Wiesti 3 A Webben
Det finska kallblodet, finnhästen, är en universalras och den enda inhemska hästrasen. Rasen stambokförs i dag i fyra avelskategorier: travare, ridhäst, småhäst samt arbets- och brukshäst, av vilka travarkategorin är störst.
Jordbruk

Finnhästen stambokförd i 130 år

Det målmedvetna avelsarbetet av det finska kallblodet, finnhästen, inleddes innan Finland var Finland. Stambokföringens 130-årsdag firades med ett seminarium i Kangasala 9 mars.

Den första stambokförda finnhästen var stoet Liuksialan Wiesti.

– Den finska hästens historia är ändå betydligt längre än så, till och med tusentals år, påminner filosofie doktor Hilja Solala.

Hon disputerade om finnhästens uppkomst för två år sedan. I samband med sitt forskningsarbete hittade hon stoet Wiesti, som ägdes av Agathon Meurman vid Liuksiala gård.

Wiesti användes både för avel och som arbetshäst. Hon stambokfördes som nummer 1 i mars1893 i samband med Nylands och Tavastlands läns första stambokutställning. Åtminstone två av Wiestis direkta avkommor finns stambokförda i dag. Stambokföringen var starten på det praktiska arbetet att utveckla finnhästen som ras. 

Från arbetshäst till hobbyhäst

Finnhästen är en universalhäst, som i dag är populärast som travare. Kungstravet, den årliga travtävlingen för finska kallblod, är det största europeiska travevenemanget vad gäller antalet åskådare. Kungstravet har nästan lika långa anor som stambokföringen, nästa år fyller evenemanget 100 år.

I tiderna var finnhästen vanligast inom lant- och skogsbruk, men rasens betydelse som arbetshäst har hela tiden minskat. 2021 ändrades arbetsinriktningens avelskategori till arbets- och brukshästar. Beskrivningen och kraven utvidgades att motsvara egenskaperna hos en mångsidig hobbyhäst. Numera omfattar den här kategorin alltså förutom hästar i den ursprungliga arbetskategorin mångsidiga hobbyhästar för hela familjen.

Utöver travare och arbets- och brukshästar stambokförs finnhästar som ridhästar och småhästar, alltså ponnier.

Det är Finlands Hippos som ansvarar för finnhästarnas stambokföring och avelsprogram. Trots att travarna utgör den största avelskategorin, är också inaveln störst bland travarna, nämner Minna Mäenpää, verksamhetsledare för Finlands Hippos.

Levande kulturarv

Det finns cirka 19.700 finnhästar och cirka 800 uppfödare.

– Målsättningen är att avla mångsidiga och lätthanterliga hästar som motsvarar rasbeskrivningen, säger Mäenpää.

Gemensamt för alla fyra avelskategorierna är att man strävar efter en hållbar population, friska hästar, bra prestanda och gott lynne.

Know-how som härrör till finnhästen upptogs av Museiverket i den nationella förteckningen över levande kulturarv år 2017.

– Det levande kulturarvet ska som namnet anger vara levande och en del av nuet. Det är viktigt att vara medveten om att var och en genom sin egen verksamhet upprätthåller och för framåt detta kulturarv, säger Mäenpää.

Staden Kangasala, där seminariet hölls, har satsat på att profilera sig som häststad. Stadsdirektör Oskari Auvinen berättar att stadens inofficiella slogan är ”Kangasala gnäggar och skäller”. 

– Vi ser hästsektorn som en mångsidig möjlighet för vår landsbygd och ett sätt att främja mjuka värden och naturnära liv.

År 2022 utnämndes till hästkrafternas år i Kangasala.

– Vi annonserade efter och anställde en sommarhäst. Finnhästen Maikki var väldigt populär, och deltog i många av temaårets evenemang.

Hilja Solalas avhandling ”Suomalaisen hevosrodun synty. Maatiaishevonen ja kotieläinjalostuksen kansainvälinen murros 1893–1907” finns här.

Läs också: Finnhästen hotas av utrotning