Folkfrontsregering, rödmylleregering, vår nya regering har redan lanserats under åtminstone de här beteckningarna. I många andra länder skulle man antagligen ha talat om en arbetar- och bonderegering med hänvisning till de två dominerande partierna, socialdemokraterna och centern, låt vara att man får hålla kvar glimten i ögat.
Kanske folkfrontsregering ändå är det mest täckande namnet, eftersom regeringen har en bred sammansättning, eller kanske det skulle vara enklare att bara tala om en koalition.
När det för att par veckor sedan blev klart vem den socialdemokratiska regeringssonderaren Antti Rinne ville förhandla vidare med, väckte det lite förvåning åtminstone bland vissa. Juha Sipilä var öppet ointresserad och man märkte att också Antti Rinne själv var betänklig, antagligen närmast vid tanken på ett regeringssamarbete med centern. Man visste att tröskeln skulle vara hög för partiet efter brakförlusten i valet. I början tittade ju också regeringssonderade Rinne åt samlingspartiets håll, men parterna stod helt enkelt för långt från varandra
Samtidigt avgörs under den här regeringsperioden flera stora frågor också för centerns väljare som klimatåtgärder och kommande program för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Många inom centern ville vara med och påverka i här frågorna. Därför gav också Juha Sipilä med sig, fastän lite muttrande både inför och i början av förhandlingarna. Så småningom mjuknade dock också Juha Sipilä, och speciellt i början av förra veckan märkte man att nu hade förhandlarna gjort framsteg.
Det är för tidigt att använda uttrycket med facit på hand för det har vi egentligen inte. Men enligt det vi har nu, det vill säga ett regeringsprogram, så ser det inte alls så illa ut nu under de följande fyra åren som många var rädda för.
I programmet har regeringen förbundit sig att finansiera glappet i landsbygdstutvecklingsstöden under nästa år. Det betyder att det kommer tilläggspengar för både miljöersättningen och LFA-stödet. Dessutom ska det bli möjligt att åter göra nya förbindelser för ekoproduktion.
Regeringen vill också fortsätta att utbetala nationellt stöd till södra Finland. Det är sedan en annan femma vad kommissionen ger lov till i den riktningen. I vår färska utvärdering till EU-kommissionen har vi förordat fortsatt stöd till svin och fjäderfä samt till växthusodling och till lagring av grönsaker.
Den kommande regeringen har också tagit upp trådarna från utredningsmannen Reijo Karhinens rapport och är beredd att bevilja medel för ägoregleringar och att ålägga handeln att ge ut uppgifter om sina kunders konsumtionsbeteende. Vidare är regeringen villig att fortsätta satsa på livsmedelsexporten och införa fler förpacknings- och ursprungsmärkningar.
När det kommer till skogen är regeringen inställd på att höja ersättningarna för det privata frivilliga skogsskyddet betydligt.
Därutöver ska investeringarna i jordbruket tryggas via gårdsbrukets utvecklingsfond.
I fråga om djurskyddslagen vill regeringen komplettera den proposition som var fem före godkännande före valet, men som förföll när Juha Sipiläs regering avgick. De nya kraven blir knappast oöverkomliga jämfört med kraven i den tidigare propositionen.
Regeringen är också beredd att satsa på vägnät samt på telekommunikation och på en levande skärgård.
En viss rädsla har funnits när det gäller fastighetsskatten, som regeringen vill reformera, men nu står det uttryckligen att fastighetsskatt inte ska utvidgas till att gälla jordbruksmark och skog. Däremot finns det en viss risk med revideringen av fastighetsskatterna, i fall fastigheterna beskattas enligt marknadsvärde, men i programmet står det å andra sidan att reformen inte får leda till oskäliga ändringar i någons fastighetsskatt. Visserligen är det osäkert var gränsen går mellan skäligt och oskäligt.
Vissa krafter vill se spöken redan nu och har framhållit regeringsprogrammets svagheter, bland annat osäkerheten kring förverkligandet i fall vi går in i en lågkonjunktur.
Man kan dock också välja att gå in i den regeringsperiod som nu står för dörren med öppet sinne. Regeringssamarbetet – där förutom centern och sfp också såväl gröna som socialdemokrater och vänsterförbundet deltar – är faktiskt en historisk chans att vinna gehör för landsbygdsnäringarnas betydelse samt deras behov och förutsättningar. Vem har något att vinna på att förpassa en sådan chans?