Djurskyddsombudsman Saara Kupsala är inte en person som syns på löpsedlarna. Syftet med hennes arbete är bland annat att ge utlåtanden i frågor som berör djurvälfärd och att delta i den offentliga diskussionen på ett konstruktivt sätt.
– Den offentliga diskussionen blir lätt polariserad då det gäller frågor om djurens välfärd. Jag försöker hitta lösningar via dialog.
Konkret handlar det om att Kupsala ordnar seminarier och rundabords-diskussioner, där olika aktörer som kommer i beröring med djurvälfärd deltar.
Djurskyddsombudet är en självständig och oberoende aktör i sitt arbete.
– Djurskyddsombudsmannen representerar bara sig själv. Och jag arbetar på ett allmänt plan och tar till exempel inte ställning till enskilda fall, understryker Kupsala.
Ingen fast institution
Rent praktiskt är ombudsmannen placerad under Livsmedelsverket och lokaliserad i Seinäjoki. Djursskyddsombudsmannen är ingen fast institution.
Den är nu andra gången som en djurskyddsombudsman har tillsatts på basen av skrivningar i regeringsprogrammet. Den första ombudsmannen arbetade åren 2013-2015 under Jyrki Katainens regering.
I det nuvarande regeringsprogrammet är det också formulerat att en djursskyddsombudsman skall tillsättas. Saara Kupsala fick tjänsten 2020 och kommer att sitta på sin post till utgången av detta år.
Formellt är uppgiften för ombudsmannen att främja och förbättra djurens välbefinnande genom uppföljning, initiativ, förslag, utlåtanden och annan påverkan. Till uppgifterna hör också att stödja och främja samarbetet mellan olika aktörer med anknytning till djurens välfärd i syfte att förbättra djurens välbefinnande, samt att delta i olika delegationers och arbetsgruppers arbete i anslutning till uppdraget.
Djurskyddsombudsmannen har ingen separat byrå, utan Kupsala arbetar ensam. Några praktikanter har hon haft och kommer nu att ha en sakkunnig som arbetar med henne till årets slut.
– Jag arbetar på ett brett område, det handlar inte bara om produktionsdjur utan också om sällskapsdjur, försöksdjur och vilda djur, till den del som mänsklig verksamhet påverkar deras välfärd.
En betydande del av hennes arbetstid har gått åt till att följa med beredningen av den nya lagen om djurvälfärd. Om lagen nu går igenom i riksdagen följer arbetet med att utarbeta noggrannare bestämmelser om tillämpningen av lagen.
– En förbättring som skedde under lagberedningen var att kirurgisk kastrering av grisar nu skall förbjudas. Nu har det tillsatts en arbetsgrupp som skall förbereda genomförandet av lagändringen, jag deltar också i det arbetet. Arbetsgruppen skall bereda hur förbudet i praktiken skall genomföras och hur man övergår till alternativa metoder, berättar Kupsala.
Då det gäller framtiden hoppas Kupsala på att tjänsten som djurskyddsombudsman skulle bli bestående och fastställas via lag. Det skulle möjliggöra en långsiktig påverkningsarbete och kontinuitet.
Märke för djurvälfärd
En sak som Kupsala hoppas på att kunde tas i bruk i Finland är ett märke för djurvälfärd på livsmedel.
– Det skulle ge nya möjligheter för producenterna att få ut ett mervärde av djurvälfärdsarbetet. Redan nu går man ju över lagkraven på många gårdar och ett märke för djurvälfärd skulle ge möjligheter att lyfta fram de satsningar som görs för att förbättra djurens välfärd, säger Kupsala.
Då kunde producenterna få ersättning för det arbete som de gör för djurens välfärd. Och det skulle vara en möjlighet för konsumenterna att välja och betala för produkter där djurens välmående har beaktats.
Det skulle också vara en möjlighet för restauranger och den offentliga sektorn att visa att man bryr sig om djurens välmående.
Djurvälfärdsmärken används i flera länder. I Danmark finns ett statligt märkningssystem, ”Bedre Dyrevelfærd” där mjölk- och köttprodukter indelas i tre nivåer beroende hur väl djurvälfärdsfrågor har beaktats i produktionen. Även på den lägsta nivån skall åtgärderna gå längre än vad lagen kräver.
I Holland finns i sin tur märket ”Beter Leven” som upprätthålls av den holländska djurskyddsorganisationen SPA.
Hemma från mjölkgård
Saara Kupsala är doktor i samhällsvetenskaper och har tidigare främst jobbat inom forskningen. Hon har forskat om teman som berör djurvälfärd och relationen mellan människa och djur ur en samhällsvetenskaplig synvinkel.
Hon har arbetat bland annat som forskare på Helsingfors universitet och Östra Finlands universitet, samt som gästforskare på Hanken.
Själv är hon hemma från Siikajoki i norra Österbotten och har vuxit upp på en gård, där föräldrarna hade mjölkproduktion.