satsa seriöst på rävfarmningen framledes. Det gäller att försöka hålla utgifterna under kontroll och vid behov hitta nya vägar i produktionen. Kanske kan det bli aktuellt att fokusera på någon ny skinnsort, säger Jan-Anders Vesterlund.