Mellan åren 2000 och 2018 ökade antalet produktionsdjur räknat per hektar endast i sydvästra Finland och allra mest på Åland. Det framgår av statistik som Naturresursinstitutet Luke redovisar på sin hemsida under Luke Ekonomidoktorn.
En ökning av jordbrukets djurtäthet har på 2000-talet endast skett i Satakunda, Egentliga Finland inklusive Åboland samt på Åland, där ökningstakten var +31,4 procent jämfört med +8,5 i Satakunta och +2,1 i Egentliga Finland.
Också tidningen Maaseudun Tulevaisuus som redovisat statistiken betecknar det som överraskande att ökningen av produktionsdjur i förhållande till markarealen varit allra störst just på Åland.
Under samma tidsperiod minskade nämligen antalet produktionsdjur i hela landet med -15,4 procent. Allra störst var minskningen i Kymmenedalen med -54,3 procent. I Nyland var minskningen -35,0 procent och i Österbotten -11,7 procent.
Mellersta Österbotten toppar täthetstabellen
Ser man till det totala antalet produktionsdjur är Åland med sina 7.692 djurenheter förstås en lilleputt jämfört med finska Sydösterbotten som toppar tabellen med totalt 148.265 djurenheter.
När det gäller antalet djurenheter per hektar toppar Mellersta Österbotten med koefficienten 0,73, medan motsvarande jämförelsetal för Österbotten är 0,53; för Egentliga Finland 0,48; Åland 0,46 (som år 2000 hade jämförelsetalet 0,35) samt 0,13 för Nyland på sista plats.
Medeltalet för hela landet år 2018 var 0,44 produktionsdjur per hektar.
Hittills under 2000-talet har antalet jordbruks- och trädgårdslägenheter i landet minskat med ca 38 procent. Relativt sett har antalet gårdsbruk minskat mest i Satakunda och Egentliga Finland, men ändå har den relativa djurtätheten ökat i båda landskapen.
Mellersta Österbotten också i avkastningstoppen
Men antalet gårdar och djurtätheten per hektar säger förstås ingenting om exempelvis medelskördar och gårdarnas avkastning. Men Luke har också tagit fram ett SO-tal (standard output) som anger ett värde i euro för en jordbrukslägenhets produktion.
SO-talet omfattar inte bara värdet på exempelvis mjölk, kött och spannmål som gården producerar utan beaktar också värdet på spannmål och vall som används för utfodringen av gårdens djur. Som grund för dessa beräkningar används respektive regions medelskörd och -produktion.
Räknat i SO-euron var medelstorleken per gård störst i Mellersta Österbotten (där stora ”mjölkkommunen” Karleby är centralort) med 94.509 euro före Egentliga Finlands 93.437 euro, Österbottens 85.588 euro, Satakundas 82.587 euro och Åland på femte plats med 75.573 euro.
Medeltalet för hela landet är 65.846 euro och för Nylands del är SO-värdet 53.373 euro.
Hela landets SO-värde har under 2000-talet ökat med 15 procent räknat i euro, men specialforskaren Arto Latukka vid Luke påpekar att det inte alls har skett någon värdeökning om man också beaktar inflationen.