Vad får utländska lantbruksjournalister att höja på ögonbrynen? Svaret är allt från havre- och kumminfält och skärgårdsjordbruk till Finlands försörjningsberedskap och egna torkar på nästan varje gård.
Ett tjugotal lantbruksjournalister från nio europeiska länder besökte förra veckan Egentliga Finland för att bekanta sig med regionens jordbruk och livsmedelsproduktion.
Under den tre dagar långa rundturen besöktes tio olika platser, varav tre i Pargas: Nulto gård, Nordkalks dagbrott och huvudkontor samt Qvidja försöksgård.
Deltagarna representerade flera av Europas ledande lantbruksmedier, och hade både yrkesmässigt och personligt intresse av att lära sig mer om de finländska förhållandena.
Stora likheter mellan Finland och Norge
För norska Marie Hatlevoll var likheterna mellan Finland och Norge en viktig anledning till att följa med på resan.
– Jag tyckte det var en bra idé att resa till Finland eftersom vi har ett väldigt liknande klimat. Norge och Finland samarbetar redan kring utvecklingen av sorter för bland annat spannmål och potatis. Och precis som i Norge finns jordbruk över hela landet, med många små och medelstora gårdar.
Något som särskilt överraskade henne var att nästan varje gård har egna spannmålstorkar och -silor.
– I Norge har vissa gårdar också det, men de flesta levererar spannmålen direkt till kvarnarna. Jag blev också imponerad av havreproduktionen. Finland producerar fyra till fem gånger mer havre än Norge, och en betydande del exporteras.
Den tyska journalisten Nina Parzych bevakar det nordiska lantbruket, och har besökt Finland flera gånger tidigare.
– Jag hade aldrig tidigare varit i sydvästra Finland och var särskilt intresserad av hur jordbruk bedrivs i skärgården, säger hon.
Hon lyfter fram både gårdarnas storlek och mångsidigheten i odlingen som överraskningar.
– Trots den relativt korta växtsäsongen odlas en stor variation av grödor. Framför allt förvånades jag över att det odlas mer kummin än råg. Jag hoppades få nya kontakter och bakgrundsinformation, men också möjligheten att smaka på finländska produkter. Mina förväntningar överträffades.
Nypotatis, hallon och kräftor på Nulto
En av de som tog emot besökarna var lantbrukaren Roger Lindroos på Nulto gård. Han beskriver besökarna som kunniga och genuint intresserade.
– Det var tuffa, men trevliga och artiga typer, som ställde många frågor. Vi tar emot flera grupper under året, så jag hade funderat på saken i förväg och var förberedd. Jag hade också kontakt med Qvidja, som gruppen besökte dagen innan.
Lindroos är van vid medieuppmärksamhet, som varit särskilt intensiv denna säsong. Han ser gärna att internationella besökare får en inblick i det finländska jordbruket.
– Jag ställer gärna upp. Det är bra PR för hela branschen, och roligt att folk vill skriva om och bekanta sig med nypotatis, hallon eller vårt jordbruk överlag. Det kostar inget för oss.
Också kommunikationen fungerade smidigt.
– Min engelska flöt på bra, och det behövdes ingen tolk.
Under presentationen valde han att även berätta om gårdens kräftbestånd, trots att kräftorna inte längre har större ekonomisk betydelse.
– De finns fortfarande i den fyra hektar stora sjön som är gårdens hjärta, och därför hör de till gårdens historia.
Lindroos tror att de nordiska odlingsområdena kan få ökad betydelse för den europeiska livsmedelsproduktionen i framtiden.
– Det finns scenarier där de finländska åkrarna blir mer värdefulla ur ett europeiskt perspektiv i takt med klimatförändringen, när andra områden drabbas av torka.
Bra för branschen att visa upp sig
För att hålla deltagarkostnaderna låga sponsorerades resan av tolv företag och organisationer, däribland SLC. Thomas Lindroth, ordförande för SLC Åboland och andra vice ordförande för SLC, berättade om lantbruket i Åboland under middagen i Willa Wolax, som även sponsorerades av Nordkalk och Soilfood.
Han lyfte bland annat fram att det finns också större gårdar i området, och att det är typiskt att åkrarna är förhållandevis små och skiftena oregelbundna.
– Då åkerarealen är begränsad är det särskilt viktigt att de åkrar som finns tas väl om hand och är i aktiv odling för att trygga möjligast lite avrinning och därmed ett renare Skärgårdshav.
Lindroth upplevde att journalisterna var väl insatta.
– De var på riktigt intresserade, inte bara av att göra en artikel utan av lantbruket i allmänhet. De hade kunskap om jordbruk och kunde ställa djupare frågor än en allmänreporter.
Många av gästerna jämförde det de såg med förhållandena i sina hemländer.
– Någon kommenterade att vi måste ha tillgång till väldigt effektiva kemikalier, eftersom man knappt såg några ogräs i bestånden. Men förklaringen är snarare att vi har en senare start på växtsäsongen och att ogräsen ännu inte hunnit komma upp.
Besökarna intresserade sig också för Finlands tvåspråkighet.
– Jag fick frågor om varför vi har intressebevakning på två språk, vilket gav möjligheten att förklara språkfrågan på djupet.
Lindroth ser att internationella journalistbesök är viktiga för att öka förståelsen för finländskt jordbruk.
– Ur intressebevakningens synvinkel är det viktigt att visa att vi existerar och att synliggöra det finländska jordbruket i europeiska medier. När journalister får se det autentiska jordbruket med egna ögon skapas en bättre förståelse som de sedan kan förmedla vidare till sin publik.
Resan arrangerade av lantbruksjournalisternas förening Maataloustoimittajat r.y., som undertecknad är ordförande för, inom ramen för det europeiska nätverket ENAJ.