På Farmariscenen i Seinäjoki Areena avlöste paneldiskussionerna varandra under de tre dagar som lantbruksmässan pågick och varje dag hölls en av dem på svenska.
Vikten av framförhållning, målsättning och kunskap blev den nedkokade essensen av torsdagens diskussion då en sjuhövdad panel ledd av Alf-Håkan Romar, vd för Svenska lantbrukssällskapens förbund, tog sig an frågor som finansiering av lantbrukets investeringar samt generationsväxlingar och dess utmaningar.
Medverkade gjorde riksdagsledamöterna Peter Östman och Anders Norrback, Pekka Pesonen från jord- och skogsbruksministeriet, Maria Swanljung från Österbottens NTM-central, Åsa Mattson från Pedersörenejdens Andelsbank, medan Mats Nylund representerade SLC och Anne Sigg Österbottens Svenska Lantbrukssällskap.
En utmaning för de involverade med så många i panelen, men centralförbundsordförande Mats Nylund summerade kärnan i samtalet efteråt:
– Det viktigaste budskapet var det om den ekonomiska kunskapen hos jordbrukarna, att man har framförhållning både när det gäller investeringar och generationsväxlingar, att man har ett klart mål och att man har den ekonomiska kunskap som krävs. Den kan man skaffa sig genom utbildning eller så köper man in den via rådgivning från ProAgria, banker eller annat.
Statistik från TNS Kantar visar att en tredjedel av dagens gårdar har lagt ner inom åtta år.
– Det betyder att de som är kvar måste investera massivt för att upprätthålla produktionen, sade Mats Nylund under debatten.
Anders Norrback påtalade vikten av framtidstro hos bönderna för att de ska vara motiverade att investera:
– Vi måste se utmaningarna i näringen och vi behöver förändringar i verksamhetsmiljön samt långsiktighet i politiken gällande stöd, skatter och kundförhållanden till banker.
Åsa Mattson påpekade hur viktigt det är att lönsamheten är i skick för att större investeringar ska kunna göras, annars beviljar bankerna inga lån.
Pekka Pesonen i sin tur sa att fler unga producenter måste lockas till branschen.
– Om vi inte har matproduktion i Finland så skulle vi ha en helt annan säkerhetspolitisk situation, därför är det viktigt att investeringarna fortsätter.
Försörjningsberedskap och framtida samarbete
På fredagen stod försörjningsberedskapen i Finland och Sverige i fokus. Panelen diskuterade nuläge, utmaningar och samarbete.
Bjarne Westerlund från Finska Hushållningssällskapet i Åboland ledde diskussionen.
Meira-Pia Lohiluoma från ProAgria, Markus Lassheikki från MTK och Jenny Enbär från Ålands Hushållningssällskap medverkade, liksom Bo Selerud, Sara Nilsson och Sofia Alriksson från Hushållningssällskapet i Sverige.
Selerud inledde med att Sverige har mycket att lära av Finland. Länderna har olika strategier och Finland har behållit sin robusta strategi och struktur på lantbrukarnivå, medan Sverige har rustat ner försvar och civil beredskap. I Finland är självförsörjningsgraden cirka 80 procent, i Sverige knappt 50.
Markus Lassheikki menar att finländarna har en inbyggd osäkerhetskänsla i sina gener, man vet aldrig hur det kan gå i morgon.
– Försörjningsberedskapen i Finland är kopplad till ett nätverkssamarbete och i det har vi myndigheter, näringsliv och föreningsorganisationer, fortsatte han. Vi siktar på att trygga befolkningens och företagens behov, men också försvarsmaktens materiella behov.
Tillsammans med hushållningssällskapen spelar bönderna en viktig roll för att säkra livsmedelsförsörjning och beredskap. Nyckelorden är lönsam produktion och samarbete.
– Vi är 1.700 rådgivare och experter inom primärproduktionen i Sverige och Finland, sade Meira-Pia Lohiluoma som är direktör för ProAgria ÖSL.
– Det är ett stort antal sakkunniga som har direktkontakt till producenterna och det skulle vara intressant att diskutera vår roll även i krissituationer. 1.700 experter som har stenkoll på kommunnivå vad som odlas, vem som odlar, vad historien är och hur man strategiskt har tänkt framåt.
En gemensam utmaning i våra länder är också den osäkerhet som råder kring ansvarsfrågor i krissituationer. Vem ansvarar för vad, när och tillsammans med vem?
Hur göra branschen attraktiv?
Den tredje och avslutande dagen funderade Christoffer Ingo från SLC, Christel Holmlund-Norrén från Yrkeshögskolan Novia och Henrik Pott, jordbrukare från Nykarleby över hur attrahera, utbilda och behålla unga i naturbruksbranschen.
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback ledde diskussionen som tog avstamp i Lukes siffror om att det idag finns 320.000–340.000 personer sysselsatta inom livsmedelssektorn.
Av dem är 42.000 jordbrukare, men siffran beräknas vara nere i 28.000 år 2032 enligt TNS Kantor.
Christoffer Ingo tror dock att verkligheten ser annorlunda ut och att strukturomvandlingen kommer att gå betydligt snabbare. Ändå är han inte orolig för att livsmedelsproduktionen kommer att avstanna.
– Jag är helt övertygad om att den kommer att finnas, sade han. Men den stora frågan kommer att vara: Har vi tillräckligt med kunskap och arbetskraft på gårdarna? Hur tryggar vi den delen?
– Det som gör jordbruket mera attraktivt är att visa hur vi på ett hållbart sätt kan producera mat lönsamt och naturligt på våra åkrar och i våra produktionsanläggningar, sade Henrik Pott.
Christel Holmlund-Norrén funderade kring innebörden av kompetens och kunnande. Vad innebär det att ha kompetens inom lantbruksbranschen?
– Man kan säga att det är kunskaper, färdigheter men också attityden till yrket och hur man förhåller sig till sitt arbete, kommenterade hon.
– Det största kända problemet för branschen är föräldrar och närstående som gnäller på dålig lönsamhet och på hur jobbigt allt är, konstaterade Ingo. Det är den största enskilda faktorn och vi behöver komma ifrån gnällandet. Inte är det så dåligt överallt och där det är dåligt är det oftast dåliga investeringar eller felaktiga beslut som har lett till att lönsamheten är svag. Tyvärr är det så enkelt!