Konventionell gödsling är ineffektiv och betat utsäde hämmar tillväxten på åkern. Detta var endast två av de insikter som australiensaren Joel Williams delade med sig under en fältvandring i Kyrkslätt förra veckan. Williams är expert inom jord- och växthälsa och berättade hur odlaren kan förbättra sin verksamhet med hjälp av biologiska och regenerativa metoder.
Förra torsdagen begav sig ett gäng jordbrukare ut på fältvandring i Kyrkslätt under tunga skyar. Tillfället inleddes med en föreläsning av den australiensiska jordhälsoexperten Joel Williams i tältmiljö och under gemytligt regnsmatter.
Under eftermiddagens drog man i fält för att beskåda de närliggande åkrarna, som hör under gården Lill-Nägels, ägd av SLC:s ombudsman Rikard Korkman. Korkman deltog också i evenemanget och berättade om försöken på hans marker.
Fältvandringen leddes av Williams samt av Joshua Finch från institutionen för bioekonomi vid Yrkeshögskolan Novia som agerade medarrangör för evenemanget. Finch leder Novias agroforestry pilotprojekt på Lill-Nägels och kom att förevisa försöket i slutet av dagen.
Joel Williams för sin del härstammar från Australien där han studerat lantbruksvetenskap med fokus på jord- och växthälsa. Han besitter en omfattande praktisk erfarenhet från arbete i hemlandet samt i Storbritannien och Kanada, och föreläser idag runtom i världen.
– Egentligen ogillar jag att bli presenterad som expert trots att jag har djupa insikter i jordhälsa. Vi vet fortfarande så lite om marken så det handlar om livslångt lärande, inledde Joel Williams.
Rätt näringstillförsel utgör grundpelaren
Under sitt anförande berättade Williams bland annat om jordhälsa, växtnäring, gödsling och utsädesbehandling, men föreläsningen förankrades i väldigt grundläggande premisser, nämligen fotosyntesen.
– Utan rätt näring kan inte växterna utnyttja fotosyntesen fullt ut. Jordbrukets produktivitet och lönsamhet är beroende av hur väl solljuset fångas upp, vattnet sugs upp och koldioxiden andas in och hur väl dessa processer skapar biomassa.
Fotosyntesen äger rum i klorofyllen, och för att bygga klorofyll behövs vissa näringsämnen, bland annat kväve och magnesium. Om något näringsämne saknas hämmas tillväxten.
– Klorofyll är ju det som gör växter gröna, så när vi ser en växt med brist på kväve eller magnesium så är de gula. Järn, mangan och fosfor är likaså väldigt viktiga för fotosyntesen.
Enligt Williams fokuserar man inom jordbruket ofta för ensidigt på kväve, fosfor och kalium trots att dessa inte kan fungera utan tillgång till andra näringsämnen. Genom att göra en växtanalys kan odlaren ta reda på exakt vilka ämnen som saknas och optimera sina insatser enligt det.
– Med hjälp av växtanalys kan odlaren identifiera brister och snabbt även åtgärda dem med hjälp av bladgödsling. Absorberingen är bättre genom bladet, vilket ökar effektiviteten. Grödan kan endast ta upp en del av den gödsel som appliceras i mark, vilket leder till förlust och utarmning. Bladgödslingen kan därmed förbättra tillväxten och markhälsan.
Kemisk utsädesbetning hämmar tillväxten
– Kemisk utsädesbetning är något vi lätt kan undvika och därmed förbättra tillväxten. Jag vet att många jordbrukare ännu tvekar här, men jag känner ingen odlare som frigjort sig och sedan gått tillbaka till att använda kemiskt behandlat utsäde.
Williams förespråkar istället alternativa utsädesbehandlingar. Han påpekar att kutymen idag långtgående bygger på kommersiella intressen och en i sig förståelig rädsla för växtsjukdomar. När utsäde behandlas med kemikalier för att hålla tillbaka en patogen skadas dock samtidigt grödans förmåga till rotbildning och tillväxt.
