Den sittande skarvarbetsgruppen har inte utgått från det resultat som den 2015 tillsatta nationella skarvarbetsgruppen ledd av Anna-Maja Henriksson kommit fram till i sin rapport som överlämnades till miljöministern april 2016, utan började från noll, och det har ju gett dubbelt arbete. Det konstaterade gruppens ordförande Satu Pääkkönen från NTM-centralen i Nyland. Den nya gruppen förväntas presentera en åtgärdsplan den 31 oktober, men enligt Pääkkönen kan det komma ifråga att begära tilläggstid, ifall gruppens arbete inte är klart då.
Det här kom fram på ett möte i Fiskets Hus i Vasa förra veckan, som arbetsgruppen hade kallat ihop. Med fanns bland andra representanter från intresseorganisationer och NTM-centralerna.
Den sittande skarvarbetsgruppen tillsattes av miljöministeriet 1.11.2018 och dess mandatperiod löper alltså ett år, varefter slutrapporten skall presenteras. Gruppens uppgift är att göra upp en nationell strategi och åtgärdsplan för att begränsa de skador som skarven orsakar. Det har tidigare framkommit att det råder oenighet inom arbetsgruppen.
Forskning redan gjord
Johan Stoor från Intresseföreningen för en levande skärgård, som deltagit i utarbetandet av den förra åtgärdsplanen för skarv i Österbotten, och Erik V. Söderholm från Södra Kust-Österbottens fiskeriområde var mycket besvikna på att man inte alls beaktat den tidigare forskningen och dokumentationen som redan finns.
Flera rapporter som beskriver de skador som skarvarna orsakar fiskerinäringen finns redan, även översatt till finska. Det finns även en mycket gedigen forskning om skarvens skadegörelse i Sverige och Danmark.
Men arbetsgruppen vill ha nya undersökningar och menar att dansk forskning inte passar våra förhållanden då vattnen här är bräckta och andra fiskarter är hotade.
Då tiderna för behandling av undantagslov är så långa – med en lagstiftning som ger utrymme för bred tolkning – blir de undantagslov som beviljats omöjliga att tillämpa i verkligheten. I jämförelse med Sverige och Danmark är behandlingstiderna betydligt kortare där. I Danmark kan man anhålla elektroniskt och få ett svar inom en vecka.
– De är långt före oss och det beror på att skarvens skador på fiskerinäringen gjort att kustfisket i till exempel Danmark till vissa delar helt försvunnit och man har utvecklat ett fungerande system, berättar Markus Norrback, förvaltningsdirektör i Malax och ny ordförande för Österbottens Fiskarförbund.
Han har studerat juridik och forskat i skarvförvaltningen i Finland och jämfört med den svenska och danska motsvarande.
Omöjligt att tillämpa
Markus Norrback tillägger att även om alla EU-länder ska tillämpa samma EU-direktiv så har direktiven införts på olika sätt i den nationella lagstiftningen. Detta har gjort att länderna tolkar direktiven på sitt eget sätt och att rättspraxis har utvecklats i helt olika riktningar.
Därtill har Sverige och Danmark en längre erfarenhet av att förvalta skarven än Finland, eftersom Finland var ett av de sista länderna i Europa att erfara skarvens snabba expansion.
Man hade ansökt om undantagslov för att minska på skarvstammen och beviljades en minskning med 30 skarvar i en lokal koloni. I verkligheten sköts bara två skarvar eftersom jakten på skarv har samma tidtabell som sjöfågeljakten. Då den börjar den 20 augusti har de flesta skarvar redan flugit söderut eller till yttre skärgården.
– Den finländska förvaltningsmodellen upplevs av fiskerinäringen som att man med flit vill undvika att ta beslut genom långa behandlingstider och genom att försvåra verkställandet av besluten, berättar Erik V. Söderholm.
Finlands miljöcentral uppskattar att det nu finns 25.700 skarvbon längs kusten, jämfört med 26.700 i fjol. Skarven får emellertid 2-4 ungar per år och det finns en betydande mängd ungfåglar som inte bygger bo förrän de är tre år och könsmogna.
På förfrågan om åtgärder svarade ordförande Pääkkönen att eftersom skarven inte längre är utrotningshotad, kan hon tänka sig att föreslå en lagändring för att göra det lättare att minska stammen. Hon vill själv även i framtiden äta inhemsk fisk.