Genom en effektivare vallproduktion minskar mjölkgårdarna koldioxidavtrycket. Hur det ska göras i praktiken lärs ut och diskuteras i smågrupper inom ramen för projektet ”Allatiders Mjölk”. En av de som är med är mjölkproducenten Andreas Frostdahl.
– Trots att klimatdiskussionen stundtals spårar ur, enligt mig, är det viktigt att vi inom mjölksektorn arbetar för att minska vårt koldioxidavtryck. Det är ett måste i dag för trovärdigheten och som mjölkproducent är det intressant att lära sig nya saker och diskutera ingående med likasinnade, säger Andreas Frostdahl, mjölkproducent i Socklot.
I november i fjol anmälde han sig som en av deltagarna i en smågrupp för vallodling inom ramen för projektet ”Allatiders Mjölk”. Projektet, som startade 2020, sker i samarbete mellan anskaffningsbolag Maitosuomi och ProAgria-sällskapen på mejeriets område.
Målet koldioxidneutral produktion
Målet är att Valios mjölkproduktion i framtiden ska bli koldioxidneutral och det ska bli verklighet genom flera olika åtgärder. En viktig del för att nå det målet är att ytterligare effektivera vallodlingen.
– I vallgruppen har vi fokuserat på hur vallen kan användas så bra som möjligt. Genom att ha en effektiv vallproduktion som också används effektivt i utfodringen kan vi minska koldioxidavtrycket, säger ledaren för smågruppen Margareta Slotte, växtodlingsrådgivare vid ProAgria Lantbrukssällskapet.
Enligt henne har mjölksektorn redan nu ett lågt koldioxidavtryck. En av orsakerna till det är att vall binder kol och anläggs i allmänhet för flera år.
– Mjölkproduktionen har utvecklats över tid, men vi har inte tänkt på att mycket av det som har gjorts har varit klimatsmart. Men vi kan bli bättre och hur vi ska bli det diskuterar vi i smågrupperna som har fem träffar under ett år, berättar hon.
Exempel på vad som har tagits upp under året är hur odlingstekniken kan finslipas. Enligt Slotte är det grundläggande att ha en god vattenhushållning och en bra bördighet i marken.
– Grundförutsättningarna måste vara i skick. Men något som också är mycket viktigt är att anläggningen av vallen görs noggrant så att det blir ett tätt bestånd, säger Slotte.
Mera arter i vallfröblandningen
Och fortsätter:
– Möjligheten att använda flera arter i vallfröblandningen utnyttjas av många gårdar, medan andra kunde fundera mera på vallfröblandningen. För att veta vilka arter som passar bäst, är det viktigt att känna sina odlingsskiften och samtidigt tänka på skördens användning, till vilken djurgrupp den används.
Genom att effektivera vallodlingen och få större skördar ökar också mängden koldioxid som binds. Det som är bra för klimatet är samtidigt bra för ekonomin på gården.
– Det handlar långt om att bli bättre på att ta tillvara resurserna som finns på gården och överlag minska spillet i ensilagekedjan samt väl utnyttja gödseln som produceras på gården. Gör vi det bättre minskar också koldioxidavtrycket, förklarar Slotte.
Genom att förändra små detaljer kan slutresultatet förbättras. Slotte nämner till exempel att lämna en högre stubb när gräset slås.
– Det här var den stora snackisen i fjol, för genom att lämna högre höjd på stubben kommer växten igång snabbare på nytt. Återväxten blir således bättre och skörden större, berättar hon.
Något som jordbruket som helhet borde satsa mera på är att ha en mera varierad växtföljd. Det är något som just mjölk- och köttgårdar får naturligt genom att odla vall.
– Kolbindning handlar mycket om växtföljd och vall binder kol och lagrar den dessutom med växttäcke vintertid. I och med att jag har växtodlingen som ekologisk har jag idkat växelbruk i många år men överlag tycker jag vi är på god väg med växtodlingen inom mjölkproduktionen, säger Andreas Frostdahl.
Han hör till den kategori mjölkproducenter som har flera olika vallfrön samt också klöver som är bra för kvävefixeringen.
– Problemet för de som gödslar med konstgödsel är att klöver inte orkar växa lika bra och det är en stor bidragande orsak till varför man har mindre klöverblandningar på den konventionella sidan, förklarar Frostdahl.
Bättre sådd med ny maskin
För några år sedan investerade Frostdahl i en ny såmaskin. Det han inte tänkte på då var att modernare teknik också bidrar till en bättre kolbindning.
– När jag förnyade såmaskinen förbättrades sådden mycket. Den sår tätare och det gör att anläggningen av vallarna blir bättre men först nu inser man att det också är bra för klimatet i och med att en bättre växande vall binder mer kol, konstaterar han.
Frostdahl har fått mycket vägkost genom att vara med i smågruppen med fokus på vallodling. Att få möjlighet att diskutera med andra och verkligen gå på djupet har varit givande.
– Det som också blir tydligt i smågruppen är att vi alla gör på olika sätt och tillämpar olika metoder men målet – att producera mer per hektar – är detsamma. Till exempel har vi som är med i den här gruppen alla olika system för vallskörden. Någon balar, en annan använder en exakthackvagn medan jag själv har en pickup.
Vilka andra metoder intresserar dig för att minska koldioxidavtrycket som mjölkproducent?
– Solkraft är i ropet och att bygga paneler är något som jag starkt funderar på att göra. Får jag en tillräckligt bra offert slår jag nog till.
Inom projektet finns också smågrupper som har arbetat med mjölkproduktionsmässiga åtgärder.