– Om vi drar upp växten ur marken och ser att rötterna är täcka av jord är det bra, men om rötterna är rena betyder det att växten har problem att integrera sig med den biologiska omgivningen. Kemisk betat utsäde inverkar negativt här.
De metoder Williams förespråkar omfattar en behandling där utsädet skyddas med olika näringsämnen och stimulanter bestående av exempelvis sjögräs eller kompostextrakt. Det kan handla om både kommersiella eller hemgjorda produkter.
– Mikrober är det absolut bästa alternativet eftersom de kan fortplanta sig och därmed inte tar slut, utan upprätthåller verkningsförmågan allt medan utsädet gror.
Hur ser rötterna ut?
– Jag ville genast testa på det här med betningsmetoderna eftersom det är ett lätt och kostnadseffektivt steg för en odlare att ta, berättade Korkman då sällskapet väl befann sig i fält.
I Korkmans fall användes en kommersiell produkt som består av sjögräs, fulvinsyra, humussyra, aminosyror och andra näringsämnen och spårämnen. Förbrukningen uppgår till 2 liter per ton av utsäde.
Försöken har gjorts i havre som såtts i medlet av maj där en försöksruta består av behandlat utsäde och en annan av obehandlat utsäde. Bägge försök delas dessutom in i två sektioner som gödslats med 330 respektive 120 kilogram gödsel.
– Här ser vi att jorden fastnat i rötterna och vi får en så kallad rastalook. Det här är exakt det vi vill se eftersom det betyder att vi har bra biologisk mark, berättade Williams sedan han grävt upp en jordkoka.
Gödselmängderna verkade inte ha någon större inverkan på rotbildningen. Enligt Williams utgör dock försöket ett bra första steg.
– Det jag egentligen skulle vilja se är effekten av mikrober på utsädet, för nu är de betade och obetade försöken ganska jämförbara i hur de utvecklat sig. Vi ser dock att rötterna är en aning glesare och kortare när utsädet inte behandlats.
Skogsjordbrukets markförbättrande egenskaper
Under slutet av dagen förevisade Joshua Finch Lill-Nägels agroforestry pilotprojekt. Agroforestry, även känt som skogsjordbruk, etablerades på gården enligt alléodlingsprincipen våren 2023.
Försöket består bland annat av 58 fruktträd, 96 bärbuskar samt 300 andra träd och diverse växter. Syftet är att förbättra markens bördighet och avkastningsförmåga, och enligt planen skall jordbruksgrödor sås under nästa odlingssäsong.
– Det vi ser här är fyra stycken två meter breda trädremsor. Mellan dem finns 12 meter breda alléer ämnade för varierade åkergrödor. Det vi undersöker här är om vi kan få en helt utarmad åkermark att återhämta sig utan att föra in yttre insatser.
Trädremsorna är två meter breda för att träden skall kunna få tillgång till den ytliga marken där kontakten med atmosfären är bäst. Om marken bearbetats enda fram till trädremsan hade trädens rötter blivit för djupa vilket försämrat den näringscirkulation Finch är ute efter.
Grödorna är därtill av varierande höjd för att inte konkurrera om solljuset. Vinbärsbuskar, rabarber och vitlök växer lägre ner och körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd högre upp. Även två olika slag av vide har planterats.
– Viden vi ser här skall uppfattas som en flerårig mellangröda. Den råkar inte i så stor konkurrens med de övriga grödorna, men är bra på att fånga kväve ur luften och binda det i biomassa.
Den enda externa form av kväve som tillförts i marken är komposterad hästgödsel 2022, samt kalcium och svavel eftersom växtanalyser påvisade underskott av dessa.
Av 113 växtanalyser som skickats in för laboratorieanalys har endast 13 uppvisat för låga kvävenivåer, vilket Finch ser som ett gott resultat.
– De flesta prover har de facto tagits på områden där det inte kvävegödslats sedan 2016. Nu är vi ivriga att se hur långt vi kan komma endast med de här skogsjordbruksmetoderna.