Det finländska skogsägandet står inför ett generationsskifte utan motstycke. Enligt en ny rapport från Pellervos ekonomiska forskningsinstitut PTT och Tapio kan upp till en tredjedel av de privata skogsägarna överlåta eller lämna över sina skogar till nya ägare före 2035.
Förändringen väntas få långtgående konsekvenser för skogsbruket, skogstjänsterna och virkesmarknaden.
– Förhållandet som nästa generation har till skogen är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Det avgör i vilken omfattning skogar fortsätter att ägas av privatpersoner eller övergår till samfällda skogar, skogsfonder och bolag, säger skogsekonomen Marjo Maidell.
Rapporten analyserar hur ägarstrukturen i skogarna kan utvecklas fram till år 2035. Förutom generationsväxlingar beaktas bland annat artificiell intelligens, EU-reglering, marknader för naturvärden, klimatförändringen och tillgången på arbetskraft.
Fler ägarbyten väntar
När de stora åldersklasserna lämnar över sina skogar väntas antalet ägarbyten öka kraftigt. Samtidigt stiger behovet av rådgivning kring generationsväxlingar och andra ägararrangemang.
Forskarna pekar dock på risken för att ägarskiftena går långsamt och att antalet dödsbon ökar. När flera delägare ska fatta gemensamma beslut kan både virkeshandel och skogsvård försvåras.
Rapporten beskriver två möjliga utvecklingsvägar. I båda fallen fortsätter ägandet att förändras i takt med generationsskiftena.
I det ena scenariot växer dessutom de institutionella ägarnas betydelse, samtidigt som de privata skogsägarna blir allt mer splittrade.
Andelen små och passivt skötta skogsfastigheter ökar, samtidigt som stora ekonomiskt inriktade skogsegendomar blir vanligare.
Nya krav på skogstjänster
Enligt rapporten kommer skogsägarnas behov att bli allt mer varierande. Många skogsägare bor långt från sina skogar och vill köpa tjänster i stället för att utföra arbetet själva.
I dag uppskattas fortfarande mer än hälften av röjningarna i plant- och ungskogar utföras av skogsägarna själva. Men framtidens kunder väntas efterfråga allt från omfattande helhetslösningar till enkla nyckelfärdiga tjänster.
Samtidigt ökar användningen av artificiell intelligens inom sektorn och skogsproffsens kompetenskrav breddas. Det kan påverka både virkesutbud och naturvård.
Om institutionella ägare får en större roll kan skogsbruket bli mer professionellt och investeringarna öka. Det skulle sannolikt stärka virkesutbudet och underlätta ett mer systematiskt naturvårdsarbete över stora arealer.
Samtidigt varnar rapporten för att en stark betoning av ekonomiska mål kan öka motsättningarna mellan naturvård och virkesproduktion. Ett växande institutionellt och delvis utländskt ägande kan också påverka allmänhetens syn på skogssektorn.
För små och passivt skötta skogsfastigheter kan utvecklingen få motsatt effekt. Om det blir olönsamt att erbjuda tjänster till dessa fastigheter kan en del skogsmark falla utanför det traditionella skogsbruket.
På längre sikt kan det minska virkesproduktionen, men samtidigt gynna den biologiska mångfalden genom större variation i skogsstrukturen.
Kräver framförhållning
Enligt rapportförfattarna blir en central fråga för framtidens skogspolitik inte bara vem som äger skogen, utan hur olika ägargrupper kan styras och uppmuntras att bidra till samhällets mål.
– Om man vill påverka utvecklingen av ägarstrukturen måste besluten fattas i god tid. På längre sikt är det inte självklart att privat skogsägande förblir den dominerande ägarformen. Det förutsätter bland annat åtgärder som underlättar generationsväxlingar, säger forskningsdirektör Paula Horne.
Rapporten rekommenderar bland annat smidigare beslutsfattande i dödsbon, en utvärdering av artificiell intelligens effekter på sektorn samt mer information och rådgivning till skogsägarna.