Det sker ett kontinuerligt förädlingsarbete för att ta fram nya vallfrösorter. Men utvecklingen går långsamt. Från att en ny sort börjar odlas tills att den kommer ut till försäljning kan det ta tiotals år. Växtförädlingen är långsam, säger Jan Käldman, utsädesodlare i Pedersöre.
Vårbruket närmar sig och det har redan varit livlig aktivitet vid Jan Käldman, utsädesodlare i Edsevö i Pedersöre. Många mjölk- och köttproducenter har redan beställt årets vallfröblandningar med vilka nya vallar ska anläggas. Blandningarna har ändrat med åren, men sorterna förblir de samma trots att förädlingen av nya vallfrösorter är livlig.
– Det sker ett kontinuerligt arbete inom växtförädlingen och nya vallfrösorter tas fram hela tiden. Men man kan räkna med upp till 28 år från att en ny sort korsas och odlas första gången i kruka i växthus tills att det finns tillräckligt med stamutsäde att den kan bli kommersiellt tillgänglig, konstaterar han.
Växtförädlingen inleds i växthus och det tar flera år före man börjar odla fröna utomhus i liten skala. Processen fortgår och på sikt kan fler utsädesodlare börja odla fram mer utsäde av den nya sorten.
– När en sort kommit så långt att den får namn så finns det en liten mängd i växtförädlarens påse och då ska den odlas i minst tre generationer, alltså minst sex år före den är på marknaden.
Många begränsningar
Det finns också många begränsningar för utsädesodlarna. De kan inte bara byta sort och så in en ny direkt. I två år måste man odla en annan gröda eftersom spillfrön övervintrar och de måste bort innan man kan så in den nya sorten på utsädesåkrarna.
– Dessutom måste vi med nya sorter ha en skyddszon för pollinerare så att sorten vid blomning inte korsas med andra sorter. Det här begränsar otroligt mycket och man får inte odla nya sorter om gamla sorter odlas samtidigt i rå med det skiftet. Så bromssträckan blir lång för att ta in nya sorter och det gäller också all annan växtförädling, förklarar Käldman.
Käldman började odla utsäde i mitten av 1990-talet. Hans packeri har kontraktsodlingar på timotej och ängssvingel, övriga vallfrön köps in av kolleger ute i landet.
– Nu har vi satsat mest på timotej av sorten Nuutti eftersom den har ett bra skördefönster vad gäller D-värdet och en god tillväxt.
Syftet med växtförädlingen är att nya sorter, som slutligen godkänns av en kommitté, ska ha märkbart bättre egenskaper än den gamla. Det ska testas och göras provodlingar innan den nya sorten blir kommersiell.
– Målet med växtförädlingen i Finland är att ta fram sorter som är lämpliga för våra förhållanden och samtidigt ger en bättre skördepotential, konstaterar Käldman.
Käldmans verksamhet hör till Peltosiemen som är en förening som består av 42 packerier. Han har också några kontraktsodlare som producerar utsäde för hans packeri.
– Det finns många aktörer i branschen så konkurrensen är hård.
Mer djuprotade växter
Om växtförädlingen är långsam, så ändrar blandningarna av vallfrön något snabbare. Timotej och ängssvingel hör till grundreceptet och utöver det finns alternativ som rörsvingel, engelskt rajgräs, röd-, alsike- och vitklöver.
– Av de arterna skapar vi blandningar utifrån kundernas önskemål. Vilka blandningar som väljs beror på vilken typ av produktion kunden har och markens beskaffenhet.
Något som har ändrat på senare år är att mjölk- och köttproducenter tagit in mer klöver. Det är ett led i arbetet mot att minska på koldioxidutsläppen.
– Efterfrågan på djuprotade sorter som klöver och rörsvingel har ökat och det beror mycket på att mejerierna sporrar producenterna att satsa på att öka kolinlagringen. Andra finslipar också blandningarna med en högre andel rajgräs för ett system med fyra vallskördar i stället för tre.
– Då vill de öka andelen yngre gräs i foderstaten och eftersom engelskt rajgräs har en snabb återväxt är det ett bra alternativ. Men engelskt rajgräs övervintrar mycket dåligt så vi brukar sätta högst 10 procent i blandningarna, förklarar han.
Kundernas önskemål varierar. En del har tydliga önskemål och diskuterar aktivt hur receptet ska se ut.
– För andra räcker det med våra lagerblandningar medan det också finns kunder som i samråd med rådgivningen tar fram ett skräddarsytt recept.
Det viktiga är att sorterna som används är framtagna för att klara finländska förhållanden.
– Vallsorterna måste klara övervintringen och då går det inte att använda sorter som är menade för exempelvis Mellaneuropeiska förhållanden. För att optimera D-värdet, det vill säga gräsets smältbarhet, är det viktigt att använda inhemska sorter, betonar han.
Det råder brist på utsäde
Hur ser det ut inför årets vårbruk? Enligt Käldman finns en oro för att den milda vintern gör att behovet av kompletteringssådd av befintliga vallar är stort.
– Det har varit en blöt vinter och man har sett vatten stå på skiften hela vintern. Nu när tjälen börjar gå ur jorden är det viktigt att alla jordbrukare tar en titt på hur det ser ut på åkern, säger han.
En del av kunderna har lagt in beställningarna av utsäde redan i november i fjol medan andra köper in sitt behov först i juni. Käldman berättar att för hans del är cirka en tredjedel av vallfröna och 60 procent av spannmålsutsädet sålda i dagsläget.
– Det har varit ett visst pådrag hela vintern, men snart börjar rusningen och det blir bråttom. För oss som säljer utsäde vore det önskvärt att en större del av den här processen tidigareläggs för risken är alltid stor för att logistiken kan börja halta när det blir bråda tider inför vårbruket.
Med tanke på att fjolårets odlingssäsong inte var den bästa råder det redan brist på vissa sorter.
– På spannmålssidan är lagren av vissa sorter redan slut och det råder också brist på flera vallfrösorter och utsäde av spannmål, säger han.