I Mshikamano Primary School fick deltagarna i FFD:s volontärresa till Tanzania anlägga en ny köksträdgård i skolan – Njombe District har ett väldigt högt antal undernärda. Genom att vid skollunchen ge barnen grönsaker ökar deras dagliga näringsintag. De fick också hämta vatten från närmsta bäck till - det nya regnvattenuppsamlingssystemet kommer vara till hjälp för skolans över 300 barns hygien och näring, då en del av vattnet kommer användas för bevattning av köksträdgården.
Mshikamanos kvinnogrupp tog emot volontärgruppen med sång och visade hur de tillverkar korgar och väskor av lokalt gräs samt lerkärl av lokal lera. De extra inkomsterna har kvinnliga medlemmar använt till exempel för att betala skolavgifter och köpa en motorcykel.
Jordbrukarna Christer Jägerskiöld och Erik Perklén var två av de sju volontärer som följde med på FFD:s resa till Njombe i Tanzania. Enligt dem är problemen inom det tanzaniska lantbruket ännu av väldigt rudimentär art – men samtidigt görs små framsteg både på fälten och i skolorna.
– Jag ville absolut se den genuina östafrikanska bushen och hur det lokala folket bor, och här levde resan verkligen upp till mina förväntningar, berättar Erik Perklén, odlare i Sjundeå, om drivkraften bakom hans medverkande som volontär på FFD:s resa till Njombe i Tanzania.
Christer Jägerskiöld, som är odlare i Kimito, fick nys om resan genom en artikel i Landsbygdens Folk.
– Jag tyckte det lät intressant att få möjlighet att se lantbruk någon annanstans i världen. Och visst förstod man att det skulle vara annorlunda, men man blev ändå lite överraskad hur mycket handarbete som görs fast vi bor på samma planet. Det var ögonöppnande.
Arbetet sker för hand
Jägerskiöld ser ändå inte mekanisering som någon realistisk lösning på problemen i Njombe eftersom detta skulle kräva en omläggning av hela samhällsstrukturen och infrastrukturen.
– Det finns en så stor mängd människor där, och de måste ju alla ha något att göra. Så länge det funkar att göra en hel del för hand så klarar de sig. I första hand är det viktigt att utveckla odlingsmetoderna och få det grundläggande i skick.
Enligt Jägerskiöld har Njombe ett tacksamt klimat för jordbruk, och vissa odlare har lyckats utöka sina skördar. Trots detta finns det mycket att göra – främst gällande odlingsteknik.
– Växtföljd fanns det inte mycket av, utan odlandet är väldigt ensidigt majsbetonat. Bättre rotation skulle vara ett sätt att få bättre skördar med mindre insatser och hindra utarmning, vilket var ett stort problem i regionen.
Mera kunskap behövs i regionen
Perklén håller med om att Tanzania är ett vackert land med stora naturrikedomar och möjligheter att odla vilka grödor som helst, men vidhåller att systemfel och svikande initiativförmåga skapar hinder.
Resan uppmuntrade Perklén till att vilja förbättra de lokala omständigheterna, men samtidigt tillstår han en viss uppgivenhet gällande situationen i Njombe.
– FFD och NADO försöker ju skapa ett självgående system och små medel kan göra mycket nytta. Samtidigt undrar man hur lokalbefolkningen skall klara sig i fortsättningen om introducering av grundläggande praktiker som regnvattenuppsamling måste komma från Europa.
Perklén var beredd på stora skillnader i jämförelse med hemlandet, men menar ändå att bristen på grundläggande kunskap kom som en kulturchock. Exempelvis var kännedomen om hur långt borta nästa by låg i måttenheter ofta bristfällig.
Inom jordbruket existerar varken växtföljd eller kapacitet att mäta skördemängder.
– De odlade dock solrosor inne bland majsen, vilket säkert är ett fungerande koncept då man skördar med machete. Men verklig växtföljd skulle nog förbättra avkastningen.
Under resan besöktes även en brädgård där allting görs för hand. En liten kinesisk såg som placerats i skogen användes för att såga de fällda tallarna och eukalyptusträden varpå bräderna kunde bäras ut ur skogen färdigt sågade.
– Årsringarna på träden var tjocka som mitt pekfinger, vilket gjorde bräderna väldigt lätta. Hanteringen var också beklämmande då bräderna stod ute i regnet med ändan ner i leran. Men så länge ingen är villig att betala mera för bättre kvalitet är det svårt att åtgärda situationen, förklarar Perklén.
Kinas inflytande är synligt
Den lokala regleringen i Tanzania är på många sätt bristfällig, vilket betyder att olika aktörer försöker sälja kinesiska gödsel- och bekämpningsmedel som dras med mer eller mindre okänd produktsäkerhet. Jägerskiöld uppfattade bekämpningsmedlen som speciellt skrämmande.
– Man såg hur lokalbefolkningen applicerade medlen med ryggspruta och utan skyddsutrustning, vilket givetvis leder till stora hälsobekymmer.
Jägerskiöld poängterar att den kinesiska närvaron i regionen var väldigt påtaglig.
– Kinesiska företag och produkter är väldigt synliga. Jag ser det därför nog som viktigt att vi européer försöker få europeiska tankar dit eftersom det annars finns risk för att hela Afrika med tiden faller i kinesiska händer.
Perklén kunde för sin del inte känna igen någon av substanserna i den lilla växtskyddsmedelsaffär de besökte.
– De flesta produkter var från Kina, och gällande utbildning och reglering verkar området nog vara lite av en vilda västern. Men man kan ju förstå att det lockar att göra affärer med kineserna då man vill ha mat på bordet möjligast lätt. Här har européerna kanske något att tänka på.
Erosion och nedskräpning hotar miljön
Jägerskiöld tar upp nedskräpningen som ett av regionens potentiellt lättlösliga problem. Vid en skola beslöt volontärerna att tillsammans med barnen städa upp plastskräp för att i detta fall röja upp en fotbollsplan.
– Barnen var väldigt motiverade att plocka och städa upp. Man får ju hoppas att sådant också inspirerar dem själva att inte kasta skärpen i naturen, utan samla ihop allt avfall.
Även Perklén tar upp en miljösynpunkt som ofta tas för given i Europa. I Njombe uppodlas nämligen varje brant på landsbygden eftersom landets befolkning behöver mat, men detta skapar samtidigt stora problem med erosion.
– Här började man verkligen uppskatta naturvården i Finland. Samtidigt står det klart att det inte behövs ett ultramekaniserat jordbruk för att gå åt naturen, utan att det räcker med många händer och spadar.
Små förändringar sker långsamt
Bägge odlare såg ändå många hoppingivande saker under resan – bland annat imponerades Perklén av en skicklig potatisodlare. Han uppfattar även projekten i de lokala skolorna som väldigt viktiga.
– Skolorna hade egna trädgårdar där barnen fick vara med och odla och förse sig själva med råvaror. Här uppfostras en ny generation som kanske kommer att vara mera insatt.
Också Jägerskiöld ser resan som ett tecken på att förändringar ändå sker, samt som en påminnelse om hur bra vi har det i Finland. Samtidigt lyfter han fram hur mycket snabbare tillväxten är i de södra delarna av världen då skogen ger lika mycket virke per hektar på 15 år som den finska skogen ger på 100.
– Sällan har det stått klarare för mig att det vi i Finland skall producera är kvalitet, inte kvantitet. Och detta gäller både på skogs- och jordbrukssidan.