Ny forskning visar att förverkligandet av EU:s klimat- och biodiversitetsmål skulle kräva en minskning i avverkning som år 2035 skulle uppgå till 132 miljoner kubikmeter i jämförelse med basnivån. En fjärdedel av minskningen förväntas äga rum i de nordiska länderna. Åtgärden skulle leda till en produktionsökning på andra kontinenter, vilket betyder att den positiva inverkan på miljön skulle bli blygsam i förhållandet till kostnaderna.
Ny forskning visar att förverkligandet av EU:s biodiversitetsstrategi (EUBDS) och förordningen om markanvändning och skogsbruk (LULUCF) skulle nödvändiggöra en krympning av den europeiska skogssektorn, vilket i sin tur skulle kompenseras med ökad avverkning och produktion i andra delar av världen.
De globala avverkningsvolymerna skulle därmed inte minska nämnvärt, men avverkningen skulle äga rum även i länder där risken för förlust av biodiversitet är betydligt större än i Europa. Avverkningsläckaget skulle i första hand synas i Nordamerika (38 %), Sydamerika (25 %) samt Kina och övriga Asien (19 %).
– I och med avverkningsläckaget förlorar EU den ekonomiska nyttan av skogssektorn till den övriga världen. Samtidigt ökar risken för att biodiversitets- och klimatutmaningen flödar ut från EU-området, framförde Maarit Kallio, professor i skogsekonomi och skogspolitik vid Norges miljø- og biovitenskapelige universitet, då resultaten presenterades vid ett seminarium i december.
Mångfaldsförsämring i den övriga världen
Kallio är en av författarna bakom forskningsprojektet, som finansierats av Finlands skogsstiftelse. Inom projektet granskades både hur skogssektorn skulle utvecklas inom ramarna för nuvarande politik, samt hur utvecklingen ser ut om EU-politiken implementeras.
Av de två politiska ingreppen är biodiversitetsstrategins konsekvenser för skogssektorn blygsammare. Målet för strategin är att 30 procent av EU:s land- och havsområden skall vara skyddade 2030. Minst en tredjedel av de skyddade områdena skall vara strikt skyddade inklusive alla skogar som klassificeras som gamla eller i naturtillstånd.
Enligt forskningen kunde dock de nuvarande avverkningsvolymerna tekniskt sett upprätthållas under de kommande decennierna och samtidigt följa EUBDS – och därtill på ett ekonomiskt gångbart sätt. Implementeringen av strategin skulle ändå resultera i ett avverkningsläckage på 17 miljoner kubikmeter 2035 i jämförelse med basnivån, det vill säga om inga politiska ingrepp gjordes.
I snitt är biodiversitetsindikatorerna dessutom sämre i de länder där avverkningen ökar än i de där den minskar.
– Statistiskt betydande skillnader ses bland annat i en mindre andel certifierad skog, färre skyddsområden, fler utrotningshotade arter och sämre förutsättningar att skydda viktiga livsmiljöer. Om USA och Kanada implementerar sina egna skyddsåtgärder försvagas biodiversiteten ytterligare.
En inkomstöverföring till andra kontinenter
Gällande förordningen om markanvändning och skogsbruk blir följderna betydligt mera drastiska.
Under perioden 2026-2030 är EU:s gemensamma mål för hela LULUCF-sektorns kolsänka en minskning på 310 miljoner ton CO2-ekvivalenter till år 2030, som skall delas på medlemsländerna i proportion till dessas markanvändning.
– Att uppnå de här målsättningarna skulle orsaka ett massivt avverkningsläckage och leda till en omfattande inkomstöverföring från EU till andra områden, och detta med en obetydlig klimatfördel, konstaterar Kallio.
Nettominskningen av utsläpp globalt då avverkningarna minskar beräknas till 22 miljoner ton CO2 per år 2030-2035. Om träet som produkt ersätts av andra material uppgår ökningen av koldioxidutsläpp per år till 26,6 miljoner ton under samma period.
Om både LULUCF och EUBDS genomförs innebär detta att skillnaden i avverkning i jämförelse med en fortsättning på den nuvarande trenden år 2035 skulle uppgå till 132 miljoner kubikmeter. I den övriga världen skulle detta möjliggöra en ökad avverkning på 86 miljoner kubikmeter.
Sverige och Finland bidrar mest
Enligt den senaste forskningen publicerad av Finlands miljöcentral är den största delen av Finlands urskogar och naturskogar redan skyddade. Beroende på vilka kriterier som appliceras är dock 31-63 kilohektar fortfarande i produktiv användning.
I projektet antog forskarna därmed att 130 kilohektar skog kommer att skyddas strikt.
Om biodiversitetsstrategin förverkligas på det sätt som lyfts fram i forskningen kommer Sverige, Finland och Norge (om Norge är med) att per capita bidra med överlägset mest ny skyddad areal.
En jämförelse med Frankrike visar att Finlands åtgärder skulle bli över 25 gånger större.
Enligt studien skulle Norden stå för den största mängden skyddad skog, medan den största ökningen av ny strikt skyddad skog troligtvis äger rum i Frankrike, Tyskland och Sverige.
Biodiversitetsstrategin är ännu under arbete, men om den genomfördes skulle Finland stå för 14 procent och Sverige för hela 33,8 procent av den minskning på 25 miljoner kubikmeter i avverkning som väntas i jämförelse med basnivån.
Forskningsrapporten består av preliminära resultat som för tillfället genomgår referentgranskning.