Som skogsägare har jag erfarenhet av att producera finländskt virke.
Jag köpte skog för första gången år 1996. Där hade det föregående vinter kalhuggits ett skifte på fyra hektar. Med egna händer planterade jag 8.000 granplantor där våren 1997.
Jag röjde området tre gånger med röjsåg och lämnade kvar de bästa individerna för att få växa (även naturliga lövträd). Åtta år efter planteringen var området redan skog och det hade blivit ett dåligt älg pass, eftersom träden redan hade nått manshöjd. År 2020, 23 år efteråt, gjorde jag den första avverkningen, en första gallring, och då gav det redan timmer.
Utan vård av beståndet skulle träden ha blivit armsgrova 10 meter långa slanor, av sådana blir det aldrig skog.
Även en sådan skog, helt ovårdad, endast blädning utförd, köpte jag för några år sedan. Vid blädning avverkas endast de bästa träden. Det blev tillåtet då skogslagen förnyades år 1996.
En skog med slanor blir aldrig någon riktig skog med tillväxt, liksom en som gallras, för snö- och stormskadorna tar kål på de återstående träden. Ett plantbestånd ska vårdas från första början, de första tio åren är de viktigaste.
Vi yrkesfolk inom markanvändningssektorn har en benägenhet att hela tiden följa med vår omgivning, kanske till och med att tänja på trafiksäkerheten. Jaha, där finns det ett plantbestånd där har det gjorts en gallring o.sv.. och när man är över 50 år gammal så förstår man, att skogen växer.
Den här saken förstår inte många av de yngre och de som inte följer med sin omgivning varken förstår eller ser det. På grund av detta uppstår det skillnader i synsättet.
Den årliga tillväxten för skogarna i Finland har minskat från 107 miljoner kubik till 104 miljoner kubik. Man kan inte tala om någon kollaps. Det är en normal variation. Virkeslagret i Finlands skogar har ökat från 1,5 miljarder kubikmeter till 2,5 miljarder på 50 år.
Största delen av skogarna i Finland har fått sin början på naturlig väg. I synnerhet ett lövträd börjar växa av sig själv genast när det får ljus och rum genom avverkningar.
Odlingen av eukalyptusträd som sker exempelvis i Uruguay, i närheten av cellulosafabrikerna, kan kallas trädåkrar. Träden planteras på åker.
Avverkningarna och i synnerhet kalhyggena kritiseras i Finland för att åstadkomma naturförlust. Man förstår inte att naturen förändras genom avverkningen och att det uppkommer flera arter i synnerhet på områden med kalhyggen. ”Allt har sin tid”, även träden.
Den här opinionsyttringen av mig baserar sig på mina egna erfarenheter och jag inspirerades av AFM Petri Heinonens inlägg i Audiomedia. Min filosofi är den att varje fastighetsägare vårdar sin skog på det sätt han eller hon finner bäst.
Ibland är det förvirrande att lyssna på den offentliga debatten, där skogsägare inte överhuvudtaget blir omnämnda. På TV kan det finnas skogsprogram, där inte ens en enda sakkunnig inom skogssektorn finns med. Skogsindustrin äger inte Finlands skogar.
Karl ”Kalle” Åberg
Skogsägare och kandidat i riksdagsvalet för SFP i Nyland